Jag är för närvarande sjukskriven och då jag aldrig hunnit haft ett fast arbete så måste jag nu gå till soc varje månad och tigga pengar. Helst så vill jag bidra till samhället så detta är verkligen ingenting jag vill göra, men så ligger läget till nu. Jag har världens underbaraste partner och vill nu bli sambo, först på grund utav kärlek men även då jag behöver hjälp i vardagen tills jag blir frisk.
Problemet är bara att min partner jobbar och en vän till mig har en liknande situation, och hennes partner tjänar för mycket pengar för att hon ska få socialbidrag. Jag har pratat med min handläggare om detta tusentals gånger, samt med min kontaktperson på psykiatrin. De pratar om aktivitetsersättning men jag får aldrig någon information om detta, fast jag tjatar och vill ha hjälp så kan jag aldrig få någon klarhet i vad den bästa lösningen för min specifika situation skulle vara.
Jag vill inte rida på min partners tillgångar då jag är sjukskriven pga stress och klarar inte av tanken på att det ekonomiska läget skulle kunna börja svaja, vi kan ju helt plötsligt separera, han kan få mindre jobb osv. Jag vill absolut inte heller låta honom bo här olagligt, då jag är väldigt nojjig utav mig och vill själv inte göra någonting olagligt. Att hitta olika lösningar beroende på hans inkomst varje månad skulle vara alldeles för påfrestande för mig, jag behöver vara min egen människa och klara mig själv ekonomiskt helt enkelt.
Just nu är läget ganska dåligt, jag orkar inte ens hitta på roliga saker med mina vänner som jag älskar så mycket, om jag bokar tex en filmkväll någon dag i förväg med en kompis så kan jag inte sova pga stress nätterna innan, jag är vid friskt tillstånd en arbetsnarkoman som under gymnasietiden hade väldigt bra betyg, många vänner, hobbyföretag och deltidsarbete, men just nu så får jag panikångest utav minsta lilla sak (Men det blir bättre dag för dag) så att behöva gå till något slags aktivitetscenter skulle inte fungera. Min handläggare på psykiatrin pratade om att jag skulle kunna ha en danskurs som aktivitet för att få aktivitetsstöd men jag brukar bli frånvarande ifrån mina danskurser då jag får panik innan det och inte kan andas, även fast dans gör mig lycklig. Tv-spel är en stor hobby för mig men jag orkar inte ens spela det...
Finns det någon som har en slags översikt över hur jag ska kunna få detta att fungera? Jag vill bara få en enkel lösning på detta så att jag slipper oroa mig hela dagarna för ekonomin. I dagsläget så får jag förutom hyra, el och hemförsäkring 3800 för att köpa mat, hushållsartiklar, möbler, kläder, betala mobilräkningen, internet, försäkring osv vilket jag tycker är en helt okej "lön" med tanke på att jag får det för ingenting. Jag beskriver detta ganska dåligt, och det kanske inte finns någon bra lösning eller ett konkret svar, detta handlar nog mest om att jag behöver ventilera lite och få en översikt på saker och ting.
Kommentarer innehållande psykråd, kränkande kommentarer eller liknande undanbedes vänligt.
Problemet är bara att min partner jobbar och en vän till mig har en liknande situation, och hennes partner tjänar för mycket pengar för att hon ska få socialbidrag. Jag har pratat med min handläggare om detta tusentals gånger, samt med min kontaktperson på psykiatrin. De pratar om aktivitetsersättning men jag får aldrig någon information om detta, fast jag tjatar och vill ha hjälp så kan jag aldrig få någon klarhet i vad den bästa lösningen för min specifika situation skulle vara.
Jag vill inte rida på min partners tillgångar då jag är sjukskriven pga stress och klarar inte av tanken på att det ekonomiska läget skulle kunna börja svaja, vi kan ju helt plötsligt separera, han kan få mindre jobb osv. Jag vill absolut inte heller låta honom bo här olagligt, då jag är väldigt nojjig utav mig och vill själv inte göra någonting olagligt. Att hitta olika lösningar beroende på hans inkomst varje månad skulle vara alldeles för påfrestande för mig, jag behöver vara min egen människa och klara mig själv ekonomiskt helt enkelt.
Just nu är läget ganska dåligt, jag orkar inte ens hitta på roliga saker med mina vänner som jag älskar så mycket, om jag bokar tex en filmkväll någon dag i förväg med en kompis så kan jag inte sova pga stress nätterna innan, jag är vid friskt tillstånd en arbetsnarkoman som under gymnasietiden hade väldigt bra betyg, många vänner, hobbyföretag och deltidsarbete, men just nu så får jag panikångest utav minsta lilla sak (Men det blir bättre dag för dag) så att behöva gå till något slags aktivitetscenter skulle inte fungera. Min handläggare på psykiatrin pratade om att jag skulle kunna ha en danskurs som aktivitet för att få aktivitetsstöd men jag brukar bli frånvarande ifrån mina danskurser då jag får panik innan det och inte kan andas, även fast dans gör mig lycklig. Tv-spel är en stor hobby för mig men jag orkar inte ens spela det...
Finns det någon som har en slags översikt över hur jag ska kunna få detta att fungera? Jag vill bara få en enkel lösning på detta så att jag slipper oroa mig hela dagarna för ekonomin. I dagsläget så får jag förutom hyra, el och hemförsäkring 3800 för att köpa mat, hushållsartiklar, möbler, kläder, betala mobilräkningen, internet, försäkring osv vilket jag tycker är en helt okej "lön" med tanke på att jag får det för ingenting. Jag beskriver detta ganska dåligt, och det kanske inte finns någon bra lösning eller ett konkret svar, detta handlar nog mest om att jag behöver ventilera lite och få en översikt på saker och ting.
Kommentarer innehållande psykråd, kränkande kommentarer eller liknande undanbedes vänligt.
