Gå ner i vikt-kompis

Jag har insett (i många veckors tid) att jag MÅSTE gå ner i vikt då min kropp har börjat protestera över min nuvarande vikt.
Om jag kollar på mitt BMI så är jag kraftigt överviktig (däremot känner jag mig inte så tjock som BMI:t säger att jag är, tacka gudarna för genetik och en drös med förfäderskvinnor med exceptionella vackra kurvor)

Men nu har jag gått flera dagar med en sån ryggsmärta att jag inte ens kan vrida mig för att torka röven när jag bajsat och när jag väl motionerar så får jag sån smärta i skenbenen att jag måste avbryta och gå hem och lägga benen i högläge för att ens kunna gå dagen efter.
Så 1+1=akuta åtgärder måste tas för att jag ska kunna vara en rörlig människa i framtiden.

Däremot bor jag med en man som har en ämnesomsättning som supermodeller skulle avundas och som vräker i sig enorma mängder med mat, fulkolhydrater och fulkalorier för det mesta medans han inte går upp ett uns och jag har anammat hans mathållning, jag, med en ämnesomsättning (förbanna genetiken) som innebär en viktuppgång av att bara tänka ordet "ostbågar"

Så nu är det dags, det måste göras, men jag har insett att sätta gubben på en diet kommer fördetförsta aldrig gå och även om jag lurar honom in i det så kommer han se förjävlig ut och kommer definitivt inte få ligga (vi är roomies, inte tillsammans) och jag skulle nog frodas mest om jag har någon att göra detta med, en kompis, som man kan typ byta recept med, jämföra framgångar, fulgråta till när man vill så gärnagärna göra den där marängsvissen i en bunke osv.

Så om nån vill? Snälla?

Hur mycket väger du och hur lång är du?

När vill du börja?
Jag känner mig sugen. Skicka PM så kan vi diskutera kosthållning och när du vill börja.

Känner mig sugen.

Jag är 178cm lång och väger 96g

Nja... Din syn på förbränningen ärskev. Om du läser mer om ämnesomsättningen kommer du komma fram till att vi människor är ganska lika och att det inte skiljer "något" mellan de flesta av oss. Med denna sunda kunskap så kan man tackla problemet med en annan inställning då man inte kan skylla på gener utan bara på kosten man äter. Man förstår då att det går utmärkt att äta på ett annorlunda sätt än tidigare och både hålla sig mätt genom att äta mycket och faktiskt gå ner i vikt på samma gång.

Att gå ner med en kompis kan säkert fungera. Men av erfarenhet från andra som försökt detta så har det inte lyckats. Grejen är ju att man måste behålla vikten efter viktminskningen och det är egentligen det som är det svåra. Man måste tycka att det är viktigt att behålla formen, annars skiter man snabbt i kroppen och äter upp sig. Hoppas du lyckas, men det tror jag du gör!

Det finns väl visst en skillnad mellan individers ämnesomsättningar? Annars skulle ju alla vara ganska tjocka/smala? Och kroppsformer går ju lite i arv dessutom, jag har samma kroppsform som min mamma, moster och mormor hade när de var i min ålder, bara att jag är längre.
Dock när jag avslöjar min vikt till folk så tror dom inte sina öron och när jag tex mätte min midja tillsammans med en kompis inför klädinköp så hade jag en smalare midja på 12cm än henne trots att både hon och jag trodde att jag skulle vara större.

Finns människor som vräker i sig mat (som grabben jag bor med) och aldrig rör på sig och vikten skiftar på sig +-5kg. Medans jag, som äter samma typ av mat, tränar rätt så regelbundet (kanske inte så hårt som potentialen) samt har ett fysiskt krävande jobb har gått upp snart 30kg sen han och jag flyttade ihop.

Varför jag söker en viktnedgångskompis är väl mest ha något att flytta fokus till. Då som jag sagt tidigare äter det han äter och är för mesig för att, vad ska man säga, sätta ner foten (och ska jag vara brutalt ärlig så är det äckligt gott med onyttig mat).
Känns som om man har en som, vad ska man säga, går igenom lite samma sak (för mig är det ju mest att avvänja mig vid socker och få in rutin att laga bra mat ist för snabb mat) så blir det lite lättare att hålla självdisciplinen för man har en som förlitar sig på att man inte ska "fuska".
Sen när man väl har rutinen inne med att träna ordentligt, laga ordentlig mat så ska ju kilona droppa av tills man åtminstone hamnat på en "trivselvikt" alltså man går inte ner längre men man, förhoppningsvis, är på en normalvikt som gör att ryggen och benen inte strejkar.

Men tack för att du tror på mig

Jag kan tänka mig ställa upp! Behöver själv någon att kämpa med. PMa om du har lust!

Jag kan också ställa upp Har själv tänkt att jag vill ha en träningskompis så om du vill kan du slänga iväg ett PM så kan vi fixa ihop kost/träningsschema och även peppa varandra om så behövs