Skulle få träffa psykiatriker, fått remiss till PTP-psykolog

För drygt två månader sedan träffade jag en psykolog, vilken jag fick remiss till från en läkare på VC. Anledningen är att jag sökte för svår ångest och OCD. Psykologen ställde massa frågor som jag svarade på och sedan fick jag fylla i blanketter med ytterligare frågor. Svaret var att psykologen ansåg att detta var för allvarligt för att hon skulle kunna hjälpa mig, och jag skulle därför få en remiss till en psykiatriker och få vänta någon månad.

Tiden gick och först idag, två månader senare, får jag en kallelse. Visserligen till den psykiatriska mottagningen men till en PTP-psykolog (alltså en nyexaminerad psykolog utan legitimation). Detta om drygt en månad. Ringde genast till mottagningen och frågade varför jag inte får träffa en psykiatriker som utlovats, men det kunde hon inte svara på. Det troliga, sa hon, var att denna "psykolog" först ska göra en utredning vilken hjälp jag behöver för att sedan kunna slussa mig rätt. Hon sa sedan att det kan dröja ytterligare månader innan jag får träffa någon som kan hjälpa mig.

Alltså vad är detta? Räcker inte den information jag gav till psykologen för att jag ska få träffa en psykiatriker? Tyckte jag gjorde det klart för henne om min situation och dessutom fick jag ju fylla i en jäkla massa papper.

Hur som helst fick jag numret till den amatör-psykolog jag ska få träffa och ombads ringa personen nästnästa vecka då "psykologen" skulle vara tillbaka från sin semester. Vad ska jag säga/göra? Jag mår skit, SSRI-medicinen jag äter sedan långt tillbaka hjälper inte ett skit och mitt jobb och vardag blir lidande (vilket jag tydliggjorde för psykologen jag träffade). Ska jag kontakta privatklinik istället? Hur lång tid tar det i så fall att få tid och vad kan det tänkas kosta?

Tacksam för hjälp!

tror inte du behöver vara orolig över att du hamnar hos en ptp-psykolog, jag har gått hos en sådan och var enormt nöjd, sedan har även ptp-psykologer en legitimerad psykolog som handledare som de talar med om sina patienter. Men ja visst lär det finnas dåliga ptp-psykologer, men då skall du även komma ihåg att det även finns dåliga legitimerade psykologer.

Om du vill få hjälp snabbare råder jag dig att söka dig till någon privat psykiatriker, brukar finnas sådana som är anslutna till försäkringskassan så de ej kostar mer än vård driven av landstinget, i vissa fall kan man få en tid och hjälp där många gånger snabbare än via landstingsdriven vård.

Det troliga är att PTP-psykologen ska utreda om du faktiskt har OCD i klinisk bemärkelse och/eller ev. andra störningar. En läkare/psykiater kommer garanterat sköta din medicinering.

"träffa någon som kan hjälpa mig." syftar högst sannolikt på en psykoterapeut, vilket i de flesta fall är en psyklolog.

Jag instämmer med cdxz. PTP-psykologer är ofta mycket mer måna om att verkligen göra ett bra jobb och de får handledning av erfarna psykologer. När det gäller rent behandlingsarbete skulle jag vilja säga att de rätt ofta är BÄTTRE än de med några år på nacken då studier visar att bäst resultat i samtalsterapi får man när man håller sig strikt till den behandlingsmetod man ska använda. Det gör man de första åren, sen tror man man kan mer och börjar frångå vissa delar...

Det jag tycker låter konstigt är din kontakt på vårdcentralen. Jag TROR (obs gissning) att det psykologen där menade var att dina svårigheter var för allvarliga för att tas om hand på en vårdcentral. Tror de bara kan erbjuda typ 10 terapitimmar, och OCD brukar kräva mycket mer än så. Alltså kan det mycket väl vara så (Får jag fan i mig hoppas!) att psykologen där iofs hade kompetens att hantera dina svårigheter, men inte får på grund av organisatoriskt tjafs. Om du fattar.

Sen är det en sak att du då blir hänvisad till vuxenpsyk. Helt rätt, de är andra linjen och ska kunna erbjuda både mer specialiserad hjälp men även kunna köra längre behandlingar. Fine, vuxenpsyk it is. Men varför du skulle få träffa en PSYKIATRIKER fattar jag inte. Du hade ju uppenbarligen redan fått medicin. Du snackar inte om nåt stortrassel med denna, så jag antar att du inte är en av de som behöver riktiga specialister för att få medicineringen att funka. Och om detta inte behövs, då behövs ta mig tusan inte någon annat än psykolog...

Läkare, inklusive psykiatriker, tror emellanåt att de kan allt bäst. Ibland går andra yrkesgrupper på den bluffen med. Men de har läst PSYKIATRI vilket är stor skillnad mot vad en psykolog studerat. Att hålla i terapi är läkarna oftast rent usla på, fast de tror det klarar den finemang. Läkarna är ofta mycket duktiga på diagnostik, särskilt när det gäller att hålla koll på vilka kroppsliga åkommor som kan ge psykiska svårigheter. De är fena på medicin. Men ALL psykofarmaka är att jämställa med smärtstillande - visst kan den behövas när det är för jävligt, men den BOTAR inget. För att få någon som lider av en psykiatrisk diagnos att må bättre behövs samtalsterapi (ibland även andra insatser, men fortfarande inte av läkare), ibland i kombination med mediciner.

Du kan söka privat om du vill, se bara till att den är en leg psykoterapeut som är leg psykolog i botten. Annars kan du få nån som jobbat som tandsköterska tidigare, och en sån skulle jag bara gå till utifrån personlig rekommendation. Ring o snacka med ett par tre stycken, var ärlig med att det är det du gör. Då märker du direkt vem som vet nåt om din typ av svårigheter och som du känner att du får kontakt med. Men kolla av hur det kan betalas först, det kan kosta stora pengar för dig annars.

Men jag tror att PTP-psykologen sannolikt kommer att kunna göra ett lika bra jobb. Oroa dig inte för det. Typiskt bara att du ska behöva vänta när du nu kommit till den punkten då du vill göra något åt det hela...

Lycka till!

Det låter bra! Tack för tipset om det med privata kliniker.


Ah, det verkar troligt det du säger. Det var just det jag tyckte var märkligt annars, att psykologen säger att jag ska skickas till psykiatriker för att jag ska kunna få rätt medicinering, men då är det säkerligen därför.


Stort tack för ditt utförliga svar! Det låter ju faktiskt som att det är bra trots allt att jag ska få träffa just en PTP-psykolog. Tänkte inte att det kunde vara på detta sätt utan kände mer att det var märkligt att en legitimerad psykolog skickar mig till en icke-legitimerad psykolog. Men det låter ju vettigt det du säger.

Det där med 10 terapitimmar känner jag igen, och jag vill minnas att hon nämnde just detta. Det var just det att hon även nämnde att medicinering kommer behövas jag främst regerade på eftersom psykologer mig veterligen inte har möjlighet att skriva ut medicin. Men det är ju möjligt som en skrev här tidigare att jag även kommer få träffa en läkare/psykiater som sköter den biten i så fall. Håller i övrigt med dig om att medicin inte direkt botar dessa åkommor, snarare lindrar symptomen. Dock kommer jag nog aldrig att bli av med skiten helt, så medicin i kombination med samtalsterapi lär väl bli lösningen.

Kommer definitivt ge PTP-psykologen en chans nu med den informationen jag fått, då det trots allt verkar lovande. Skulle jag få vänta allt för länge alternativt att det visar sig att han/hon inte kan hjälpa mig blir det väl i så fall att söka sig till någon privat klinik.

Vet du i övrigt hur lång tid det, efter första mötet med psykolog på psykiatrisk klinik, kan bli fråga om att samtalsterapin kommer igång samt hur ofta man generellt sätt får träffa psykolog i dessa fall?

Hur lång tid det tar efter första mötet beror på 1/hur långa deras köer är och 2/hur prioriterad du blir. Se till att verkligen berätta hur detta ställer till det för dig i vardagen, hur mycket du inte kan göra, hur mycket stöd du behöver av närstående, hur dåligt du mår av det, hur mycket det inkräktar på ditt liv. Hamna inte långt bak i kön för att du inte vill gnälla!

Inom vuxenpsykiatrin finns inga maxgränser för hur många samtal som kan erbjudas, man fortsätter tills personalen anser att man mår "bra nog". Ofta handlar det om ett besök i veckan, ibland varannan vecka.

Längd på din behandling... klurigt då jag inte vet några detaljer självklart. Men i regel får jag nog säga att OCD är en av de segare diagnoserna att behandla. Det tar definitivt längre tid än ren ångest eller depression. Skulle räkna med minst ett halvår (kan alltså bli betydligt längre), men den exakta tiden är mycket upp till hur du hanterar behandlingen.

Först måste du vara beredd att vara helt hundra ärlig. Detta är ofta jobbigt för personer med OCD då de är de enda av de "vanliga" patienterna som upplever sig som tokiga. Vet inte om detta gäller dig, men det är mer regel än undantag att OCD-patienter börjar sin symptombeskrivning med "jag vet att det låter helt knäppt, men...". Hint: Det är INTE knäppt, det är jättevanligt. Bara att häva ur sig alla underligheter man känner, tänker och gör. Du är inte ensam och jag gissar att t o m den där PTP'aren har hört allt förr... Så skäms inte, utan bara tala sanning. Annars funkar inte terapin.

För det andra... OCD är ofta segbehandlat då det är den patientgrupp där patienten mest motarbetar sig själv. Tyvärr. Gäller inte alla, men rätt många. Personer med depression eller ångest kan mycket väl prata om saker de inte orkar eller vågar göra, men de vet med hela sitt hjärta att de borde. Personer med OCD kan ofta reagera med "nämen SÅ kan jag inte göra!" och försöker rationalisera sitt handlande. Faktumet är att det enda sättet att få bort tvånget, att sluta känna tvånget, är att göra tvärtemot vad du gjort hittils. Att INTE kolla dörren när man gått hemifrån eller att smutsa ner sig och inte tvätta sig på en timme. Till exempel. Och som patient blir det då en utmaning för dig att tex INTE argumentera för att dörren faktiskt behöver kollas en sjunde gång för den KAN ju vara olåst och det är så många inbrott numera, alternativt hur sjuk man kan bli av att inte hålla ordentlig hygien. Utan att bita ihop och säga "fy fan. Det låter jätteläskigt att låta bli och nu känner jag hur jag vill argumentera emot dig för att slippa göra annorlunda".

Men det här går att överkomma. Och ju mer motiverad du är, ju snabbare går det. Du verkar ha lätt för att läsa och uttrycka dig i skrift, be gärna om infomaterial kring OCD när du väl kommer till vuxenpsyk. De brukar ha tillgång till saker som är bättre än det som är online, det är fördjupningar där du kan lära dig mer mellan sessionerna.

Vissa patienter gillar att spela in sessionerna och lyssna på dem hemma mellan gångerna. Det kan vara jättebra att höra sig själv och sina reaktioner i efterhand. Vissa terapeuter uppmuntrar detta, jag har aldrig hört någon som helt vägrat. Det måste dock ske med terapeutens medgivande. Om du tror att det hade hjälpt, fråga!