Språkrådet har kommenterat detta i sin frågelåda:
Citat:
Formerna våran, vårat, eran, erat hör hemma i talspråket i vissa delar. De[t] verkar sprida sig. Men i mer vårdat talspråk liksom i skriftspråk heter det fortfarande vår, vårt, er, ert.
Jag är inte helt konsekvent i talspråk. Jag kan säga "vår" i en mening och "våran" i nästa. Språkrådet skriver att det verkar sprida sig och i.o.m. att många hellre lägger till en bokstav än tar bort en vid osäkerhet kommer det nog att spridas vidare. Om ett par generationer tror jag att "vår" och "er" kommer kännas lite formellt och skriftspråkligt och inte något man säger. Då kommer även formerna slå igenom i mer formell skrift.