Är Sverige verkligen en "low context culture"?

"Low context culture" respektive "High context culture" är två antropologiska termer som beskriver olika kommunikatinssätt som normalt sett dominerar en given kultur. Få kulturer är renodlade "låg kontext" respektive "hög kontext", men man brukar ändå klassificera dem i enlighet med dessa principer.

I en "hög kontext kultur" ligger mycket i kommunikationen "under ytan" och blir bara begriplig om man är insatt i den större kulturella kontexten. I Kina talar man t.ex. sällan om "problem". Om du som verksamhetschef driver en viss given verksamhet talar du sällan om problem som kan finnas i verksamheten, när du träffar människor utanför verksamheten. Först när man har mötts ett par gånger, druckit tee och talat om verksamhetens förträfflighet, kan man gå in på att diskutera mer specifika problem. I "hög kontext kultur" kan enskilda ord har stor betydelse, och man "pikar" mer med orden än använder dem deskriptivt.

I "låg kontext kulturer" däremot används orden deskriptivt. Man förklarar utförligt hur saker och ting ligger till, och lämnar ingenting "underförstått". Man säger; "jag går och skiter", när man gör det, man säger; "Vår verksamhet dras med stora problem", om den gör det. Man är mer "cut to the chase", och tillskriver inte heller ord speciellt högt värde.

Enligt vedertagna beskrivningar är Sverige och Skandinavien en "low context culture", och på sätt och vis tycks detta stämma. Vi är inte rädda att tala klarspråk i problemlösarsituationer. Ingen svensk triggas igång av något enskilt ord som utmanar någon djupt liggande kulturell föreställning, med mera. Men mycket annat tycks inte stämma:.

Svensk konsensuskultur känns väldigt "high kontext":

Jag läste vid något annat tillfälle att just den här konsensus-aspekten av Sverige, gör att det det är extremt svårt för utländska affärsmän och arbetare, att riktigt förstå vad som beslutas och vad chefer/kollegor faktiskt tycker om givna förslag. En svensk kan inför ett givet förslag säga "det låter som en väldigt intressant idé", och sen i princip slänga samma förlag i papperskorgen. Svensken säger alltid "ja" till allt, menar egentligen "nej" eller "kanske". Det här tycks vara raka motsatsen till den tydlighet och ytlighet som utmärker "låg kontext kulturer".

Även detta låter ganska svenskt. I alla fall mer än motsatsen.


http://en.wikipedia.org/wiki/High_an...ntext_cultures


Många utlänningar jag har träffat har beskrivit Sverige som ett land med en mentalitet som liknar en stor by. Social kontroll, omhändetagande (visserligen i statlig regi) och mycket komplexa och obegripliga sociala koder som tycks göra umgänget människor i mellan komplicerad. Allt detta är inte särskilt "low culture".

Är Sverigen mer "låg kultur kontext" än "hög kultur kontext" eller tvärtom?
Har Sverige felkategoriserats?
Så vad säger ni?

Länder som anses vara hög respektive låg kontext kulturer:

Sverige är en "in the middle context culture".

När det gäller kroppsfunktioner och sådant är det "low context". Med de flesta sociala grejer är det ju däremot "high context".

Ja, Sverige har en bymentalitet. Bevis på att det är så sedan mycket långt tillbaka är t.ex. att man gör skillnad på släktingar på fädernet och mödernet. Få andra språk som ens är släkt med svenskan gör så.

Jag håller med.

Jag får en känsla att kategoriseringen är ett utslag av etnocentrism. Är det en tillfällighet att alla länder med "low context" är germanska/västerländska länder kulturellt - som råkar vara samma kulturkrets där begreppens konstruktör Edward T. Hall är uppväxt? Kan det inte bara vara så att Hall är blind inför sin egen kulturkrets kontext? Tror han att allt är helt logiskt och uppenbart för en indier som slår sig ner i till exempel Tyskland? Knappast va? Man kanske uppfattar det som att man är tydlig och deskriptiv när man talar, men i själva verket förutsätter man en mängd saker - som för indien är rent obegripligt.

Det finns åtminstone de som forskar på ämnet ännu "conflict Styles and High–Low Context Cultures: A Cross-Cultural Extension" (http://www.tandfonline.com/doi/abs/1...#.Ug1JJW1YCHt)

Under rubriken discussion "results are consistent with previous studies that show individuals from predominantly high-context cultures (which are often collectivistic as well) are more prone to avoid or oblige in conflicts (Chau & Gudykunst, 1987; Ohbuchi et al., 1999; Ting-Toomey et al., 1991).

"result is counter to those found by Chau and Gudykunst in which members of low-context cultures preferred solution-oriented styles"

Jag har ögnat igenom fler studier om high/low-contex inte bara de som gäller konflikter och det är mycket "det talar för" och "det talar emot teorin". Därmed tar jag mig rätten att avfärda allt som pseudovetenskap, förutsätt att världen är svart eller vit. Oavsett så var det intressant, tack

Jag tror det du säger här stämmer rätt mycket. Etnocentrismen är ju ok man får bära på som forskare, men att vara medveten om den bör man vara. Och som läsare av studierna så är denna medvetenhet rätt viktigt, måste jag säga.