Får man verkligen göra såhär? (Ang. kreditvärdighet)

Det senaste 1½ året har jag inte tagit ut alltför mycket lön. För det första har konsultuppdragen jag haft sinat ut, sedan gör jag som alla med egen firma gör, det vill säga tar en del på firman (till exempel milersättning för alla resor som kan kopplas ihop med tjänsten). I övrigt har jag också i perioder tvingas leva på mitt sparkapital eftersom jag helt enkelt haft dåliga tider i firman, vilket kan hända. Senast taxerade jag en väldigt låg inkomst av dessa anledningar. Jag har inga lån, förutom studielån (vilket var och varannan medelsvensson har), har ingenting hos kronofogden, har aldrig misskött min ekonomi och struntat medvetet i räkningar (vid ett par tillfällen har posten slarvat bort oväntade fakturor, jag vet, ändå mitt ansvar. Vid något ytterligare tillfälle har banken strulat med betalningen). Det är i alla fall marginella förseningar, någon dag eller två, förutom vid ett tillfälle när posten slarvade och jag hade tankarna på annat håll, då blev det lite mer än 1 vecka försenat.

Kort sagt, jag sköter mig. Men det hjälps inte. Samma dag som min senast taxerade inkomst registrerades så skänk min kreditvärdighet drastiskt. Jag har nu svårt att få sluta nya avtal med företag där jag varit kund i flera år utan att missköta mig, bara för en liten siffra. Får verkligen den som sätter kreditscoringen totalt förstöra mitt liv för att jag haft en liten karriärmässig svacka? Innebär det att alla som har varit arbetslösa en tid (utan a-kassa) har noll kreditvärdighet?

Mitt liv är i alla fall totalt förstört till nästa taxering. Jag är ingen jävla lodis utan ekonomiskt sinne, jag är en skötsam person som råkat få dålig lön ett år. Nästa taxering tänker jag upptaxera mig rejält. Jag betalar med glädje mer i skatt om jag slipper obehag likt detta.

Ja.

Hmm... "Sverige är ett välfärdssamhälle där alla får en andra chans och alla skall ha en chans att klara sig" heter det väl på Socialdemokratiska? Då tycker jag synd om alla som tjänar ännu mindre än vad jag gör då, helt enkelt. Borde inte förekomsten av betalade räkningar i tid smälla högre än taxerad inkomst? Många har ju livränta och andra kul saker som väl inte syns vid taxeringen heller?

Klart man får lägre kreditvärde om man varit arbetslös en längre period utan a-kassa. Banken bedömmer ju om du har råd att betala av lånet inte om dom tror du kommer strunta i att betala räkningen även fast du har pengarna på kontot.

Okej. Jag har personligen, som sagt var, jobbat som konsult men plockat ut hemskt lite lön på grund a ovan nämnde skäl, så jag ligger också lite löst till (och saknar lån). Jag bara tycker det är orättvist att bakbinda mig på detta viset när det skett en konjunkturdipp i min bransch...

Kan tyckas så men varför ska någon annan ta en risk angående dig? Du säger ju rakt ut att du tjänar mindre, då är det väl också självklart att du har mindre möjligheter att ta krediter.

Lån/kredit=pantsättning av framtida inkomst, vilken du sista året alltså visat ha för lite av.

Jag förstår användningen av kreditrating när det gäller företag men har inte förstått vad kreditratingen spelar för roll för privatpersoner? När skulle man "drabbas" av en låg kreditrating, något konkret exempel? Jag hade telefon/bredband etc när jag bara hade studiebidrag, dvs. min rating kan knappast varit hög

Det påverkar en hel del.. såsom hur stort bolån du får ta, billån etc.

Men visst, för saker som telefon/bredband som bara kostar några tusenlappar per år så spelar det ingen större roll.

Förstår dock inte hur det kan förstöra ett liv som TS beskriver? Att inte ha ett billån låter ju exempelvis som något väldigt positivt

Om man nu måste ha en bil och inte har råd att köpa en utan lån så är det självklart väldigt dåligt att inte kunna låna.

I TS fall är det väl så att andra företag inte vågar ha TS som kund eftersom de är rädda att de inte kommer få betalt. Så därför kan TS inte göra affärer som vore lönsamma, och får då ännu lägre inkomst. Tänk om t.ex. en biltillverkare får dålig kreditvärdighet, då kommer kanske deras leverantörer inte våga sälja till dem längre eftersom de inte kommer få betalt. Och utan leveranser kan man ju inte tillverka nya bilar.

Om han får teckna ett mobilabb för kanske 600 kr i månaden i 24 månader (14 400 kr tot) kan han säkerligen hitta något institut som ger ett billån på det beloppet. Blir ingen porsche men om livet förstörs av att man får köra en gammal bil får man nog ändra sina prioriteringar.

TS, Varför har du inte satt av pengar i en periodiseringsfond i firman? Tanken är att det ska jämna ut höga "bra & dåliga år". Om firman gör en vinst på 1 miljon år 1 kan du sätta av 300 000 (din skatt år 1 baseras bara på 700 000) och nästa år kan du pilla dig i naven och ändå plocka ut en inkomst på 300 000. Låter som att det skulle vara fördelaktigt i din situation och skattemässigt är det även väldigt förmånligt.

Jo, jag vet, men som sagt var, man borde kanske se lite på vad jag har presterat tidigare. Jag tänker inte ta några lån, men frågan är om jag inte kommer få problem att förlänga bredbandet när det går ut? Står det "Svag kreditvärdighet" så... Ja...
Spelar det ingen roll för sådana småsaker? Skönt.
Jag har inga lån och planerar heller inte att ta några. Det handlar dock om att jag vill kunna. Det är en fråga om personlig frihet.
Ja, precis. Jag känner mig faktiskt kränkt. Det är någon jävel som inte känner mig som har sagt att "Nja, den där jäveln kan nog inte betala någonting, bäst vore om han bodde på gatan." Det känns oerhört kränkande när man i hela sitt liv har jobbat, stretat och gjort rätt för sig.
Jag har redan bil. Som fungerar. Och någon Porsche är definitivt inte aktuellt.

Varför jag inte satt av pengar? Därför att jag arbetat som konsult och aldrig gjort någon större vinst. Dessutom håller jag på att avveckla den verksamheten, drömmen hade varit att få bli anställd istället. Sedan råkade jag välja att försöka byta karriär i en tid när arbetsmarknaden är urkass. Det var, med facit i hand, ingen bra idé. Men nu är det som det är.