Pappa är alkoholist och har fått återfall, och tydligen är det mitt fel.

Vad din pappa gör är endast hans ansvar. Vanligt att man försöker lägga över ansvar på någon annan för att inte känna hela bördan själv. Svårt i såna här situationer kan jag tänka mig, har inga erfarenheter av detta. Men vad som är givet är att din pappa har sitt liv och du ditt. Även om det är svårt måste du koppla bort alla skuldkänslor och inse att det inte är ditt fel på något sätt!

en taktik (om din far inte är av den impulsiva typen att bli aggresiv när han känner sig underlägsen) är att säga

"nämen blev stora stygga varjen ledsen över det och tröstade sig med en sup som en liten pojke som är rädd för spöken under sängen?" i en sarkastisk ton.

Din far som många alkoholister är duktiga på att vara manupulativa, de säger jag drack för att du sa "blabla", det hände då blev jag arg/ledsen/glad...

Det är verkligen inte lätt att leva med suget efter alkohol det ska gudarna veta så döm inte honom för att han tar återfall...klandra inte honom och säg att det bara ta nya tag.

Tycker absolut inte att det är ditt fel, din pappa får själv ansvara för sig själv och jag
tycker han får lösa det själv också.

1) Hur ska man vara när man försöker stötta någon med alkoholmissbruk?
Du ska vara rak och ärlig och säga vad du tycker. Berätta om allt som drabbar honom nu när han dricker. Om du fortfarande vill och orkar ska du behålla kontakten, men säg att han ska vara nykter de gånger som du träffar honom. Träffa honom inte om han är onykter!
2) Har jag gjort allt fel hittills för att försöka få honom nykter?
Nej det tycker jag inte. Däremot har du fått dra att alldeles för stort lass. Särskilt när det började i så låg ålder för dig. Sådant som Antabus finns det andra som kan sköta. Dessutom tror jag de gör det bättre än en trettonåring. Om det var han som föreslog det av olika bekvämlighetsskäl, som t ex långt till vårdcentralen, så var det för att du var lättare att manipulera.
3) Är det mitt fel att han började supa igen, då han tydligen börjar dricka för minsta lilla? Det kommer inte från honom, utan det är andra som påstår det.
Det är ALDRIG någon annans fel att någon dricker alkohol. Såvida du inte häller det i honom förstås, men det utgår jag ifrån att du inte gör. Det är han som lyfter armen.
Vad anledningen är skiljer väl från alkoholist till alkoholist, men något är det ju han mår dåligt över.
4) Om jag verkligen inte orkar med honom mer, hans ständiga drickande och återfall, vad tusan gör jag då? För jag vill att han ska vara nykter.
Tyvärr får du ju säga upp kontakten då. Orkar du inte mer så är det så. Det kommer inte göra honom bättre, utan sämre, men alla måste vara sig själv närmast. Funkar det inte för dig så berätta det för honom. Som jag skrev tidigare. Säg till honom att han kan ringa, men bara när han är nykter. All annan hjälp kan han få på annat håll. Den enda han verkligen behöver av dig är att prata en gång i månaden, och då ska han vara nykter.
5) Om det nu är mitt fel att han börjar dricka för att jag säger saker som sårar och blir arg och frustrerad emellanåt när han ljuger, manipulerar eller gör något annat som jag inte tycker om (ni kanske vet hur missbrukare är?), vad ska man göra istället?
Fast det är inte ditt fel. Berätta att du bara är ärlig med det du säger. Avkräv även fullständig ärlighet från honom. Han vet att han kommer att må bättre om han kan vara helt ärlig med dig. Om han måste ljuga gör det bara att han mår sämre och tar sig ett extra glas.
6) Jag har ingen aning om hur jag ska gå tillväga nu. Har redan försökt med vård och behandling i olika former, och försökt finans där när han har behövt prata. Idag har pappa hjärtproblem, och kan inte ta antabus på grund av det. Samtidigt har han tidigare kunnat dricka, trots antabus. Har även fått det bekräftat att en liten minoritet kan dricka trots att de har antabus i kroppen. Så när jag har tid och energi, vad kan jag göra för att få pappa nykter?
Det är som sagt inte ditt arbete att försöka få honom nykter. Det är till största delen hans. Eventuellt arbetsgivare och kommun&landsting också.
Så är det, vissa är "immuna" mot antabus. Men det finns 1000 andra sätt också. Till exempel så är antihistamin ett bra sätt att blockera Antabus på. Mår man dåligt som man gör när man dricker så får man ofta typ Theralen eller Atarax eller liknande. Det är bara att proppa sig full med det så funkar Anabusen dåligt. Nu var ju inte det längre aktuellt med Atabus längre. Oavsett så är inte hans behandling något du ska hantera eller tänka på. Lämna det till andra.

Skrivet lite på fyllan av en alkoholist med egna barn :/ Så du får ta det för vad det är...

Finns bara ett sätt att hantera missbruk på.

Alkoholister och missbrukare slutar bara om nackdelarna överväger fördelarna. PUNKT

Gör det så jobbigt som möjligt för dem när de pundar. Ge dem skuldkänslor, kasta ut dem ur huset
ge aldrig pengar, inte ens till mat.
Ju fortare de når botten desto bättre. Lättar att sluta då än om man har många fler år av missbruk i ryggen.

Har ni någonsin hört en missbrukare berätta när de kommit till insikt om att de måste sluta.
Det är ALLTID pga en dålig händelse. ALDRIG pga att släkt o vänner varit så hjälpsamma och stöttande. Det kan även vara så. Men de gångerna är skuld och skam motorn till att sluta.

1. Svårt att veta hur du ska agera innan man vet din ålder, bor du hemma, var finns din mamma?
Men grundregeln vid missbruk är oftast att man inte ska dalta med den beroende. Det är lätt att bli medberoende och möjliggöra missbruket. Du behöver inte vara dum och elak, men du ska inte heller gå runt på tå och inte kunna leva ditt liv.
Underlätta inte för honom: städa inte, köp inte ut åt honom, låna inte ut massa pengar. Man kan hjälpa till att se till så räkningar blir betalda, alltså med hans pengar, så han inte blir vräkt, resten är hans ansvar. Förklara att du hjälper honom när han gör något åt sitt missbruk, inte innan dess. Att sitta och säga att man vill bli nykter räknas inte, han måste göra något.

2.Du kan inte få honom nykter så ge upp den tanken. Spelar ingen roll om du är perfekta barnet, hemska barnet, tagit på dig föräldraroll för din pappa eller skiter i honom helt. Du kan inte göra honom nykter. INGEN förutom han kan få igenom den förändringen. Blir han nykter enbart för någon annan håller det inte i längden. Så nej du har inte gjort fel, det är inte ditt jobb.

3. Nej det är inte ditt fel. Han är missbrukare, han skulle kunna skylla på att han såg en blå fågel om han vill dricka. Det är hans val.

4. Flytta hemifrån. Låt honom ta hand om sig själv. Han är vuxen och har ansvar över sitt liv. Blir det illa så ring socialtjänsten och be dom hjälpa din pappa.

5. Det är inte ditt fel, inte samhällets fel, inte släktens fel. Din pappa dricker för att han inte vill sluta till 100%. Han tar ett aktivt beslut att gå till bolaget, köpa alkohol och dricka den. Han råkar inte börja dricka igen, det blir inte bara så att han är onykter igen. Han tar medvetet flera steg för att hamna packad i soffan och han kan bara skylla på sig själv.

6. De flesta kan väl dricka på antabus, är mer en fråga om hur dåligt man är villig att må. Det är inte bra för kroppen men är man desperat så..
Du kan inte få din pappa nykter, det är det du måste inse. Han måste själv vilja bli nykter, inte "vilja" som i att säga att han vill för att göra alla glada, utan verkligen kämpa.

Jag tycker du ska sluta vara barnvakt åt din pappa. Förklara hur hans beteende får dig att må. Förklara att du from nu slutar vara hans lilla uppassare som tar hand om honom. Du kommer inte finnas där så länge som han dricker. MEN du måste också vara tydlig med att den dagen han tar beslutet att söka hjälp, att börja kämpa och göra en förändring, då kommer du kämpa med honom. Då kommer du ta hand om allt så han bara behöver tänka på att kämpa mot sitt missbruk.

Du älskar din pappa, personen som är din pappa, men du hatar hans beteende. Man får skilja på de två sakerna och sluta hjälpa honom fortsätta med sitt beteende. Det finns hjälp att få, det finns ställen att vända sig till så vill han på riktigt får han ta hjälp av professionella.

Du själv kanske behöver gå i anhöriggrupp eller liknande för att sluta ta på dig ansvar och skuld för din pappas missbrukande. Ibland har kommunen anhörigstöd, ibland har AA anhöriggrupper där man får träffa andra i samma situation.

Ta hand om DIG nu, du är också viktig.

Det här kanske borde ha legat någonstans under psykologi/psykiatri, men jag ska inte bitcha om det med tanke på att du kanske bara behöver prata av dig. Som redan har sagts; Det är INTE ditt fel att han dricker. Ansvaret för att han började är enbart hans, likaså ansvaret att fortsätta dricka eller förbli nykter är hans. Man kan känna sig skyldig, inte minst om man blir anklagad för att vara det, men man är väldigt sällan ansvarig för en annan människas handlingar.

Ingen kan ändra på hur du uppfattar det; Det måste du göra själv. Men han själv började dricka, och kunde för egen maskin ha klurat ut att det inte löser något.

JAG TROR ALDRG JAG LÄST NÅGOT BÄTTRE!!
Här har TS en kokboksmetod för hur beroendepersoner ska bemötas. Iaf enligt mig.

LittlePervert Finns numer på listan av personer jag beundrar!

Har själv en farsa som är alkis. Det är hans beslut och jag lever mitt egna liv.
Lägg inte ner energi på energi tjuvar

Du hjälper inte honom, det är du som är tjuven i dramat här.

1) Hur ska man vara när man försöker stötta någon med alkoholmissbruk?

Förstående till viss grad, men vägrar personen bättra sig så ska man ställa ultimatum.

2) Har jag gjort allt fel hittills för att försöka få honom nykter?

Du har gjort felet att försöka för länge.

3) Är det mitt fel att han började supa igen, då han tydligen börjar dricka för minsta lilla? Det kommer inte från honom, utan det är andra som påstår det.

Det är faktiskt ditt fel till viss grad, dit beteende har möjliggjort det för honom att fortsätta som han gör, men i slutet så är det hans eget fel.

4) Om jag verkligen inte orkar med honom mer, hans ständiga drickande och återfall, vad tusan gör jag då? För jag vill att han ska vara nykter.

Du skiter i han, bättrar han sig efteråt så har det varit en bra sak, och tar han självmord så har du ändå gjort det rätta och varit beredd att göra det som krävs för att få honom tillbaka på rätt väg.

5) Om det nu är mitt fel att han börjar dricka för att jag säger saker som sårar och blir arg och frustrerad emellanåt när han ljuger, manipulerar eller gör något annat som jag inte tycker om (ni kanske vet hur missbrukare är?), vad ska man göra istället?

Skiter i han, en missbrukares ord är inte värt någonting.

6) Jag har ingen aning om hur jag ska gå tillväga nu. Har redan försökt med vård och behandling i olika former, och försökt finans där när han har behövt prata. Idag har pappa hjärtproblem, och kan inte ta antabus på grund av det. Samtidigt har han tidigare kunnat dricka, trots antabus. Har även fått det bekräftat att en liten minoritet kan dricka trots att de har antabus i kroppen. Så när jag har tid och energi, vad kan jag göra för att få pappa nykter?

Du ska sätta dig ner med en god middag, trevligt sällskap, kanske en bra film, gå sedan ut och festa och ha trevligt sedan ha sex med tjejen eller någon du träffat ute, och återigen totalt skita i din far.

Hur i helvete tänker ni som säger att det är barnens/-ets fel att föräldern dricker? Ni kan inte vara på riktigt. Blir så jävla arg.