Citat:
Ursprungligen postat av
Mr.Goat
Jag kan inte öppna, kan du sammanfatta?
Projekledare: Tobias Hübinette
Projektets hemvist: Mångkulturellt centrum.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, har den 28 maj 2013 beslutat att för ovanstående projekt bevilja 300 000 kronor med följande fördelning:
2014 100.000
2015 100.000
2016 100.000
Signerat
Ulla Wallin, Forskingssekreterare.
Nätverk: Forksarnätverket för kritiska ras-och vithetsstudier.
Ansökan avser ett forskarnätverk om ras och vithetsstudier. Området kan sägas definieras av gränssnittet mellan IMER-fältet och forskning om nationella minoriteter och om svenskhet och nationalism.
Bakrund och syfte.
Vid slutet av 1980-talet och under 1990-talet växte ett nytt forskningsfält fram i USA och senare också i Storbritannien och i den övriga engelsktalande världen - critical race theory, ibland förkortat CRT, som numera oftast benämns som critical race studies - på svenska kritiska rasstudier eller kritisk rasforskning. Den första generationen kritiska rasforskare bestod av samhällsvetare med minoritetsbakrund och särskilt av icke-vita jurister vilka bland annat uppmärksammade att de antidiskrimineringslagar som införts i USA eller avskaffandet av den formella diskrimineringen som följde på medborgarrättsrörelsens framgångar inte verkade råda bor på de fortsatta rasojämlikheterna i det amerikanska samhället. Från och med slutet av 1980-talet och under 1990-talet uppstod ännu ett nytt forskningsområde i USA och som har snart spred sig till den engelsktalande världen, Whiteness studies som idag oftast kallas kritiska vithetsstudier eller kritisk vithetsforsking, bland i först hand vita
feminister och vita
antirasister vilka kritiskt började reflektera kring och forska om den vita majoritetsbefolkningen.
Sverige intar vidare den mest privilegierade och centrala platsen i den globala vithetens imaginära geografi, och har alltid gjort det ända sedan det s k vetenskapliga rastänkandets tid på 1800-talet och under första hälften av 1900-talet. Den historiska framväxten av den svenska vitheten är intimt sammanbunden med själva konstruktionen av vithet i sig som idé och föreställning, då svenskarna föreställdes som de vitaste av alla vita och därmed som normen för inte bara vitheten utan i förlängningen för hela mänskligheten. Flera svenska forskare var dessutom banbrytande vad gäller utvecklingen av den s k vetenskapliga rasforskningen. Det är välbekant att Carl von Linné exempelvis lade grunden till den rastaxonomi som mer eller mindre kom att gälla inom den västerländska forskarvärlden ända fram tills mitten av 1900-talet, att Sven Nilsson var ett internationellt känt forskarnamn för utvecklandet av olika så kallade raskrigsteorier, att Anders Retzius uppfann det skallindex som kom att utgöra rasforskningens viktigaste biometriska metod, samt att Herman Lundborg, föreståndare för det statliga Rasbiologiska institutet vid Uppsala universitet, var internationellt respekterad för att ha genomfört några av de empiriskt mest omfattande och avancerade kvantitativa rasforskningsundersökningarna i världen.
Trots allt detta vittnar forskning om att svenskar som inte bebor vita kroppar tenderar att bli behandlande annorlunda och uppmärksammande i vardagen - vare sig det är i "positiv" eller negativ bemärkelse - och att de ibland misstänkliggörs eller till och med råkar ut för fysiskt våld på grund av olika kroppsmarkörer och oavsett om de invandrat eller är födda och uppvuxna i landet. Icke-vita svenskar är också starkt underrepresenterade inom exempelvis politiken, näringslivet, media, kultursektorn, rättsväsendet och högskolevärlden liksom inom förvaltning och bland högre tjänstemän. De över 10% av den svenska befolkningen idag har ursprung i Afrika, Asien eller Sydamerika, är även de som i första hand kategoriseras som "invandrare" vare sig de är födda utomlands eller ej samt betraktas och behandlas som mindre hemmahörande i landet än både majoritetssvenskar och europeiska invandrare och deras efterkommande. Denna grupp är vidare kraftigt överrepresenterade i statistiken utifrån negativa utfall såsom inom bostadssektorn, på arbetsmarknaden och vad gäller ohälsa och fattigdom.
När den svenska forskarvärlden och det svenska samhället i stort fortsätter att lägga huvudsakligt fokus på migrationsfaktorn och på begreppen etnicitet eller kultur, så osynliggörs den betydelse ras har och även för utlandsadopterade liksom för dem som har en icke-vit och en vit föräldrar födda utanför västvärlden, då även dessa tre befolkningssegment (d v s icke-vita adopterade, blandade och "andrageneration:are") är överrepresenterade i ovan nämnda statistik. Faktum är att mycket tyder på att Sverige har utvecklats till ett av västvärldens mest segregerade och segmenterade samhällen utifrån att betraktas som vit eller icke-vit, och vilket i förlängningen innebär att tillhöra eller inte tillhöra svenskheten och den svenska nationen. Den svenska samtidskulturen kännetecknas slutligen också av en omfattande produktion av cirkulation av stereotypiska bilder och beskrivningar av minoriteter och icke-vita individer och grupper - i litteraturen, i filmer, i ståuppkomiken, på teatern, i reklamen och i populärkulturens alla olika produktioner liksom på internet, i datorspel och i den virtuella världen i övrigt. Förekomsten av sådana rasstereotyper har också alltmer kommit att debatteras i offentligheten under 2010-talet. Det finns med andra ord en tydlig dissonans mellan en allmän antirasistisk nationell självbild och en bild av Sverige internationellt som ett icke-rasistiskt land kontra en skarp segregation baserad på ras, en strukturell diskriminering utifrån ras och en ymnig förekomst av rasstereotyper. Allt detta sammantaget föranleder behovet av att skapa ett nätverk för att etablera kritiska ras-och vithetsstudier även i Sverige.
Deltagare.
Malinda Andersson
Zahra Bayati
Linda Berg
Kalle Berggren
Jens Björk Andersson
Maria Carbin
Ulrika Dahl
Yael Feiler
Mattias Gardell
Johanna Gondouin
Katarina Gregersdotter
Adrián Groglopo
Anne Heith
Stefan Helgesson
Lann Hornscheidt
Fredrik Herzberg
Charlotte Hyltén-Cavallius
Nicklas Hållén
Fatima Jonsson
Rickard Jonsson
Stefan Jonsson
Ulrika Kjellman
Mats Landqvist
Pia Laskar
René León Rosales
Maja Lilja
Catrin Lundström
Paula Mählck
Sayaka Osanami Törngren
Lennart E.H Räterlinck
Lena Sawyer
Annelie Schlaug
Lena Sohl
Catarina Tigervall
Andréaz Wasniowski
Hanna Wikström