Har jag ADD?

Jag har ända sedan tidig skolålder känt mig annorlunda än mina jämnåriga kamrater, och det har fortsatt genom hela min levnad fram tills idag då jag är en man i trettioårsåldern som arbetar som ingenjör. Jag har alltid haft en intelligens långt över mina jämnåriga och jag har extremt lätt för att ta in information som jag läser, men jag har samtidigt varit lite av en ensamvarg och alltid känt mig malplacerad socialt. Jag har inte haft några problem att ha vänner och aldrig varit utstött, men som sagt aldrig känt mig riktigt bekväm och helt kompatibel med andra människor. Ofta har jag behövt "ladda batterierna" efter perioder med intensivt socialt umgänge.

I skolan var jag klassens ess fram till gymnasiet, jag behövde aldrig plugga eftersom allting fastnade på första försöket och de flesta uppgifterna gick att lösa på ren talang. Oftast kände jag till och med att jag bara utnyttjade en bråkdel av min kapacitet. När jag började högskolan blev nivåskillnaden en chock för mig. Inte svårighetsmässigt, men det fria studieupplägget med självstudier passade inte alls mig och jag fick svårt att hänga med eftersom jag sällan började plugga inför tentorna förräns kvällen innan. Första året klarade jag med nöd och näppe, andra året gick åt helvete och det krävdes ett sabbatsår med stark självdisciplin och hjälp av en kompis för att jag skulle klara den treåriga utbildningen på fyra år. Inte på grund av dumhet, utan brist på disciplin att få någonting uträttat i tid.

Här började jag fundera vad det egentligen var för fel på mig, och jag började läsa om Asperger första gången. Mycket föll på plats, men det kändes ändå inte riktigt rätt. Till exempel har jag inga problem med empati och läsa av människor, och jag har inga specialintressen utan hoppar snarare runt mellan en massa olika intressen som jag kan lägga korta perioder av intensiv energi för att tröttna lika snabbt igen.

Efter studierna (som jag för övrigt inte avslutade, examensarbetet är klart men inte examen) började jag arbeta som ingenjör, och jag kände ganska omgående att jag har problem med att organisera mitt arbete och arbeta effektivt och strukturerat. Blir jag störd kan det under dåliga dagar ta flera timmar innan jag "lugnat ner mig" så pass mycket att jag kan fortsätta med det jag höll på med. Ofta skjuter jag på projekt så länge att det blir ohållbart, och jag får sitta kvar på kvällen/natten och stressa fram något halvdant. Har jag ingen deadline är det troligt att det inte blir gjort alls. Ofta känner jag att bara utnyttjar bråkdelen av min kapacitet och att om jag kunde komma igång skulle jag vara riktigt bra på det jag gör.

Ett tag hade jag turen att hamna under en extremt disciplinerad mentor som var väldigt tydlig med vad som skulle göras och som tog hand om det mesta i möten och kundkontakter, så jag kunde sitta på kammaren och producera. Det fungerade väldigt bra ända tills det skar sig mellan oss av olika anledningar.

Nutid. I vintras höll jag på att gå in i väggen. Jag jobbade tolv till sexton timmar om dagen (varav max hälften effektivt arbete), tränade stenhårt på gym och hade i princip ingen fritid och sov alldeles för lite. Efter att ha fått nej på en ansökan om en tjänst jag strävat efter rasade mycket för mig och jag gick från 150% till 50% och slutade i princip helt med träningen. Då började jag återigen fundera varför jag inte fungerade som alla andra, och jag har ägnat åtskilliga timmar åt försöka komma till insikt om varför jag är som jag är.

Idag ramlade jag in på en sida om ADD, och trots att jag hade bilden av ADD/ADHD som dampungarna i skolan som inte kunde sitta still och att det här inte gällde mig så läste jag vidare.

Klick.

Sidan listade en rad symptom/känneteckan på ADD, och de som passade in på mig (vilket var flertalet) var bland annat (fetmarkerade stämmer extremt väl in)


Jag kommer att kontakta min vårdcentral under veckan, men hur stora är chanserna att få en vettig utredning om man är en socialt fungerande människa utan ekonomiska problem som bara behöver hjälp till självhjälp? Medicinering? Är det ens att tänka på, eller är det bara "dampungar" som får det?

ADD är ingen exakt diagnos, det är ett ganska brett spektrum av olika beteendestårningar. En lökare kan ha en åsikt medan en annan har en helt annan.

det låter som ADD/ADHD och jag utgår ifrån att du har läst rätt mkt och känt wow de e ju jag många gånger?

jag tror en diagnos kan vara nyttig att ha, medicinen gör underverk med den mentala uthålligheten och sänker törsten på stimuli vilket gör livet enklare, det flyter på helt enkelt. medicin är std efter diagnos så länge inte du har något dokumenterat missbruk.

det tråkiga med utredningen är de långa väntetiderna som ofta ligger på över ett år, jag själv väntade i över 2 och ett halvt...

har du frågor så kan du citera eller dra iväg pm tills min inkorg är full om det skulle vara så, jag är något yngre än dej (över 20 iaf) en jag ser några likheter och när det kommer till att förstå sin diagnos i samspel med övriga förmågor så har jag hunnit grubbla längre än dej även om min livserfarenhet är något kortare

nu överdriver du en smula, visst så finns det olika åsikter även inom psykiatrin men alla utgår från samma verktyg (tror man använder DSM-V nu) för att ställa en diagnos.

även om många saker kan ge ADHD lika symptom så är det långt ifrån en diagnos och vem har inte lite ADHD ibland??

jag har fått uppfattningen att ADHD/ADD ger väldigt stabila symptombilder vilket kanske förklarar att man använder en lista med symptom i test batteriet men däremot så formar vår personlighet och våra förmågor oss lika mycket som de gör med alla andra. som TS sa så tänkte han bara på dampbarn vilket vissa nog tyvärr blir men eftersom TS har en god begåvning så tog hans frustration inte ut sig för en senare i livet och då på ett mognare/annorlunda sätt.

Njae det stämmer inte.

"ADHD is an invented label with no objective, valid means of identification."

"The accepted diagnostic criteria for ADHD are subjective and no biological or objective criteria exist. If the child only shows five of the criteria in the first criteria list, then there is no ADHD, but on showing six criteria, the magic number has been attained and the child can be diagnosed as ADHD. This is arbitrary, as the difference between five or six criteria is practically irrelevant."

"The advice to consult with one's health professional is good advice. What is advised here is to choose that health professional wisely."

http://www.abacus-news.co.uk/adhd/add-adhd-diagnosis.php

man omarbetar ju DSM hela tiden just pga sådana fallgropar och man genomför dessutom ett ganska massivt batteri där begåvningstest och koncentrationstest mm ingår (det går ju så klart att fejka en diagnos om man har koll)

nu finns det väl studier som tyder på fysiska skillnader i hjärnan hos människor som uppfyller kriterierna (inte alla) som tex underutvecklad amygda och sen vart det något med frontalloben tror att även den är underutvecklad.

ADHD är väldigt behandlingsbart och vissa dieter eller strikta rutiner kan hjälpa otroligt mycket så all behandling behöver inte rikta in sig på medicin.

det är ju givetvis så att det inns bra och mindre bra psykologer men så är det med allt och inom alla yrken.

Det låter lite som ADD men det skulle mycket väl kunna vara en depression eftersom det finns snarlika symptom och du verkar trycka på dem också. Du bör kontakta din läkare på vårdcentralen för att sen få en remiss till en psykiatrisk mottagning.

Du verkar vara rätt lik mig, TS! Förutom din personbeskrivning stämde fetmarkeringarna mycket bra överens med hur jag är, och då är ju vissa påståenden väldigt specifika.

Hur som helst, efter att ha läst din text är jag inte övertygad att varken du eller jag har ADD, det är helt enkelt för mycket som inte riktigt passar in. Sen är det viktigt att komma ihåg att psykiska störningar bara är förvrängningar av beteenden som i grunden är mänskliga - en person med OCD har bara ett överdrivet behov av riter och kontroll, en person med dyslexi har bara extra svårt att läsa och skriva, etc.. Nästan alla personer kommer känna igen många, nästan majoriteten av de punkterna du listade upp.

En del, som jag sett brukar vara en stor del av ADHD-personligheter, är stort behov av uppmärksamhet. Har du det?

En annan sak är att det finns otroligt många olika uppfattningar om vad som är ADHD och ADD. Fortsätt att läsa om det så att du har en bra uppfattning av vad diagnosen faktiskt innebär.

En tredje sak man måste komma ihåg är "horoskopeffekten", http://sv.wikipedia.org/wiki/Barnum-uttalande Observera att nästan hälften av alla påståenden inte var klockrena på dig - det måste du komma ihåg!

Flyttar till rätt forum eftersom TS själv rapporterade att tråden låg fel.

Psykologi: allmänt → Psykisk hälsa

/mod

Jag ringde min vårdcentral idag, men det fanns ingen tid förräns någon gång i höst så det är bara att vänta...

Mer eller mindre deprimerad har jag varit i tjugo år. Eller deprimerad är egentligen fel ord, snarare frustrerad över att jag inte riktigt passar in och hänger med i det sociala spelet.


Det är därför jag har kontaktat vården på en gång, för att jag vet att man omöjligen kan ställa en rättvis diagnos på sig själv. ADD är ju precis som många andra diagnoser bara ett spektrum av avvikser som när de blir tillräckligt många går att kategorisera. Men jag kände ett alltför starkt igenkännande när jag började läsa om ADD för att inte kunna låta bli att börja pussla ihop mitt livspussel med det som klister.

Jag har ett väldigt starkt behov av uppmärksamhet. Får jag uppmärksamhet från tjejer suger jag i mig det direkt, och i brist på sånt försöker jag göra allt jag kan för att få beröm genom jobbet istället. Får jag inte uppmärksamhet och beröm så får jag väldigt lätt dålig självkänsla. Senast jag lyckades landa ett ONS så gled jag som på moln i flera veckor.

Idag kom jag också på att tänka på att jag normalt är väldigt stel och dålig på att visa känslor, men om jag blir uppspelt eller uppjagad reagerar jag istället väldigt häftigt, ungefär som en hund. Ibland har jag blivit så odräglig att jag funderat vad i helvete vad det var som tog åt mig när jag lugnat ner mig.

Jag råder dig att ringa till din lokala psykiatriska mottagning direkt och kolla vad de kan göra.

Shit vad jobbigt att läsa får ju börja om tusen gånger, jag har inte någon erfarenhet av Add men jag fann mycket intressant. Ska själv göra utredning i vinter och hoppas få den hjälp man behöver!