Hur slutar man älta/grubbla?

undrar som topic.. jag är nog ganska introvert av mig.

Har lätt för att sjunka ner i ältande, har haft en period för idag ganska längesen då jag drack för mycket, mådde dåligt och drack. Ofta väldigt berusad, det var lite av en livskris, långa minnesluckor osv, sova i fyllecell etc. Dock inte druckit på närmare 3 år, men ibland funderar jag fortfarande på den här perioden, och vad den hade för konsekvenser på mitt liv, vad jag hade gjort idag om jag redde ut mina problem istället för att dricka mig hutlöst berusad. Och är orolig över att jag kan ha betett mig jävligt illa, skadat andra osv, inte vad jag kommer ihåg men på nätterna målar jag upp scenarion vad jag kan ha sagt eller gjort, och ibland när jag spinner iväg får jag sådan ångest och oro att jag fan inte vet var jag ska ta vägen. Jag blir inte fri ältandet helt enkelt och har blivit deprimerad mer eller mindre.
Orkar inte grubbla resten av mitt liv, men kan bara inte släppa vissa kvällar där man varit ur kontroll full och betett sig illa.

De jag vet som jag betett mig illa mot eller som blivit lidande har jag bett om förlåtelse till, men nu orkar jag inte älta mer. Vad gör jag?

Ångern är en försvarsmekanism för att du inte ska återupprepa dina tidigare misstag - men då du redan så grundligt har insett vad du har ställt till med så jobbar din hjärna kontraproduktivt - utan funktion.
Ungefär som ett frustrerat immunförsvar utan någon vettig sysselsättning, som då löper amok och skapar allergier och astma. Eller - låt oss säga - en vänstertjej som bara gillar att kravalla. Helt utan syfte.

Jo, förstår, men sen då? Det tynger ju mig även fast de kanske inte borde.

Jag har också problem med ältande och grubblande. "Varför läste jag inte klart högstatusutbildningen som jag gick för flera år sen osv..."

Självklart fattar vi att vi inte tjänar på att grubbla. Men hur slutar man? Antagligen måste man acceptera sig själv och vad man gjort och göra det man kan göra NU i dagens situation. De dåliga åren har varit, de vi kan påverka är de framför oss. Klyschor, du har säkert hört det förr.

Men jag lever inte som jag lär.

Har du testat terapi?

http://www.lovakbt.se/%C3%A4ltande.htm


Den här texten var grym! Här står det lite mer information i ämnet.
Oro-tröst-oro-tröst, därför man ältar, för att tillfälligt lugna ner sig själv.

Du ältar när du inte har något att göra, typ när du ska sova. Det innebär att det bästa sättet att bli av med grubblet är att sysselsätta dig med en massa annat. Om du hela tiden är upptagen med annat kommer du (åtminstone temporärt) glömma bort problemen. Det kan i sin tur skapa en ny positiv spiral.

Ut och gör skit. Träffa människor, gör nya misstag, ha roligt, ha det jobbigt, festa, and all that jazz.

I värsta fall kan du prova KBT.

Gillade det här inlägget, fick en känsla av klackspark där. Ser saker som större än vad dom är, och vet att det är tankar, men jag blir ju både lamslagen och galen av att älta.

Problemet är att jag nog blivit beroende av den lugnande effekten som en del ältande kan ha.
Märker ibland att jag är ångestfri, och mår rätt bra liksom, men så är det som att något fattas..
Och så är man igång igen, känns inte som att jag förtjänar att må bra och skratta, fast jag bara försöker vara hjälpsam och trevlig, hakar upp mig och ältar på misstag och dåligt beteende som man har haft, och känner skam och ångest. Och en dålig självkänsla kommer tillbaka.

Du får ta fram det som du ältar över och funderar över vad det är för händelse som har skadat dig i dåtiden.
Allt det här med KBT bara döljer själva skadan.

Jag har alltid grubblat sönder mig och det har knäckt mig totalt.
Dels har SSRI-medicineringen gjort mig mindre känslomässig, vilket gett mindre relationsgrubbel (puh!) och dels nördar jag ner mig totalt i mina intressen, vilket gör att så fort jag får en lucka där jag inte gör någonting - så tänker jag på det, eller njuter av mina intressen. Det finns liksom ingen tid till att grubbla länge, jag är upptagen med annat...
Jag kan till och med skjuta bort grubblingstankar helt, strunta i att betala räknar och inte ens tänka en sekund på det, jag vill bara göra det jag vill göra. Då har det väl gått lite väl långt men ...


Det har gjort mig till en väldigt casual, chill person, och det är så fruktansvärt skönt

Längsta bakfyllan jag läst om?

Terapi. KBT kan vara en väg. Att jobba med tankemönster. Att se dina tankebanor och ändra dem.