Jag kan inte "bara njuta av saker"

Ligger på stranden, tar en cigg. Kikar ut över sjön. Solen gassar i ansiktet. I örat har jag en ljuvlig musik av ultima thule. Jag bara njuter av livet.

Nej, feeeeeeel!

Det där funkar inte för mig. Jag tror att jag har tvångstankar. Det är snarare så att jag ligger och tittar ut över sjön och tänker på en massa existensiella frågor i det jag ser.

Att bara ligga där som ett fån och steka får mig att känna mig jävligt korkad. Det känns som att jag slösar tid som skulle kunna användas till att fundera på universums stora gåtor.

Att sluta tänka ger mig ångest. Då känns det som att jag lämnar "ryggen fri", öppen för attack.

Den dagen jag slutar tänka så kommer jag dö i ett koncentrationsläger likt judarna som inte var vaksamma på utvecklingen i tyskland.

Jag fösöker hela tiden bygga upp en intellektuell buffert. Jag vill ha alla spelkorten i förväg. Det känns som att jag försöker förbereda mig och mina närmaste (och alla barn i världen) inför världens undergång.

Allt detta tänk sker inte i samband med några life-events. Detta är alltså något jag ligger och tänker på, helt apatisk i sängen hela dagarna (eller när jag är ute och gör något).

När jag tittar på en solokoncert med typ E-type så sitter jag och överanalyserar det jag ser från alla möjliga infallsvinklar (och känner mig aldrig nöjd.. utan känner bara att jag analyserat fel, för lite osv). Jag får ångest över att jag missar luckor i min analys, tex: nu analyserade jag inte den lilla rörelsen och jag glömde att sätta den förra rörelsen i kontrast mot gravitationen, har gravitationen någon betydelse här månne?

Jag ägnar även en jävla massa tid åt att analysera mitt analyserande. Ångest ångest. Men om jag släpper det så har jag förställningen om att..... monster kommer att äta upp mig, eller att jag slutar utvecklas och blir en forrest gump.

Hur ska jag kunna bara njuta av saker, hur ska jag våga?

Att tänka sönder saker ger en fin ångest. Som jag önskat att jag var en av alla dessa obrydda individer som aldrig fastnar i tänket. Det funkar ibland men sen hamnar man där igen.

Du måste sluta analysera allting innan du tappar huvudet.

Gör en ADHD utredning

Du måste lära dig att ta det LUGNT helt enkelt, lära dig och slappna av, har du ingen
vän/släkting/anhörig som du kan ta hjälp av? Det är jävligt gött att kunna ta det lugnt
Ha inte ångest för att du inte gör nånting, tänk när alla sover, då går flera timmar i livet
åt, trots att man vill vara uppe och utnyttja tiden, men vi alla måste ju sova annars
orkar vi inte vara uppe.

Tänk alla dagar, timmar, minuter och år vi får i livet, du har massa tid att göra saker på
även om du tog en lugn stund vid sjön i 2 timmar. Det är ingenting.

Börja rök Cannabis ibland så ska du se att hjärnan håller tyst en stund så man får slappna av

Lite såhär.

Framförallt så går det inte njuta av saker när man tänker på att man borde njuta eller att man borde vara lycklig.

Bara titta ut över sjön, tänk högt i huvudet på det du ser: "Träd. Gröna buskar. Glimmrande vatten. Vad är detdär därborta? Änder." för att ersätta alla andra tankar. Blir du lycklig? Fine. Blir du inte lycklig? Då är det också okej, då kanske du blir lycklig av nåt annat. Inget är normalare än nåt annat att bli lycklig av.

Men är det inte så att hjärnan går på högvarv efteråt eller dylikt?

Att ersätta tankarna funkar inte så bra. Däremot har jag upplevt att om man tex hänger med en polare vid en sjö eller dylikt och snackar om hur hårt livet suger = får ut negativa tankarna ur huvudet då slappnar jag av mer. Man får det sagt istället för att mala sönder hjärnan och då njuter man mer av stunden.

Nå, nu har jag inte så mycket negativa tankar, utan bara tankar som är mer än nog för att ofta sätta krokben för att känna sig så lycklig som man "borde".

Jag klarar själv inte av folk som spyr galla, jag mår ofantligt mycket bättre av att sitta och boosta livet och dess små egenheter med mina vänner. Om livet hade varit så jävla fruktansvärt så hade jag inte ansträngt mig för att stanna kvar i det, vad är det som får dig att fortfarande vilja leva? Fokusera på det och inse att det kanske inte är så illa trots allt.

Mja, dagen efter är du ju nykter igen och då är det ju bussiness as usual, såklart - inget mer, inget mindre.
Men om man bara vill ha en mentalt tyst stund (iaf för oss som inte kan sluta tänka) så är Cannabis ett väldigt effektivt medel (med väldigt få och milda bieffekter).

Självklart är det så men nu sitter både jag och en polare i skiten så att det snacket kommer upp är oundvikligt.

Illa är det men jag letar just nu lösningar, faktum är att jag inte har speciellt mycket att leva för i nuläget men planerar att ändra på det. Med det sagt, jag tänker inte negativt hela tiden men är nog bra på att analysera saker till gränsen av vad som är nyttigt.

Så fort jag tittar på de där svanarna så börjar jag reflektera över deras cellulära uppbyggnad.