LSD och DMT en helt vanlig onsdag som blev ovanlig.

Tänkte beskriva vad jag upplevde igår, medan det fortfarande finns färskt i minnet, inte för att det hjälper så mycket när det gäller DMT-resan på slutet, som jag fortfarande är helt oförstående inför, men ändå.
Substanserna i denna berättelse är de fantastiska enteogenerna LSD och DMT. Har erfarenhet av ”det mesta” sen innan, förutom opiater som inte intresserar mig alls.

Jag sitter hemma ensam i min lägenheten, är sjukskriven ett tag pga en fraktur i armbågen jag drog på mig en vecka tidigare. Hela dagen har mest varit en jävligt skön semesterdag, gick och tränade lite ben på gymmet sen bara handlat lite, ätit och tagit det lugnt. Har precis käkat middag, hittar och börjar läsa en tripprapport på LSD som det visar sig är den bästa jag någonsin läst. Har själv tagit LSD rätt så många gånger men brukar bara bli en eller två gånger per sommar, känner dock att jag har bra koll när jag väl trippar. Har varit på vippen under semestern flera gånger att dräpa ett par lappar, men det har inte känts helt rätt av någon anledning, eller snarare att jag inte haft någon lust förutom en allmän längtan efter att besöka LSD-världen på nytt. Denna kväll fanns definitivt lusten och innan jag knappt märkte det själv hade jag slängt i mig 2 microdots, detta var runt 18-tiden.

Smaken. Smaken av LSD är verkligen inte angenäm, och jag vet inte om det är placebo eller inte, men de första tecknen kommer nästan samtidigt som smaken. Jag känner igen mig.
Det kryper i benen, att vara stilla är nästan obehagligt. Huvudet börjar tömmas från vardagsbestyren och periferi-seendet blir sämre och förvrängt men det som är i fokus är knivskarpt, som att se genom ett fisheye-objektiv.
Känner mig på något sätt väldigt väldigt trött, fast kroppen inte vill göra annat än att typ springa ett hundrameters lopp. Gör mig en kopp te för att kanske få en liten boost av energi till huvudet.
Sätter på Ott & The All-seeing I (live at terminal west) på Spotify vilket visar sig vara helt jävla underbart lite senare. Just nu sitter jag mest och gillar musiken väldigt mycket, lite mer än vanligt kanske. Får svårt att sitta stilla och växlar mellan att gå runt i lägenheten och läsa på FB och ligga på sängen och åla mig för att lakanen känns så skönt mot kroppen.
Tar 2 citodon för armbågen börjar värka en aning.

Rätt snart börjar det bli nästan helt omöjligt att läsa vidare på FB för bokstäverna vägrar vara stilla. Det går som vågar på raderna och ibland flyger bokstävera ut ur skärmen. Även om jag lyckas läsa vad det står så förstår jag ändå inte, sitter på skoj i evigheter bara för att se om jag kan lyckas förstå men det är omöjligt. Lyckas jag läsa en mening så har jag glömt den redan när jag börjar på nästa. Ger upp efter ett tag och sitter bara i stolen och stirrar ut i fönstret, musiken som spelas är det bästa jag någonsin hört. Förstår inte hur man kan skapa något sådant för det är verkligen helt jävla perfekt. Bladverket utanför fönstret börjar få det elektriska skimret runt sig som jag är vad vid att se under påverkan av LSD.

Nu är det riktigt svårt att sitta stilla. Har upplevt den där totala magin på MDMA, men detta är något annat, det GÅR bara inte att må bättre än vad jag gör. Musiken KAN bara inte bli bättre, jag ÄR musiken, energin som kommer ur högtalarna nästan knockar mig, det går som elektriska orgasmer genom kroppen. Jag kan inte låta bli att dansa och det känns helt underbart att bara stå och röra sig till trollformlerna som kommer ur högtalarna.
Detta ägnar jag mig åt ett tag, växla mellan att i princip sitta som en grönsak med öppen mun i datorstolen, dansa mitt på golvet eller att ligga och flyta bort på sängen.

Vid ett tillfälle när jag ligger i sängen går musiken in i ett mörkare parti, plötsligt blir hela lägenhet mörk samtidigt som tankarna snabbt går utför. Först märkte jag det knappt, i det vanliga virrvarret av fraktaler och mönster så blinkar det bara förbi en bild som jag inte riktigt uppfattar vad det är, bara att jag får en sjukt obehaglig känsla i magen. Jag ligger kvar, blundar lite till och då kommer det igen, bilder på sargade kroppsdelar, brutna, benpipor som sticker ut. Känner hur allt kan komma att bli mycket obehagligt så ställer mig upp och försöker samla tankarna, går ut i köket och tänder och allt lättar. Obehagskänslan finns dock kvar i magen i kanske 10 minuter.

Sätter mig vid datorn och fortsätter att bara njuta av albumet som rullar. Börjar leta lite annan musik i tripp-musik-tråden här på FB, men det mesta jag hittar faller mig inte speciellt i smaken och återgår snart till Ott igen. Sitter här en bra stund och fortsätter att bara må jävligt bra.

Nu börjar allt smälta samman så från och med nu börjar det bli svårt att återberätta helt korrekt. Hela lägenheten är full av elektricitet och luften och alla ytor är täckt av något slags grönt lila och rött täcke eller aura av energi, fraktaler i överflöd. Luften ser ut som vätska, drar handen genom vätskan och de välbekanta virvlarna bildas efter fingrarna, ungefär som vatten med plankton som vispas runt. Detta är precis vad jag alltid upplever när jag tar syra, otroligt vackert.
Skulle tro att klockan kanske är 21 här. Går och bajsar och sitter där ett tag, fortfarande är allt bara roligt och trippigt som fan. Kan sitta och titta på min hand och arm hur länge som helst och hallucinationerna skulle lika gärna vara riktiga, det finns ingenting som tyder på annat.

Plötsligt hugger det till i armbågen, jag vet inte om det är drogen som skjuter allt fokus dit eller om jag faktiskt råkade fucka upp något på riktigt. Smärtan är skärande ungefär som det var dag 1 efter att jag gjort illa mig. Nu har det ändå gått 1,5 vecka och har smått börjat kunna röra den även om rörligheten är nedsatt och ömt, men nu jävlar. Börjar tänka på vad jag egentligen gjorde när smärtan kom, men jag kan inte för allt i världen tänka mig vad det kan ha varit. Sjukgymnasten har sagt att rörelse bara är bra även om det gör jävligt ont, däremot får jag inte lyfta saker och så. Får en jävla ångest att jag förstört något på riktigt nu.
Går ut från toan, stänger av musiken och tänder i lägenheten och försöker lugna ner mig och verkligen känna efter om det har förvärrats. Jag har inte panik eller något sådant men det är omöjligt att bestämma läget, ena stunden så känns det fördjävligt, ena stunden så tänker jag att det nog var så innan. Märker att jag är jättevarm, som om jag hade feber. Klär av mig till kalsongerna och så spenderar jag resten av kvällen.

Återgår till det jag höll på med, lyssna på musik och kollar lite på 9gag. Men armen gör fan ont, och inte bara när jag rör den som det var förut utan nu är det en molande smärta konstant. Går runt i lägenheten och försöker känna efter många gånger. Tillslut inser att det kanske är bra att gå och lägga sig och utvärdera imorgon. Jag är inte den som klagar i första taget ska sägas, men nu kändes det otäckt, självklart spelade drogen in och förstärkte allt det förstod jag, men det gick inte att ignorera.
Klockan är nu ungefär 22 skulle jag tro. Tar en benzo för att döda trippen en aning och gör med stor möda i ordning lite kvällsmål. Med stor möda, för jag är fortfarande mega-trippad trots benzon och har bara en användbar arm. Slänger även i mig 2 citodon till.

Äter upp medan jag kollar 9gag och fattar fan ingenting alltså, klickar på konstiga bilder eller GIFar, spelar ingen roll för allt ser ut som GIFar. Försöker förstå vad folk skriver i kommentarerna, fastnar i det ett tag och blir fascinerad av detta egna forum där folk från all världens hörn skriver till varandra utan någon annan orsak än att de kollar på samma bild eller gif på en hemsida. Oerhört fascinerande även om jag knappt förstår vad de skriver men jag får ändå en bra jävla känsla av gemenskap.
Känns mycket bättre nu men bestämmer mig ändå för att sova, hur jag nu kunde tro att det skulle gå, för jag är fortfarande hög som en drake. Efter 5 minuter i sängen så inser jag det och går upp igen. Gör mina övningar jag fått av sjukgymnasten men blandar det med någon slags improviserad yoga/meditation och efter en halvtimma med det känner jag mig som en ny person.

Det får bli film istället, väljer tillslut Avatar. Kunde nästan inte ha valt en bättre film, för den handlar ju EXAKT om det jag upplever. En krympling som får tillbaka rörelseförmågan och scenen när Jake testar sin avatars ben gör mig gråtfärdig. Kollar filmen, äter kakor och dricker läsk samtidigt som jag gör rehab-rörelser med armen. Kan ju tillägga att mitt liv i princip är idrott så den sista tiden har varit ett jävligt fattigt levende, min kropp är mitt tempel, och det är nu raserat.
Känner mig jävligt go efter filmen är slut och ägnar mig åt yoga/meditation ett tag till, trippen börjar nu lugna ner sig. Ägnar säkert en halvtimme åt att bara vara. Gör min yoga och rehab och bara njuta av mörkret, ensamheten och vackra mönster. Äter en persika som är det godaste någonsin. Är relativt nyinflyttad i lägenheten men nu är jag hemma, helt plötsligt är detta min borg där inget ont kan hända mig. Nu är det ett Hem.

DMT

Nu är jag så lugn och avslappnade man kan vara, inga bekymmer och jag har förstått att det inte är någon fara med armen. Det känns som ett perfekt tillfälle för ett försök till breaktrough. Jag har tagit DMT många gånger och haft vad jag trodde var riktiga trippar på det. Otroliga och sjuka CEV:s och även OEV:s där allt i rummet blir som en tecknad film. Detta hände även efter första dosen denna kvällen. Jag känner mig alltid nykter och bara iakttar en trippig video när jag stänger ögonen eller är i totalt mörker. Jag hamnar i någon annan dimension, där vad jag antar är själva mekansimerna bakom universum opererar. Maskiner som roterar och skapar energi. Skulle jag beskriva hur de ser ut så är det inte maskiner som i mänsklig bemärkelse. Dessa är inte uppbyggda av mindre komponenter utan det här är själva grunden till vår verklighet. På något sätt de minsta beståndsdelarna som allt består av och de består då självklart bara av sig själva och skapar vågor i havet av existens eller medvetande, vad man nu vill kalla det, som allt och alla består av. Kvarkar kanske.
Från detta slutar det alltid med att jag zoomar utåt för jag får en bestämd känsla av att det jag beskådar bara är en myrfarm, någon iakttar allt detta från verkligheten, att hela vår existens bara finns i en låda i ett laboratorium. När man zoomar så blir strukturen mer och mer avancerad, och ordnar sig i komplexa mönster.
Jag kan verkligen känna värmen från denna närvaron i ryggen som ett ljus av gudomlighet ju mer jag zoomar ut. Precis så som man brukar beskriva ett möta med en gud eller Gud. Fast jag kan inte se honom/henne, att vända sig om är inte att tänka på. Plötsligt inser jag att det är ju jag som iaktar detta, hur kunde jag inte se det innan? Det är ju hur klart som helst att det är jag som står och tittar ner i lådan, med ett vitt ljus bakom mig. Det finns ingen bakom mig.
Jag ser hur mitt kranium ser ut inuti. Ögonen är inte det jag använder för att se. Ögonlocken är endast som projektionsdukar som jag tittar på från Tallkottkörteln (googlade fram namnet nu och det stämmer så jävla bra (pineal gland)), det vita ljuset bakifrån är insidan av mitt vita kranie. Insidan av det välvda bakhuvudet är atmosfären och jag tittar ner på jorden. Jag sitter som i mitt eget kranium och ser på bio. Vi skapar vår egen verklighet. Vi är vår egen gud.

Detta var som mina tidigare erfarenheter brukar vara med DMT, självklart är det väldigt olika från gång till gång men upplägget är ungefär det samma. Kraftiga OEV:s men det är inte så intressant, det intressanta är att blunda och bara iaktta. Öppnar man ögonen så försvinner lite av magin, inte helt men ändå så ÄR man inte i den dimensionen fullt ut. Nästa laddning skulle visa sig blåsa skallen av mig, något jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig att det gick att uppleva.

Det finns fortfarande en mängd DMT kvar i pet-flaskan från förra sittningen, och jag lägger bara på lite lite pulver till. Eldar som vanligt, tar ett bloss, känns som förra gången. Eldar lite mer och tar ett till bloss, börjar försvinna rejält men inget ovanligt. Nu börjar det bli jävligt svårt men lyckas elda på och fylla flaskan lite till och suger i mig det. I samma ögonblick jag fått i mig DMT:t skjuts min hand och flaskan iväg ut ur vår dimension i ljudets hastighet till ljudet av en jet-motor som fyller huvudet. Efter 1 sekund, är jag helt plötsligt inuti ett rum i någon slags dimension som faktiskt, på något sätt, liknar min lägenhet, fast allt som finns är bara några mjuka kuber. Ser ut att vara av någon slags plast, men ändå mjuka och lite runda kanter. Min säng som jag sitter i är en rad vita kuber, mina ekbyråer är bara två bruna kuber. Annars är det bara helt tomt, vitt och sterilt men absolut inte som ett sjukhus eller liknande. Bara mjukt, sterilt och ofarligt. Men KAOS, allt flyger omkring, min säng eller snarare kuberna flyger iväg och försvinner och kommer tillbaka igen ungefär två gånger i sekunden. Var de tar vägen vet jag inte, bara bort. Min kropp finns inte kvar, bara ett medvetande. Försöker jag se min kropp eller händer så finns dom inte. Ibland kan jag få syn på handen eller snarare en hudfärgad kub i en tiondel innan den skjuts iväg och försvinner in i väggen. Det sjuka är att jag känner mig helt nykter och klar i huvudet, allt detta händer bara och jag bara ser det hända och kan inte göra ett skit, öppna ögon eller stängda spelar ingen som helst roll. Jag sitter på sängen hela tiden, men jag skulle behöva filmbevis för att vara säker att det stämmer. Detta pågår under vad som känns som en evighet, och jag sitter bara och försöker förstå vad i helvete det är som händer. Är jag galen? Får för mig att jag ligger på psyket och hör att någon försöker få kontakt med mig, en sjuksköterska. Hör hur dom säger saker som ”hallå?” och ”han är någon annanstans, det är ingen ide”. Jag förstår att det inte kan vara så, men jag hör ju vad jag hör? Och jag kan inte göra ett skit för att försöka navigera i den världen jag kom ifrån och som jag vet att min kropp bör befinna sig i.
Själva förflyttningen har likheter med detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=Y70vcs3oV14

Tillslut efter kanske 20 minuter men skulle lika gärna ha varit 3 timmar eller 2 minuter så sakta sakta börjar kuberna ändra form och anta något som kan likna möbler och så småningom börjar jag landa och verkligheten byggs upp ur tomma intet. Men det enda jag gör är att sitta och försöka förstå vad jag just bevittnade. Det ändå jag kan tänka är i princip WTF???, jag är helt nykter och sitter bara med öppen mun och försöker få någon som helst reda på vad det var jag såg, men det är helt omöjligt.
Sitter en lång stund och bara reflekterar ett tag, mest för att jag bara är i nån slags chock och får inte för mig att göra något annat. Det enda jag tänker är "WTF??"

Bestämmer mig efter ett tag att testa igen och lyckas faktiskt med samma bedrift. Hamnar i denna andra dimension igen, i princip upplever jag samma sak igen men denna gång finns det även hundratals svarta 3d-streckgubbar som flyger omkring mig. Jag ser dom för en halv sekund nära innan dom slungas iväg i 1000 km/h bort men de ersätts bara av nya gubbar i en oändlig cirkulation. Först nära och i periferin långsamt så att jag hinner se dem men så fort de kommer mitt framför synen så skjuts dom iväg. Jag kan inte säga om detta är medvetna varelser, andar av döda människor eller vad det är. De vekar tycka att det är roligt att underhålla mig iaf, och just nu är jag nöjd med det.

Efterord.
Jag har läst och hört mycket om DMT på internet. Har läst The spirit molecule och även endel av Terence McKenna. Tagit mycket psykedelika många ggr och upplevt vad jag trodde var megatripper på DMT. Men det som hände igår är något som blåste skallen av mig som en shotgun. Typ som att vara en insekt som en människa knäpper iväg med fingret. Jag undrar om det känns så att dö.
Jag hade ingen som helst ”nytta” egentligen av de 2 sista sessionerna utan det är bara så jävla intensivt att man bara sitter och gapar, även fast man inte har en mun att gapa med. Att ens försöka beskriva vad som händer är en hopplös uppgift, men nu har jag iaf gjort ett försök, mest för att försöka reda ut det lite för mig själv, men om det kan vara av glädje för någon att läsa så är det ju underbart.
Jag har alltid sätt psykedeliska droger som ett sätt att utvecklas som person. LSD har hjälpt mig väldigt mycket att leva ett hälsosamt liv och att vara en bra eller i alla fall en bättre människa. Trots detta kommer jag nog också fortsätta röka DMT ibland, för det finns potential för utveckling med denna substans också. Det som hände igår på slutet lärde jag mig inte mycket ifrån men det var jävligt roligt och stört måste jag säga! Knappt någon ”mindfuck” så som jag känner ordet, utan man sitter nykter och bara blir transporterad till en annan plats. Mycket mer som en dröm fast att man är klarvaken, än att vara påverkad an en drog. Fraktaler och allt annat ”trippigt” i all ära, men detta var något annat, allt var så simpelt och vanligt men ändå så sjukt konstigt och utom denna värld.

Ett breaktrough. Antar jag.

Fantastisk läsning!

Du skriver konkret och lättförståeligt, ger en både bekväm och innehållsrik rapport

Otroligt intressant att läsa om att russkillnaden på LSD och DMT är som dag och natt, frågan är vad de båda faktiskt gör och vad de har gemensamt? Jag har själv upplevt extrema doser LSD men aldrig provat på DMT, men det kommer hända.

Kan det vara så att de "maskiner", "varelser" etc. du beskriver är faktisk verklighet men sett ur ett totalt annorlunda perspektiv? Att det är lika abstrakt för oss som kvantfysik är för en mask, men icke desto mindre lika verkligt. Du är masken som fick se kvantfysiken och förstod därefter absolut ingenting.

Stimulerande!

Blir löjligt sugen på att testa DMT när jag läser detta!
Har tänkt många gånger att ta DMT när jag är i peak på någon annan psykadelia, men först måste jag testa DMT i sig

Väldigt bra skrivit och intressant!

5/5 Universum

Kul att ni gillade det!

Ja skillnaden är ganska stor, i liten dos är DMT inte alls så extremt dock, men fortfarande grymt mer intensivt än tex syra.
Vad det verkligen gör i hjärnan är jag för dum för att förstå fullt ut, och verkligen för dum för att försöka förklara för någon. Jag kan verkligen rekommendera att läsa The Spirit Molecule om man är intresserad av DMT, det finns som film också men den är inte på långa vägar lika djupgående.

Ja, jag tror att det jag ser är just fysikens grund. Att man på något sätt transporteras till en annan dimension inuti vår egen där allt detta är synligt. Jag tror inte på någon gud, utan snarare på kvantfysik och strängteorin, och det är tillräckligt gudomligt i sin själv. Jag tror att vi alla delar på ett gemensamt medvetande, det finns inga individer, endast individuella antenner för att ratta in på detta hav av intelligens och vi genom att vara medvetna skapar universum. Om inget liv existerar för att bevittna universum, finns det då?

Tack!

Ja det är nog en bra ide! DMT:t kör dock över allt annat och efteråt känner man sig nästan mer nykter än vanligt. Men jag tycker du ska testa DMT ensamt först, ge det några gånger bara. För mig tog det kanske 10 ggr att få till rätt rökteknik för att komma igenom helt.

Seriöst den bästa rapporten jag läst hittills ! Fastnade direkt! Du får 10/10 av mig utan tveka!

Glömde skriva det, det var förresten din 8-lappars-rapport jag syftade på i början som jag läste. Den bästa rapporten på syra jag läst tror jag!

Tackar och bockar!