Hej alla.
Jag är just nu så ledsen och förbannad - på mig själv! Jag är så himla trött på att vara elak mot mig själv. Jag blir ibland riktigt respektlöst och illa behandlad och tillåter mig att bli det för att jag inte vågar säga ifrån.
Det som jag ska berätta nu är helt sjukt.
För två år sedan lite drygt var jag tillsammans med mitt ex. Han var verkligen helt fantastisk på alla sätt och vis. Han blev, enligt honom själv så jävla kär i mig och han sa att han aldrig hade känt liknande för någon. Vi bor en bit ifrån varandra och på nyårafton hälsade jag på i hans stad när vi var så nykära och hade varit tillsammans i 1-2 månader. Han hade köpt rosor till mig kommer jag ihåg.
Vi var på en fest med min kompis och hennes syskon med respektive. Under kvällen när alla hade blivit lite fulla så säger en av tjejerna på festen till alla killar något i stil med "blygdläppar som är 3 cm långa", (kommer inte exakt ihåg hur hon sa men med dom orden i alla fall). Mitt ex vänder sig då om till en av killarna han sitter bredvid och säger "precis som min tjejs" och så börjar dom skratta. Han trodde han sa det tyst men det gjorde han inte. Jag hörde och blev jättesårad! Jag har aldrig hört något illa om min fitta tidigare. Killar har även sagt att den är snygg (om nu fittor kan vara det hehe). Det otroliga med detta är i alla fall att jag höll käften. Jag sa ingenting och kände hur jag blev alldeles iskall. Under åren har jag börjat tänka rejält på hur jag ser ut där nere men jag tycker själv att det inte ser så hemskt ut. Visst har jag blygdläppar som kanske är 1 cm men inte så som han sa.
Det sjuka är att allt flöt sedan på som vanligt och jag fortsatte vara tillsammans med honom (!) när jag hade åkt hem sedan så gick han direkt in på en dejtingsida och sen tog det slut mellan oss några månader senare. Men inte för att jag gjorde slut utan för att HAN gjorde det!
Kan ni hjälpa mig hur jag ska kunna våga sätta ner foten och bli tuffare? Jag skäms vad jag ska säga nu men för två veckor sedan umgicks jag med mitt ex igen och bodde hos honom. Hur kan jag göra så här mot mig själv? Men jag antar att jag skriker efter uppmärksamhet
Jag vet vad han har gjort mot mig men ändå vill jag ha hans uppmärksamhet. Jag är så tragisk! Under tiden vi umgicks kunde han säga saker som "ät upp nu", lite irriterat men med ändå lite på skoj, när jag var mätt. Verbal misshandel skulle man kunna säga, har hört att detta kan vara tecken på att han senare kan bli våldsam. Mycket riktigt. I sängen började han bli våldsam ibland. När vi kom hem från festen på nyårafton den gången slog han mig flera gånger när vi hade sex. Han slog mig även en gång nu när jag var där och hälsade på men bara när vi hade sex. Annars är han lugn och snäll. Men han ljög för mig denna gången också. Men jag är för snäll för att säga något. Jag höll käften!
Det jobbiga är att jag vet att han är en sådan bra kille utåt sätt. Alla säger hur fantastisk han är och jag ser ju att han är det med alla vi har träffat. Han är riktigt väluppfostrad och ordentlig på vissa punkter.
Men hur kan man vara så elak att man (medans man är tillsammans) säga sådär om sin flickväns utseende till en annan kille? Det sa han för två år sedan och jag har bara förträngt och hoppas på att det ska bli bra men nu när jag kommit hem från honom så poppar dessa minnen upp. Känns konstigt att detta har kommit ikapp mig nu. Kan ni hjälpa mig med att komma på hur jag ska sluta tänka på honom (för ja, tragiskt nog så gör jag det ändå trots allt han har sagt och gjort).
Jag är just nu så ledsen och förbannad - på mig själv! Jag är så himla trött på att vara elak mot mig själv. Jag blir ibland riktigt respektlöst och illa behandlad och tillåter mig att bli det för att jag inte vågar säga ifrån.
Det som jag ska berätta nu är helt sjukt.
För två år sedan lite drygt var jag tillsammans med mitt ex. Han var verkligen helt fantastisk på alla sätt och vis. Han blev, enligt honom själv så jävla kär i mig och han sa att han aldrig hade känt liknande för någon. Vi bor en bit ifrån varandra och på nyårafton hälsade jag på i hans stad när vi var så nykära och hade varit tillsammans i 1-2 månader. Han hade köpt rosor till mig kommer jag ihåg.
Vi var på en fest med min kompis och hennes syskon med respektive. Under kvällen när alla hade blivit lite fulla så säger en av tjejerna på festen till alla killar något i stil med "blygdläppar som är 3 cm långa", (kommer inte exakt ihåg hur hon sa men med dom orden i alla fall). Mitt ex vänder sig då om till en av killarna han sitter bredvid och säger "precis som min tjejs" och så börjar dom skratta. Han trodde han sa det tyst men det gjorde han inte. Jag hörde och blev jättesårad! Jag har aldrig hört något illa om min fitta tidigare. Killar har även sagt att den är snygg (om nu fittor kan vara det hehe). Det otroliga med detta är i alla fall att jag höll käften. Jag sa ingenting och kände hur jag blev alldeles iskall. Under åren har jag börjat tänka rejält på hur jag ser ut där nere men jag tycker själv att det inte ser så hemskt ut. Visst har jag blygdläppar som kanske är 1 cm men inte så som han sa.

Det sjuka är att allt flöt sedan på som vanligt och jag fortsatte vara tillsammans med honom (!) när jag hade åkt hem sedan så gick han direkt in på en dejtingsida och sen tog det slut mellan oss några månader senare. Men inte för att jag gjorde slut utan för att HAN gjorde det!
Kan ni hjälpa mig hur jag ska kunna våga sätta ner foten och bli tuffare? Jag skäms vad jag ska säga nu men för två veckor sedan umgicks jag med mitt ex igen och bodde hos honom. Hur kan jag göra så här mot mig själv? Men jag antar att jag skriker efter uppmärksamhet

Det jobbiga är att jag vet att han är en sådan bra kille utåt sätt. Alla säger hur fantastisk han är och jag ser ju att han är det med alla vi har träffat. Han är riktigt väluppfostrad och ordentlig på vissa punkter.
Men hur kan man vara så elak att man (medans man är tillsammans) säga sådär om sin flickväns utseende till en annan kille? Det sa han för två år sedan och jag har bara förträngt och hoppas på att det ska bli bra men nu när jag kommit hem från honom så poppar dessa minnen upp. Känns konstigt att detta har kommit ikapp mig nu. Kan ni hjälpa mig med att komma på hur jag ska sluta tänka på honom (för ja, tragiskt nog så gör jag det ändå trots allt han har sagt och gjort).
