Nostalgi och ensamhet

Stinkor:



Som tur är så förstod jag verkligen det. När jag var ung så älskade jag verkligen att vara ung och jag förstod att det skulle gå över snabbt. Därför så blåste jag nog på lite väl hårt istället för att ta något som helst ansvar. Jag staplade det ena meningslösa skitjobbet ovanpå det andra, allt kryddat med ett vansinnigt spritmissbruk till tonerna av AC/DC, Deep Purple, Judas Priest, Whitesnake, MSG och alla de andra gamla fina banden. Visst var det kul men sådant får man lida för när man blir äldre tyvärr.
Men va fan... Jag har ju i alla fall en jävla massa roliga och trevliga minnen.

Hur menar du lida? Att du inte gjort en konventionell karriär, eller att du aldrig kommer känna sådan lycka som när du dyngrak cyklade hem klockan 5 på morgonen en försommarmorgon med din bästa kompis?

Un Perro:


Båda alternativen + några fler!
Men å andra sidan, jag är jag, mina intressen har jag aldrig kunnat kombinera med något yrke och det förstod jag tidigt. Jobb är för mig en plikt, att lida åtta timmar om dagen och inget mer.
Vad jag däremot ångrar är att jag söp så in i helvete, jag kunde ha nöjt mig med vanliga traditionella helgfyllor och låtit det stanna där.

Det finns alla möjligheter till kontakt på krogen. Du kanske inte gillar den miljön, men om det inte känns främmande för dig, så har du garanterat både 'kramar' och lite till, om du så vill. Trevliga killar som jag själv, som gillar singellivet med lämpliga amorösa avbrott då och då, sitter hemma och myser med räkor och vitt vin, samt är givetvis uppe på FB, och skriver till dig just nu.

jag tror faktiskt att det är dåligt för ens person att nostalgisk och bra för ens karaktär att vara ensam. håller man sig till det, så utvecklas man automatiskt istället för att sitta och stampa på samma ställe mentalt.

Jag har nog svenskt rekord i ensamma fredagkvällar .Många är helt ok och självvalda.Sen är det kvällar som ikväll .Musik är guld.Både som tröst och för att vältra sig i ensamhetens elände.

Kan man endast vara nostalgisk när man är ensam? Jag tycker nästan det är enklare att plocka fram nostalgiådran när man sitter och pratar med sina vänner om gamla tider och kollar på gamla bilder tillsammans. Att man är ensam just nu har ju inte så mycket med nostalgi att göra eller?

Vill bara krama er. Livet är inte slut än ju..

Förhoppningsvis inte. Men det känns tråkigt att man missade starten och första sträckan. Det kommer jag gräma mig över för all framtid. Förhoppningsvis mindre och mindre ju längre tiden går.

Men det är många som säger att "livet börjar efter.." 25/30/40/50...

I tonåren är man ju så beroende av andra, inte van vid kriser, går i skolan med allt vad det innebär av grupptryck och stress.
Som om inte allt det vore nog, har man dessutom fullt av malplacerade hormoner, som alstrar finnar, känslosvängningar och tusen andra irriterande fenomen..

Ibland är det rätt skönt att ha passerat tjugo..

Visserligen. Men vad spelar det för roll när man ändå inte känner sig klokare nu än som femtonåring.

Onit:


Jovisst, alla åldrar har ju sina fördelar men det är känslan av att tiden är begränsad som jag inte gillar. Så kändes det aldrig när man var arton år.

Men visst är det kul idag. Jag är barnsligare än någonsin och man har råd att köpa och göra allt det där som man fick avstå ifrån när man var ung.
Jag är helt enkelt friare idag eftersom jag skiter brunt i vad andra människor tycker om mig, jag strävar inte efter att passa in helt enkelt. Jag gör precis som jag vill!
För ett tag sedan så stod jag i en affär och stirrade på ett par träskor.
-"Träskor är skönt". Tänkte jag.
-"Synd att man inte kan köpa några, vad skulle folk tro då? Skulle säkert bli kallad för bonnjävel".
Men va fan! Jag är fyrtio år och jag behöver inte längre bry mig om vad andra tycker och tänker!
Jag köpte träblajerna och de är ljuvliga att ha i jobbet.

Men det är fan vad jag saknar den där känslan av glädje när man för första gången fick hålla en flicka i handen.
När jag var arton år så träffade jag min första flickvän, den känslan jag uppfylldes av den där ljumma sommarnatten när jag för första gången var nära en tjej kommer jag aldrig att glömma och det finns inget som kommer att slå det, inte nu och inte i framtiden.
Allt var så färskt och spännande helt enkelt.