Ungdomar som saknar respekt för sin omgivning - Attityder

Gokväll,

Jag kommer precis hem från ett besök hos min bror och hans sambo. De har en 3 månaders liten som vi tänkte oss ta en liten promenad med i Hisingsparken. Lillen sover så gott i barnvagnen.

Precis när vi är på väg in i parken kommer det tre ungdomar fördelade på två mopeder farandes i en klart otillåten hastighet, även om man bortser från val av väg var hastigheten klart över 45 km/h vilket i alla lägen är olagligt.

Jag tycker det är obehagligt att de framför sina mopeder på detta sätt, förutom då att de inte får framföra dem där över huvud taget och det dessutom är en plats dit folk tar sig för att "komma undan" lite grand från den vardagliga trafiken.

Nå, jag stod i telefonen med en kund när dessa tre ivriga ungdomar susar mot oss på sina allt annat än tjusiga fordon. Jag ber kunden snällt vänta lite och sätter upp handen för att stoppa framfarten på promenadstigen och vänligt be ungdomarna att vända för de får inte köra sina mopeder i parken. Detta besvaras med spydigheter i stil med "Vem tror du att du är som säger så till mig" och "Du ska vara glad att du har familjen med dig för annars!".
En ypperligt tunn liten människa står och skriker detta i ansiktet på mig, huvudet längre och 30 kilo tyngre. Jag är ingen våldsivrare men när saker och ting inte står rätt till så står jag gärna upp för det som är rätt och jag är långt ifrån rädd att skrynkla ihop någon på vägen.

Det som oroar mig gånger som dessa är den lilla killens attityd, förr eller senare kommer han att springa på någon som inte alls ser på saker på samma sätt som jag och det kommer absolut att sluta med betydligt allvarligare konsekvenser än dagens bravad gjorde.

Jag släppte iväg de tre ynglingarna i vetskap om att min familj var med på promenaden och jag har inga tankar om att förstöra den fina dagen i solen.

Jag ser det som långt från okej att ungdomar bemöter omgivande människor på detta sätt, det är inte första gången jag råkar ut för detta men då och då blir man evinnerligt glad när de snällt ber om ursäkt, kliver av mopederna och skjuter dem från platsen.
Var eviga dag ser jag dessa mopeder framföras, ibland av vuxna människor med sina småbarn framför sig. Hjälmlösa? Jajamänsan!
Jag undrar naturligtvis över varför inte polisen tar tag i problematiken på ett tidigare stadium, varför berövas lärare på sin auktoritet, varför låter man ungdomar hållas istället för att lära dem var skåpet ska stå?

Själv har jag växt upp med vetskapen att om jag är spydig mot vuxna i min omgivning så kommer det att få konsekvenser. Idag får jag en känsla av att det allt mer daltas med barn och ungdomar och det känns som om kommande generationer inte alls kommer att ha den respekt för äldre som man tidigare haft. Någon här som tror att en 30 åring utan respekt för äldre kommer tycka att äldrevården är viktig?

Det blev nog mest en ventilation av irritation det här. Men det kanske finns någon mer där ute i etern som känner att någonstans måste sunt förnuft råda över vetenskapen när det kommer till barnuppfostran?

finns även vuxna som saknar respekt, får inte glömmas

Jag håller med dig. Samhället kan inte konkurrera med guldkedjor, cash, lyxbilar och "respekt" däremot. De är förlorade.

Som vanlig människa kan du inte vinna mot dem. Nästa gång kanske du råkar illa ut. Överskatta inte deras respekt för din ålder eller att du är större. Kniven gör ont ändå.

Däremot är det sorgligt att det är så långt ner i åldrarna att all respekt för andra människor saknas. Märker väl av det på Lundbybadet om man nu skall hålla sig kvar på Hisingen. Ett jävla liv vanligtvis i bassäng och duschar. Börjar tröttna på ordet "walla" som skriks hela tiden.

Håller med dig, men många ungdomar är tyvärr sådär idag.. särskilt i sämre områden. Kommer knappast bli bra i framtiden när dessa ungdomar "har växt upp". Som du nämnde så lär inte äldrevård och liknande ligga särskilt högt på deras prioriteringslista.

EDIT: Inte för att vara sån, men var de blattar? Är så i 95% av fallen i Malmö iallafall, minst..

Otroligt bra resonemang faktiskt. Så enkelt, men ändå så bra, något man bör ha i bakhuvudet hela tiden trots att det kan vara otroligt svårt med tanke på vilka människor det finns.

Vet själv hur man känner när någon som är både fysisk mindre men även psykiskt kommer fram och ska börja tjafsa över något så litet som att man tittar på honom (utan att stirra). Detta frestar något otroligt, jag själv anser att man skall lösa konflikter enskilt med ord. Problemet är dock att den urgamla lösning att slåss har utvecklats till att både kompisar och redskap ingriper vilket känns förskräckande.

Säger man till finns det chans att det går in, oavsett vad man får för sorts diss tillbaka.

Man ska aldrig höja ribban eller 'mucka' med folk. Har tränat kampsport i drygt tjugo år och har bälten och graderingar från alla sorters discipliner, är nog ingen 'stridis' eller fantastisk slagskämpe för det men det finns många situationer jag säkert kan hantera. Trots det (eller kanske på grund av det) tar jag alltid en ödmjuk attityd, ställer aldrig folk mot väggen, undviker att konfrontera speciellt unga handjur i grupp.

Är antagligen även 30 kg lättare och huvudet kortare än TS. Se upp för de små killarna.

Om folk säger ifrån, uttrycker sitt missnöje mer, så skulle det bli mer ordning. Vissa är alltid arshlen, oavsett ålder. Men de aldra flesta människor, även berusade unga handjur och semi-kriminella miffon kan agera schysst om man närmar sig dem med viss respekt och är som en människa.

Tilltala folk som de är en polare, då brukar de bete sig som de är en polare. Ta det som min erfarenhet.

Samhällets syn på respekt för medmänniskor och respekt för rätt och fel har urholkats under en längre tid och det fortsätter på samma bana.
Det börjar redan i förskolan där lärarna tydligt kan se attitydsproblem hos en del barn, som inte sällan kommer från föräldrar med liknande attityd eller dövblinda föräldrar som tror att just deras barn är den bästa och mest felfria ungen i hela världen som aldrig skulle vara trotsig, otrevlig eller bråkig...

Samma sak utspelar sig i grundskolan där föräldrarna mer än gärna dyker upp på skolan, ringer rektorn eller polisanmäler skolpersonalen för kränkning eller liknande då skolpersonalen gått in och avbrutit mobbing och slagsmål.
Ungarna lär sig att de får och kan göra precis vad de vill, de enda som åker dit är den eller de som ingriper mot dem.

Sedan blir ungarna för stora för skolpersonalen. Då ringer skolan polisen som inte kan göra något, antingen för att ungarna är för unga, eller för att ingen sett vilken unge som gjort vad. Att köra hem en unge till en dövblind förälder och säga att han /hon var med i gänget som slog sönder busskuren, men vi har inga bevis på att just han / hon slog och sparkade är lika med att få en utskällning och mötas av en flinande unge som fått ytterligare bevis på att han / hon får göra som denne vill.

Skulle polisen mot förmodan ha vittnen och bevis på vem som gjort vad spelar det heller i och för sig ändå ingen roll. Straffet blir så lågt och omärkbart att det snarare förstärker känslan av att man kan göra som man vill. Tänk att åka fast, bli dömd men ändå händer inget. Vad har man att förlora då?

Däremot har man mängder på att vinna, i alla fall i en tonårings naiva ögon. Göra vad man vill, ta det man vill ha och ingen kan göra något åt det.

Även efter tonåren, in i vuxenlivet fortsätter det hela. Endast polisen vågar ingripa och yttre poliser är det ont om. Skulle jag ändå bli orolig för att åka fast kan jag ganska obehindrat hota vittnen, sätta mig i en bil och köra vilt och galet eller på något annat sätt ändra situationen till min fördel så att polisen inte kan, får eller vågar agera... De poliser som ändå försöker blir anmälda och uthängda, så snart slutar väl de också försöka få ordning på den nya tidens barn och ungdomar som lärt sig att de får göra vad de vill och ingen kan göra något åt det...

Jag utgår ifrån att respekt inte är något man kan kräva utan är något man förtjänar. Bara för att en person är äldre eller mer auktoritär innebär det inte att den personen automatiskt ska få respekt i alla lägen. Och definitivt ska man inte få respekt genom våld, vilket gäller åt båda hållen!

Att utnyttja sin auktoritet som förälder, lärare, polis eller någon främling ute på stan genom att säga ”Du ska göra det för att jag säger det för att jag är din mamma/Polis/äldre m.m.” är inte rätt. Tycker man kommer längre med en uppfostran där argumenten får tala, alltså att med goda skäl få dem att agera rätt och försöka få dem att förstå att man ska bete sig på ett visst sätt. Det är inte tillämpbart i alla situationer men tycker man kommer längre genom ett sådant förhållningssätt.

Vi ska inte gå tillbaka till hur det var förr med aga och att auktoritära personer styr andra i samhället och där man blint kuvar sig och därmed också hämmar sitt eget tänkande efter dessa. Då blir det ingen utveckling framåt. Barn har rätt att tänka fritt och säga vad de vill och det ska vi inte ta ifrån dem. Individen måste lyftas fram för att dessa personer ska våga visa civilkurage mot orättvisor men man får ju inte glömma bort att vi lever kollektivt i samhället och ska fungera ihop också. Att inte skada andra och tänka på andra än sig själv är lika viktigt. Det är ett resonemang kring detta som får föras i skolan och hemma av föräldrarna. Det måste finnas en balans.

Så vi går mot ett laglöst samhälle då?

Tur för dig att de inte hade knivar eller dyl. med sig när du stoppade dem. Var det svartskallar mån tro?

För mig handlar det inte om att man som förälder, samhällsmedborgare eller polis ska styra andra. För mig handlar det om att den som gång på gång medvetet och planerat begår överträdelser måste få en konsekvens. Det ska bli en konsekvens även för 12-åringen som är ute i city kl 01 och rånar folk. Även ungens föräldrar måste få till sig att det deras barn håller på med inte är okej, annars blir det konsekvenser. Idag tillåts de rycka på axlarna och köra på med sitt.

Det finns ju en anledning till varför man har ordningsregler i skolan, i badhus och i samhället i övrigt. För de absolut flesta individer fungerar detta. De jag syftar på är de som gång på gång skiter i dessa regler, skrivna som oskrivna. 14-åringar som slår ner tanten som påpekar att man minsann får stå i kö som alla andra måste vakna upp och upptäcka att de är fel ute, inte tillåtas få hålla på och utveckla detta felbeteende... Tycker jag då

Min uppfattning är att vi i en rask takt går mot ett samhälle där respekten för regler, lag och ordning och framförallt respekten för medmänniskor minskar. Ett samhälle där de som bråkar, hotar och begår brott tillåts få allt mer utrymme att utöva detta. Medan de som sköter sig inom rimlighetens ramar (alla kan ju busa till det ibland) snällt får stå och se på. Att agera riskerar bara att leda till att man blir hotad, misshandlad eller anmäld...

Så vad tycker du ska göras då? Finns det någon lösning på den här utvecklingen som du ser?