Den store kulturbögen, kontroversiellt tankegods

Här försöker jag att beskriva en världsbild som jag tror att många har. Jag börjar med ett citat från den senaste forskningen:

"Hos en del flockdjur, t.ex. vissa apor är homosexualitet eller bisexualitet lika med hög status. Observationer av bonoboer (dvärgschimpanser) och makaker har visat att strikt heterosexuella individer står lägst i rang. Deltar de inte i den homosexuella alliansen får de inga möjligheter att para sig heterosexuellt. De kan till och med bli utstötta ur flocken." (Från en broschyr för en utställning om homosexualitet i djurvärlden,
http://www.nrm.se/download/18.3ff7431d11d914bf91d8000694/Rainbow+animals_txtsammanst.pdf)

Om jag nu säger som såhär:

"Den store kulturbögen ser andra män som pojkar. Den store kulturbögen förför manspojkarna med kultur. Den store kulturbögen uppvisar alltid en sötsliskighet i sitt verk, som får de pojkaktiga männen att falla för det. Den store kulturbögen är bisexuell. Den store kulturbögen har ingen världsbild, förutom det som jag nyss har skrivit. I smyg anser den store kulturbögen att det att någon har en världsbild är ett bevis på att denne någon inte tänker tillräckligt stort, att denne någon är en receptor, en 'mottagare.' Orwell var medveten om denna problematik när han skrev 1984. Boken utmålar de implicita kulturbögarna på toppen som onda, som motståndare till 'äkta kärlek'. Men därmed röjer boken sin överdrivna sentimentalitet, för vad är egentligen 'äkta kärlek'?

Många menar på att Buddhan måste ha varit en jättestor kulturbög. En jättestor kulturbög som valde att stanna på bottnen. Men ingenstans i efterlämningarna finns tecken på någon bögighet hos honom. Däremot förekommer homosexuellt utnyttjande av fulaste sort i nutidens buddhistiska klosterväsende.

Jag stör mig på pojkar. För att de är sådana vimsepellar. Som jag i och för sig själv var i den åldern. Störkärlek, inte hatkärlek. Så kanske finns det hopp för mig med, att inte ständigt befinna mig längst ner? Om vi nu är apor..."

Att diskutera: hur vanlig är den världsuppfattning som jag har skissat på ovan, och stämmer den, och är detta isåfall ett argument mot att försöka skaffa sig en mer avancerad världsbild, ett argument för att ständigt gå tillbaka till denna enkla världsbild som beskriver det mesta som en fråga om dominans, oftast sexuell sådan?

Alltså, är samtliga mer komplexa världsbilder sagor, som de mest vuxna (kulturbögarna) berättar för "barnen", för att dölja världens råa ondskefulla natur, eftersom "barnen" mår dåligt av att se den tomma sanningen i vitögat?

"den senaste forskningen".
Jag antar att det är med forskning som med statistik från BRÅ.

Jag uppfattar att din frågeställning kan förenklas till
"Jag har en låg natur och en hög natur, vilken av dom två är min Sanna natur?" ?
eller :
Är religion sublimerad sexualitet, eller är sexualitet degenererad kärlek till Gud?

"att försöka skaffa sig en mer avancerad världsbild".
Jag skulle säga att jag i minst lika hög grad måste försöka, dvs anstränga mig, om jag vill skaffa mig en mer enkel världsbild.

Okej. Dom komplexa världsbilderna är sagor. Men sagor om vad? Andra sagor?

Tack för visat intresse. Min trådstart kunde ha varit tydligare.
Förvisso. Men intressant ändå ibland i någon mån.
Så kan man kanske se det. Jag antar att jag inte gärna vill se en värld helt byggd på sexualitet och våld, och därför drar mig för vissa slutsatser. Men som du säger så har ju detta sin dialektiska motsats också--undrar vad den dialektiska resolutionen är på detta? Kan någon återuppväcka Hegel, så att vi får ett auktoritativt svar, istället för alla dessa trotskistsekter med var sin dialektikvariant...?
Jo, en enklare världsbild än denna torde vara svår att skaffa sig. Eller var det inte så du menade?
Intressant fråga. Ska fundera på det. Men låt mig så länge avslöja lite om min egen tentativa uppfattning i frågan. Många bär på en uppfattning liknande den om kulturbögen, och försöker med hjälp av denna uppfattning skydda sig själva från att bli övertygade om världsbilder--de går tillbaks till denna syn om att allting eller det mesta består av lurendrejeri. Men min uppfattning är att de i och med detta inte alls är särskilt skyddade från att bli lurade, tvärtom kommer de att vela och byta fot hela tiden även i mycket enkla frågor. Istället är det bästa skyddet mot att vackla vid press, just det att ha en tämligen stor samt fungerande världsbild. Att bygga upp en sådan världsbild är bildande för karaktären. Håller du med mig? Ibland när jag ser det leende som en "kulturbög" delar med någon kvinna när han lurar i någon "manspojke" något, kan jag bli lite tveksam dock...

Har du fått dåliga recensioner för din bok?

Har ingen bok utgiven ännu, du kanske förväxlar mig med något liknande användarnamn???????

Det var lite "Mr Jones" över ditt inlägg, därav min fråga

Denna?: https://www.flashback.org/u146322

eller detta?: http://www.users.drew.edu/~jlenz/br-dreams.html

Om du menar Russells "Nonconformist grocer" så är jag medveten om att mina önskningar påverkar min världsbild, men alltså här är det frågan om själva knäckfrågan: är det nyttigt att ha en världsbild överhuvudtaget, och isåfall, hur stor bör den vara, eller går det inte att undvika o.s.v.? Sedan att inlägget kan uppfattas som tramseri eller till och med uppvigling mot bögar är en annan sak, men det var inte det jag ville åstadkomma. Det är för övrigt intressant att man lätt uppfattas som oseriös när man försöker att diskutera betydelsen av något sexuellt på allvar, och hur allt blir så laddat då...

Jag tänkte på Ballad of a Thin Man

OK, jag är mer fet än smal numera, för att outa mig ytterligare. Känner du till det ganska enkla datorprogrammet ELIZA, som låtsas vara en psykolog, och som gör detta genom att ta ens ord och bolla tillbaks dem i form av motfrågor? I brist på mer seriöst intresse för mina frågeställningar använder jag svaren här åtminstone som sådana bollplank?

Jag ska förtydliga mig ännu mer, låten handlar om vad Dylan tyckte om vissa musikkritiker. Jag tyckte mig ana en viss irritation mot kultureliten och då tänkte jag direkt på den låten, och att du kanske fått negativa recenssioner på nånting.

Det må ligga något i det men om jag fick bestämma så skulle vår diskussion hålla sig till vad som har framlagts i sak, och inte så mycket kretsa kring mina motivationer. När jag skrev det röriga förstainlägget så tänkte jag i förstone faktiskt inte skriva "kulturbögar" utan bara "bögar" men tyckte att "kultur-" kunde vara ett lämpligt förtydligande på något som alltså ska tolkas ungefär som "män som producerar världsbilder, inte för att de tror på dessa världsbilder själva, utan för att förföra andra män, i i slutänden sexuellt syfte, om nu än utlevt eller ej".

För att sammanfatta första inlägget och mina förtydliganden: är det sant att i stort sett alla världsbilder konstrueras av sådana förförare, och i så fall: vilket är det bästa sättet att försvara sig mot dessa världsbilder, om man nu vill det: är det att inte ha någon mer utarbetat världsbild än just den minimala bilden av att det finns sådana "kulturbögar", eller är det tvärtom att ha en mer utarbetad världsbild?

("Now, you are not gonna read about this dimension in a book, or in a magazine, in a newspaper, because it doesn't exist anywhere, except in my own mind")
Jag menade att lika väl som en komplicerad världsbild kan tänkas tjäna till att dölja en enkel, obehaglig, sanning,
kan en enkel världsbild tänkas tjäna till att dölja en obehagligt komplicerad sanning.
Vad betyder "tentativ"?