Hej!
Tänkte om några kunniga personer kunde försöka hjälpa mig att luska ut vad för något som är orsaken till att "jag är som jag är"
Ska fatta mig kort och beskriva så bra jag kan så ni förstår.
Tjej, 20 år.
Ända sedan jag var liten har jag haft problem att hantera mina känslor. Varenda dag hade jag gjort något "hyss" på dagis/skolan. Jag klippte mig själv, spolade ner kompisarnas saker i toaletten, stack en nål i handen på en tjej, blev sur när någon sa nej om vi skulle leka, då kanske jag slog personen, fick utbrott och kunde helt plötsligt om vi var på utflykt få för mig att jag bara skulle hem och sprang därifrån.
När jag började 4an lugnade jag ner mig och har inte visat något utåt.
Hemma får jag dock utbrott och slår i väggar, andra som är i vägen mm. Jag kan visa dagar bli arg för det minsta lilla och en annan dag inte bry mig alls.
Min pappa har ADHD, han har själv haft problem att hantera sin ilska och suttit i fängelse många gånger för misshandel osv. Mamma är bipolär och det jag kan "känna igen" från henne är att jag då och då blir manisk. Hamnar dock inte i perioder utan det är olika från dag till dag.
Jag är helt ostabil helt enkelt, antingen är jag superduper glad och skuttar fram eller så är jag så arg och hatar allt och alla och slår i allt som kommer i min väg. Jag är aldrig liksom "lagom glad".
Att nämna. Har jag haft en liten trasslig barndom. Pappa har missbrukat sen tonåren och mamma började själv när jag var 7-8 år. Har därför bott runt lite hos släktingar och så. Men idag bor jag själv.
Hur som.. Jag går till en psykolog och efter att ha gjort illa en nära person till mig härromdagen så var jag helt förstörd och sa till han att jag måste få en diagnos eller något med medicinering så jag inte gör illa människor jag tycker om! Jag skiter i om jag gör illa mig själv genom att bryta handen när jag slår i väggen, men när jag gör illa personer i min omgivning så är det en stor varningsklocka som ringer!
Han vill dock inte riktigt sätta en diagnos, utan lära mig hantera mina känslor.
Men om jag slår någon, vad ska min "ursäkt" vara, - Eh jag försöker bara hantera mina känslor och nu blev det fel, förlåt för blåtiran...
Något är det.. Men vad? Någon expert här som kanske kan komma med förslag så jag kan förstå varför jag gör som jag gör
Tänkte om några kunniga personer kunde försöka hjälpa mig att luska ut vad för något som är orsaken till att "jag är som jag är"
Ska fatta mig kort och beskriva så bra jag kan så ni förstår.
Tjej, 20 år.
Ända sedan jag var liten har jag haft problem att hantera mina känslor. Varenda dag hade jag gjort något "hyss" på dagis/skolan. Jag klippte mig själv, spolade ner kompisarnas saker i toaletten, stack en nål i handen på en tjej, blev sur när någon sa nej om vi skulle leka, då kanske jag slog personen, fick utbrott och kunde helt plötsligt om vi var på utflykt få för mig att jag bara skulle hem och sprang därifrån.
När jag började 4an lugnade jag ner mig och har inte visat något utåt.
Hemma får jag dock utbrott och slår i väggar, andra som är i vägen mm. Jag kan visa dagar bli arg för det minsta lilla och en annan dag inte bry mig alls.
Min pappa har ADHD, han har själv haft problem att hantera sin ilska och suttit i fängelse många gånger för misshandel osv. Mamma är bipolär och det jag kan "känna igen" från henne är att jag då och då blir manisk. Hamnar dock inte i perioder utan det är olika från dag till dag.
Jag är helt ostabil helt enkelt, antingen är jag superduper glad och skuttar fram eller så är jag så arg och hatar allt och alla och slår i allt som kommer i min väg. Jag är aldrig liksom "lagom glad".
Att nämna. Har jag haft en liten trasslig barndom. Pappa har missbrukat sen tonåren och mamma började själv när jag var 7-8 år. Har därför bott runt lite hos släktingar och så. Men idag bor jag själv.
Hur som.. Jag går till en psykolog och efter att ha gjort illa en nära person till mig härromdagen så var jag helt förstörd och sa till han att jag måste få en diagnos eller något med medicinering så jag inte gör illa människor jag tycker om! Jag skiter i om jag gör illa mig själv genom att bryta handen när jag slår i väggen, men när jag gör illa personer i min omgivning så är det en stor varningsklocka som ringer!
Han vill dock inte riktigt sätta en diagnos, utan lära mig hantera mina känslor.
Men om jag slår någon, vad ska min "ursäkt" vara, - Eh jag försöker bara hantera mina känslor och nu blev det fel, förlåt för blåtiran...
Något är det.. Men vad? Någon expert här som kanske kan komma med förslag så jag kan förstå varför jag gör som jag gör
