Varför försöker alla låta så smarta och visa på Flashback?

Det är någonting väldigt vanligt förekommande och som jag finner ganska intressant. Hur användare försöker låta så larvigt smarta hela tiden. Använder ord de själva inte förstår. Hur de uppenbarligen inte fattar ett argument motdebattören hävdar och istället börjar peta ut särskrivningar för att få h*n ur fokus.

Varför är det egentligen så viktigt? Tar man en finspråkig och ren-skriven text mer seriöst än en mindre begåvad skribent trots att budskapet är exakt densamma? Visar det på något sätt att skribenten skulle ha lägre intellekt än dig själv som lägger ner mycket mer tid på ett fint inlägg med instänkta 'svåra ord' du själv knappt förstår?

I extremfall har jag förståelse, när folk inte använder styckesindelning i längre texter så det blir en enda stor ord-smet och man kan inte läsa den utan att behöva stanna upp otaliga gånger och tänka 'vart fan var jag?'. Då blir det lätt att man avfärdar texten.
Eller när folk använder stora och små bokstäver vid varje eller varannat nytt ord, då känns det bara ironiskt och ser barnsligt ut.

När en användare inte hanterar svenska språket korrekt och ni offentligt rättar felaktigheterna. Gör ni det då för att själva känna er malliga och 'överintellektuella' eller för att ni känner empati och vill hjälpa?

Ja det här är väldigt vanligt. Det är väl inte svårare än att folk har en idealiserad bild av sig själva som de vill upprätthålla för sig själv.


En korrekt skriven text som är till innehållet exakt lika en sämre skriven text kommer att tas emot bättre. En text fylld med stavfel och särskrivningar kommer i värsta fall inte ens att läsas. En text som är fylld med svåra ord där skribenten uppenbarligen inte själv förstår dem klassas såklart i facket "här har vi en som försöker vara något han inte är".


Jag rättar ingen, men jag får bita mig i tungan för att inte göra det. Då jag är dubbelt så gammal som de flesta på FB så undrar jag när skolan kraschade. Vilket år var det? Det är högst hälften av dagens 18-åringar som kan skriva korrekt svenska. Det gör mig lite ledsen faktiskt.

Det har man sagt sen 1700-talet, inget nytt fenomen att 50-talisterna förbarmar sig på dagens ungdom och undrar vad som hände med skolan. Särskrivning är inget nytt fenomen som 90-talisterna införst. Bellman särskrev hela tiden.

Tjejer som skriver som kråkor får gehör för sina korkade inlägg medan snälla killar inte kan få kontakt med omvärlden hur vettigt och bra de än skriver.

Nej. Så är det inte. Jag skulle ha fått gå om femman om jag skrev som vissa tjugoåringar gör här.

Men men, inget att uppröra sig över. Inom snar framtid är väl texten utdaterad då det är tankeöverföring som gäller. SMAJLI!

Förstår faktiskt inte riktigt vad du menar här. Varför skulle kvinnor få mer gehör än män menar du?

Det hänger en del yngre här. Det är vanligt att yngre med kunskapstörst läser texter och finner dem obegripliga, så de tror djupt tänkande är obegripligt och så härmar de vad de läser. Det är, tror jag, anledningen till en del av det här med att använda "fina ord" man inte greppar.

Efter ett tag börjar de greppa vad de läser. Och fortsätter de börjar de tänka själva också. Det är positivt. Det du talar om är en fas man kan förlåta.

Jag håller helt med om vad du skriver i ditt första stycke. Men jag tror att det finns en svårighet idag att nå högre språkförståelse i och med att åttaåringar läser mest vad andra åttaåringar skriver (sms) och att sextonåringar läser mest vad andra sextonåringar skriver (Flashback).

Man kan se exempel på det eftersom missförstånd fortplantas. Det verkar vara vanligare på Flashback att man drar alla över samma 'kant' än samma 'kam'.

Om vi endast ska se till ämnet så kan jag tänka mig att det finns tre typer av folk här.

1. De som faktiskt talar på det sättet som de skriver, e.g. fackmänniskor. De som skriver inom sitt ämne, och då skriver med många facktermer och "stora ord" för de som står utanför ämnet ifråga.

2. De som vill ha en seriös diskussion om något som de själva inte är helt säkra på, genom att blanda in kompicerade termer/ord så kan man dels locka till sig de från grupp 1 och dels slippa folk från grupp 3.

3. De som inte kan något om ämnet och skiter i ämnet som sådant, men vet att man man lockar till sig läsare om man använder komplicerade facktermer och ord som inte använts på 10 långa år.

Edit: Sen finns det självfallet någon som tycker sig "äga" någon om denna kan kalla en annan för idiot med hjälp av stora ord.

Jag lägger till:

4. Jag skriver välartat och använder gärna synonymer och leker lite med språket.
Jag talar mycket mer vardagligt än jag skriver här på flashback, men det är två vitt skilda
saker.

Det är kul att "sudda" och formulera om sig. Jag har med åren slipat mina formuleringar
och det har jag delvis flashback att tacka för. Målet är att göra sig förstådd och föra fram
sina argument så bra det någonsin går. I vart fall är det så i min bok.

Jag lägger till
5: De som är väldigt minderåriga som försöker låta vuxna och kloka.

Jag märker det mest med nationalister. Det kan bli ett troligt ordspel ibland med 5-6 adjektiv som "hängläppade-skelögda-bananbåtsavhoppande-syskonpåsättande-osv bara för att sluta som löjliga förolämpningar.

Den här var svår att missa


Väldigt mycket förarbete för att mynna ut i "spännblatte"