Sätt att undvika hypnopompa hallucinationer?

Jag har nyligen börjat lida utav de hypnopompa hallucinationer jag har flera nätter i veckan. Jag har så länge jag kan minnas haft dessa märkliga vakendrömmarna, men sedan jag blev far för 3 månader sedan så har jag dels börjat drabbas lite oftare, och även då blivit betydligt tröttare, vilket går ut över det mesta i livet.

Finns det några tips på hur man kan undvika att drabbas av hypnopompa hallucinationer? Jag är öppen för att prova allt, för det är inte roligt längre. Tidigare kunde man skratta åt det hela och sova ikapp en annan gång, men nu när jag är uppe och jagar ekorrar (eller vad det kan vara) 3-5 ggr i veckan så börjar det tära på mig. Oftast väcker jag dessutom resten av min lilla familj, så jag är inte ensam av att lida av detta.

Du borde undersöka dig för narkolepsi, och prova om TCA och/eller SSRI hjälper.


Sover du vid regelbundna tider?

Jag sover regelbundna tider, ja. Sällan uppe efter 23, och på veckorna stiger jag upp 06.30 medan det kanske blir närmare 09 på helgerna.

Kan det ha med narkolepsi att göra? Har aldrig haft några som helst bekymmer att hålla mig vaken om dagarna.

Ja, tydligen. Jag snokade runt lite igår och läste på engelska wiki att man bör undersökas för narkolepsi om man lider av det här ofta. Det behövde inte vara det. Men man bör utesluta det innan man går vidare med andra teorier.

Jag led själv av helt sjuka hallucinationer ända fram tills förra året, jag har rådfrågat och googlat väldigt mycket men det enda svaret jag fick var att skaffa sömntabletter. Jag valde att inte ta några tabletter och bara kriga igenom det så jag vet tyvärr inte om det fungerar men mitt släppte iallafall nu efter ungefär 10 års tid.

Brukade för mig vara antingen extrema vansinnesutbrott eller så blev jag väldigt rädd beroende på vad jag drömde, det jag drömde stannade alltid kvar när jag vaknade upp. Antingen var det en mörk figur som såg ut som en mörkt klädd man som jag brukade slåss med på nätterna, skadade ofta mig själv väldigt under dessa "slagsmål". Ormar, spindlar, taggtråd i sängen osv, sådana saker fick mig oftast att flyga ur sängen och bli vettskrämd med hjärtat bultandes som aldrig förut. Detta kunde ibland ske upp till tre gånger per natt. Ibland satt det även folk i soffan och bara stirrade på mig när jag vaknade upp, detta var också givetvis bara en hallucination men ingenting jag någonsin direkt reagerade på.

Det var dem problem jag hade iallafall vet inte om dina är liknande, men mitt tips är nog sömntabletter. Omgivning gör nog en del också skulle jag tro, ända sen jag flyttade ifrån där jag tidigare bodde så har jag inte haft en enda av dessa hallucinationer. Som sagt, sömntabletter är nog en bra start om du inte pallar med skiten.

Jag känner igen mig, även om du verkar drabbas oftare. Jag är inte rädd lika ofta längre, men tidigare var det mycket skrämmande upplevelser som lämnade mig sömnlös många timmar efter. Däremot har jag haft dessa hallucinationer så länge jag kan minnas, och är 27 år gammal, även om det varit i något olika utsträckning. Idag är det som sagt 3-5 ggr i veckan som min nattsömn blir fördärvad av diverse hallucinationer, och det börjar bli väldigt jobbigt.

Sömntabletter känns inte som ett riktigt optimalt alternativ, eftersom vår lilla son ibland sover emellan mig och sambon. Man har ju läst om skräckhistorier där spädbarn blivit kvävda av sina fulla/medicinerade föräldrar.

Hittade äntligen vad det heter, har trott det har varit typ lucid dreaming innan..

Flera gånger i månaden vaknar jag av att någon står i rummet och hotar mig, får då panik och springer ut och försöker fatta vad som händer, sen inser jag att det inte var på riktigt. Otroligt obehagligt.
Sen om någon ringer mig och jag vaknar av det kan jag knappt prata heller..

Massa medikation? Blää

Jag har faktiskt kommit lite i ordning med detta problem. Dels blev det bättre när jag fick andra arbetsrutiner och mindre stress, och dels ägnar jag mig åt en liten ritual varje kväll då jag tänker igenom hela min dag innan jag ska somna. Ett sätt att processa allt som hänt under dagen och varva ner hjärnan inför sömnen.

Jag märker direkt när jag slarvar med sånt här eller ligger och mobilsurfar innan jag ska sova, för då har jag en sån här "dröm" igen och "vaknar till" medan jag står och vänder ut och in på alla sängkläder i jakt på en ekorre eller så.

Så det är ett litet råd jag har. Försök att beta av och gå igenom händelser så att du har gått igenom det mentalt, så blir det inte så mycket konstigt att drömma om sen

Bra råd generellt. Hypnapompa hallucinationer (uppkommer i samband med uppvaknandet) minskar ofta drastiskt om man inte "ligger och drar sig/somnar om" på morgonen, dvs har fasta rutiner för sömn och uppvaknande. Exakt samma rutin VARJE morgon, och problemen löser sig för det mesta.

Stress påverkar negativt, och många som lidit av sömnhallucinationer har blivit hjälpta av avslappningsövningar/affirmationer före sängdags, där man intygar sig själv om att man kommer att sova lugnt och vakna upp lugnt. De sista bilderna som hjärnan bearbetar innan man somnar är viktiga, därför bör man inte titta på skräckfilmer/IS-snuffmovies och annat upprörande sent på kvällen om man vill garantera en god nattsömn.

Har man riktigt stora besvär så är barnfilmer (Bamse och annat extremt trygghetsskapande) inte att förakta, om man känner att det funkar rent mentalt givetvis .

Lycka till i framtiden, hoppas det positiva håller i sig!

Ps: har du problem med invasion av ekorrar i bostaden? Har aldrig hört talas om något liknande. Personligen gillar jag ekorrar skarpt. Ds.

hmm ja lite problem då jag ska sova o vakna upp har jag ju, men stress annars känner jag inte av

jobbigt med rutiner dock, lär nog aldrig räta upp mig

Nej, varifrån det kommer vet jag inte, men det är väldigt ofta jag drömmer/ser/hör något som kilar in i täcket.

Det är oftast mitt i natten jag råkar ut för detta, och det känns som att mina hallucinationer ofta kommer ur en normal "dröm" men att jag hamnar i ett halvvaket tillstånd där vissa saker syns och hörs fortfarande. Ibland hallucinerar jag att jag känner att det är något där också.

Jobbigt är det iaf. Jag har väldigt många starka minnen från när jag "går i sömnen" eller vad man ska kalla det, vilket väl i sig är ganska absurt. Jag letade efter en kompis i mina föräldrars garderob en natt då jag var säker på att vi lekte kurragömma, och jag tyckte att jag såg honom kila in i deras rum.

Nu outar jag mig för folk som känner till historien, men mitt värsta exempel är att jag under gymnasietiden vaknar i total panik, helt 100% säker på att en granat eller bomb är placerad under min säng. Jag springer över hela vår övervåning (mina föräldrar hade ett väldigt stort hus då) och slänger mig in i ett gästrum. Jag slår i dörrkarmen med höften väldigt kraftigt och krälar in bakom sängen där jag ligger skiträdd och mår dåligt för att jag kommer förlora min familj som jag inte har en chans att rädda. Efter ett par-tre minuter greppar jag situationen. Går tillbaka in i mitt rum på skakiga ben och tittar under sängen. Har mycket svårt att somna om och en hysterisk puls. Haltade i 3 dagar och höften var blå i flera veckor.

Känner 100% med den sista där, det är inte direkt som att någon har sagt till mig i drömmen vad som händer utan jag bara vet att nånting farligt är på gång, och den där nära döden-upplevelsen drar igång