Universum är Gud och vi lever i hans "hjärna"

Ja, skulle det inte kunna vara så?

"Gud" har inte skapat oss, vi skapades likt bakterier i hans "hjärna", att vi är en del av en större livsform liksom. Det finns ju likheter i rymdens symmetrier och sånt vi har i vår hjärna.

Och det här med med att saker poppar in och ut ur existens som man hört om, kallas det kvantmekanik? Hursomhelst, skulle det kunna ha med tankar att göra? Universums tankar ungefär? Vad fan är tankar liksom.

Vad tror ni om det här? Att vi lever i en otroligt stor hjärna ungefär?

Låter som något ur boken Alice i underlandet

För mig låter det logiskt.
Inte att han har en likadan hjärna som oss då.
Att "Gud" då skulle vara alltet, och kanske allt som är, han har ingen vidare form som annat som lever i universum.
Och att "Gud" kanske skapade big bang ur "ingenting" för att på ett logiskt sätt få en form eller något kanske?

Jag vet inte, jag gillar idén att vi lever och är en del av en stor hjärna på ett sätt. Jag tror att det kan ligga nåt i det jag säger. Att universum liksom är medvetet.

Är vi en del av "någons fantasi?" Vafan är det här för jävla plats vi är i egentligen.

Edit: Ni behöver inte tro på alla teorier jag skriver liksom, men digga idén att vi lever i en annans hjärna på något sätt, och att universum är en slags livsform eller medvetande på nåt sätt.
Vill höra lite tankar om det känns rimligt, jag tycker det iallafall! Vad har ni för idéer?

Vi får nog helt enkelt inse att vi inte har en aning ännu. Kanske kommer vi aldrig ha det. Välj den teori som du känner passar dig bäst så länge!

Ja det är ju tur att folk filosoferar och diskuterar då så man kommer fram till saker!
I våran livstid med internet och all global kommunikation så går ju saker mycket snabbare, vi kommer att lära oss många saker under den här livstiden, och saker kommer gå mycket snabbare härifrån!

Samt att vetenskapen alltid utvecklas så man kan studera och undersöka saker som är liksom.

Ja exakt, det jag menade är att vetenskapen kommer nog aldrig förstå universum helt, med tanke på hur lite vi egentligen vet nu.
Jag tycker iden med att vi är en del av en större organism låter ganska logisk faktiskt, att det skulle vara i hjärnan på gud är jag inte lika säker på. Snarare att universum är uppbyggt av något slags medvetande, och att vi människor bara är små antenner som tar upp detta medvetande och får för oss att vi är medvetna var för sig.
Gränsen mellan "jag" och "inte jag" kan lätt suddas ut, räcker med en skada på "rätt" del av vår hjärna.

http://www.youtube.com/watch?v=pIJHJzDQcRM
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/...en_6120363.svd

vad alltet faktiskt är kan vi inte svara på, men det är upp till var och en att tro på det man tycker är rätt. men om alltet är i gud då, vart är han? finns det ett till ännu större allt som gud lever i? lever han oxå i någons hjärna då eller? och denne person/gud vart lever han osv osv.....

Det finns en skruvad variant av solipsismen som menar att det enda som existerar är guds medvetande. Universum, jag, du och alla andra är endast manifestationer av hans medvetande.

Men jag antar att det inte är så mycket mer skruvat än att säga att allt och alla, inklusive gud, är del av mitt medvetande och att inget annat existerar.

Precis det jag menar, använde mig utav lustiga ord bara, därför jag använt mig av citationstecken och talar om att "Gud" e alltet. Kul att filosofera kring iallafall.
Vi vet så jävla lite, och vi kommer alltid att missa de stora bitarna av pusslet. Men att vi aldrig kommer förstå universum tvekar jag lite på. Iallafall det universum vi känner till.

Ska kika in dina länkar.


Det skulle jag kunna tro på, att vi lever i någon annans medvetande på något sätt. Men inte att vi alla lever i varsin dröm och värld/dimension.

Vi är medvetenhet där min del är på besök hos din del just nu. Så i ditt universum som du skapat har blivit medveten om min del. Sen hör alla dessa delar egentligen ihop. Vi har bara valt att separera oss en kort stund i denna tredimensionella verklighet. Så ser jag det.

Man skulle kunna se det som så att universum i sin helhet är en manifestation av Gud, Guds medvetande eller Guds ''hjärna'' om man väljer att använda det ordet, och att alla livsformer - bergarter, växter, djur, människor, planeter; allting som kan sägas ha ''liv'' i någon grad - är manifestationer av olika nivåer av Gudsmedvetenhet, därav de många olika livsformerna.
Nu tror jag inte på Gud i en religiös/andlig mening, men utesluter inte tanken på att det kan finnas en högre nivå av verklighet som man skulle kunna kalla för Gud i brist på ett annat ord.

Däremot tror jag inte att det är ''Guds'' tankar som har gett upphov till universum, men jag tänker mig att universum som vi känner till det inte existerar som en isolerad företeelse utan kan ha ett annat ursprung som vi människor inte har upptäckt ännu.