är ni öppna med vad ni tror på?

själv vågar ja knappast ta upp att ja tror på Nwo och hela paketet. det är socialt självmord känns det som. hur hanterar ni det? skäms ni eller är ni öppna med vad ni tror på?

För det första har jag ingen att prata med förutom arbetskamraterna men vi pratar bara minimalt. För det andra vet jag inte vad jag tror på, känner mig väldigt förvirrad.

Jag har en känsla av att lite för många går i en fälla som består av att tro på vissa konspirationsteorier. Det skulle nog inte skada att ta en hel skål med salt istället för en nypa.

Vad är egentligen problemet med att inte bry sig om konspirationer?

Behöver jag veta allt?

Nej det kan man verkligen ifrågasätta. Jag ifrågasätter det. Om domedagen är nära så har man väl bara sin tro i vilket fall som helst.

Jag brukar säga vad jag tror på men uttalar mig försiktigt för att undvika missförstånd.

Som exempel: Konspirationer har funnits och så länge en konspiration ej blivit bekräftad är den lite som en schrödingers katt. Däremot kan vi ha skapat konspirationer helt genom att ha tillräckligt många som belägger en konspiration som sanning. Mekanismerna bakom ett sådant skapande är för vida för att diskutera och är helt off topic, egentligen.

Helt öppen till den som frågar eller om vi kommer in på närliggande ämnen, tar sällan upp det för att inte låta så på med det. Om någon undrar något förklarar jag gärna.

Tror på?

Personligen är mitt problem att jag inte tror på något alls, vare sig konspirationsteori eller statisk mainstream-smörja, vilket gör det obekvämt att prata om när samtalen kommer upp ibland.

Precis som jag har lika svårt att ställa mig i ledet bland fårskocken och diskutera helgens väder, har jag svårt att prata om 9/11, Krull Bildt eller annan valfri konspiration(steori).

Att det finns en "större sanning" än den vi fotfolk i botten besitter betvivlar jag inte för en sekund, men jag har helt enkelt slutat jaga den. Att lukta på blommorna och njuta av solstrålarna som träffar min kind tar upp all min tid

/Ferdinand

Jag var mer öppen förr och då försvann i stort sett alla mina vänner. Idag är jag mer försiktig. Nu vill jag inte påtvinga min värld utan ger i stort sett bara "pointers" idag när någon frågar el undrar. Lite fegt? Ja, kanske men jag kan heller inte förändra om jag står utanför.

Det är därför man aldrig ser eller hör er

För ni finns inte. Bara här på nätet.

Var öppna, jag brukar diskutera banksystemet och saker som folk kan relatera till för att komma in på ämnen.

Men det viktigaste är: Börja våga prata utan övertyga.

Man måste öppna käften om de ska bli nån förändring.

Dessutom har man en grundsyn som är positiv, att man vill förändra världen och skapa ett bättre ställe för oss alla - det är ju inget dumt med det utan något folk kommer uppsakatta - och se dig som en väldigt omtänksam människa - att just du har en human människosyn

Jag är inte ett dugg rädd för att uttrycka mina åsikter.
Folk brukar inte reagera så starkt på det ändå, för i hemlighet känner dom exakt samma sak.

Vet du eller hoppas du bara? Om du vet, hur vet du det?