svårt att ta tag i saker

Som rubriken lyder, har svårt att ta tag i saker och ting.
Jag har en bunt med saker som jag skulle behöva ta tag i, jobb, träning och lite annat.
Men finns absolut ingen motivation för något!
Jag är ist uppe sent på nätterna, ligger och sover fram till eftermiddagarna..
Har blivit värre och värre. Försökt rycka upp mig ett par gånger men ständigt fallit tillbaka!
Behöver hjälp, många har föreslagit att jag ska gå till en psykolog men orkar inte..
Allt går nu i en ond cirkel, ligger och tänker när jag ska sova att imorgon blir det förändring!
Dagen efter blir den andra lik likförbannat..

Tips, råd allt uppskattas! någon som varit i samma situation?

/olycklig grabb

Det kan mycket väl vara så att du har ADD eller ADHD , sök till en utredning om det, jag själv har bara 1-2 möten kvar.
Man kan få medicin som kan hjälpa till men sen om man vill ha det eller inte är ju en annan sak.
Jag förslår dock att stå emot erbjudandet eftersom det bara hjälper kortsiktigt.

Allt beror på saker du inte berättat om än.

Har det alltid varit såhär?
Gradvis värre? Toppar och dalar? Hur var ditt liv när det var som bäst och värst, vad hände i övrigt?
Hur funkade du i skolan när det gällde att göra saker som var tråkiga?
Hur får du lättast saker gjorda, är det tex när nån kollar dig regelbundet eller när du gör saker tillsammans med andra?
Hur fungerar din närmaste familj, är det någon som är lik dig i detta hänseende?

Till en början alltså...

Det har inte alltid varit så här, det är dem tre senaste åren som jag har utvecklat det här betendet.
Innan dess var jag snarare tvärtom, var alltid pigg och fick saker hur händerna..
Yes, som sagt bara blivit värre och värre senaste tre åren. knappt några toppar gått fort utför.
När det är som bäst är när jag har någonting planerat regelbundet varje vecka, (som när jag gick i plugget, gå till skolan varje dag och träning varannan kväll, då flöt allting på men även det började jag schackra med i slutet..) Skolan gick bra när det var kul, när det var tråkigt gjorde jag det inte helt enkelt (fast jag visste att det var viktigt) Gick bättre när någon kollade till mig regelbundet. Då hade jag någon i ryggen som pressade mig, vilken kändes bra! Min käre far är mig ganska lik i sina yngre dagar säger han, men nu är han ganska effektiv och får saker gjort. Min familj stöttar mig och försöker pressa mig att få saker gjorda, men jag gör bara det nödvändigaste (knappt det..) Ibland kan jag veta lååångt i förväg att något ska göras men ändå blir det inte gjort.. mig i ett nötskal.

Ja ibland lär man ha lite struktur i vardagen för att få någonting riktigt gjort. Gör upp scheman med olika mål/deadline's för respektive och fokusera på en sak i taget istället för allting på en gång.

Ts, känner mig allt i det du säger! Jag har också stor svårigheter att ta tag i saker. Sover kl 3 på morgonen varje dag och vaknar 13/14 på eftermiddagen. När jag försöker göra något vettigt hamnar jag alltid här på flashback i slutändan. För mig har det blivit värre och alla försök att sluta med det här beteendet har varit förgäves.

Vad skönt det skulle vara att sova kl 10 på kvällen och vakna vid 6 på morgonen som alla andra vanliga folk

Nu vet jag inte hur gammal du är men gissar på ganska ung?
ADD kan det bara vara om du "alltid varit så mer eller mindre". Om du klarade dessa saker bra under grundskolan så kan man i princip utesluta ADD. ADHD är det absolut inte.

Du har helt klart problem med ditt exekutiva fungerande. Detta kan bero på mycket.

När det hela började, hade något i din livssituation ändrat sig då? Jag tänker tex att gymnasiet tagit slut och du blivit arbetslös eller att du flyttade hemifrån? Alltså något där du gick från relativt hög struktur till en mer strukturlös tillvaro. Eller något annat viktigt som inträffade kring den tiden?

Jag har varit som du, och är till viss del fortfarande. Någon gång för 4 år sedan när jag gått ut gymnasiet bestämde jag mig för att det inte gick längre. Jag vill för fan komma någonstans, inte sova hela dagarna och gå på A-Kassa. Jag började förändringen i små steg, skrev en lapp på kvällen vad jag skulle göra och gjorde det det första jag gjorde när jag vaknade så jag kunde bocka av det. Nu flera år senare, bor den late kvar i mig men jag låter honom inte komma ut. Tänker att så fan heller, jag SKALL göra det ÄVEN om jag kan skjuta upp det.

Idag går jag en mycket fin utbildning och har ett jobb många blir avundsjuka på.

PM:a gärna om du vill ha mer tips och snacka!

Ta livet av sig, något du har funderat på?

Känner exakt likadant.. Blir bara slöare och slöare och är i princip omöjligt att ta tag i saker jag tycker är tråkigt. Ska börja sista året nu på gymnasiet och skolan går bara sämre och sämre för allting blir svårare men klarar inte av att plugga och skriva uppsatser. Kan sitta varenda kväll i en hel vecka och få en halv sida skriven totalt..

Gick bra förut då man inte behövde plugga för att få toppbetyg(tänk grundskolan och första året på gymnasiet) men nu funkar det inte längre och man måste plugga för att klara sig.

Nästa år då gymnasiet är över vet jag inte vad jag ska ta mig till, måste plugga vidare för att få jobb för går natur och känner att jag inte kommer klara det då det ställs ännu hårdare krav på arbete hemma..