Falsifierbarhet

Vad är kraven på falsifierbarhet?

Tex är komparativa fördelar "inte falsifierbart".

Falsifierbarhet bygger på enkel logik medan induktion går utöver. Så att falsifiera räcker det med att motbevisa medan med induktion du bygger på bevis men aldrig bevisar slutgiltigt. Det spelar ingen roll hur många gånger du ser vita svanar det kommer fortfarande vara induktion när du säger att alla svanar är vita. När du sedan hittar en svart svan har du falsifierat din teori. Och detta kan förstås med att om du säger "alla svanar är vita" räcker det ju med ett enda motbevis.

I själva verket i kulturen kring vetenskapligt forskande behåller man ofta de större teorierna om bara något mindre i dem falsifieras. Man gör en ad hoc justering. Alltså en korrigering efter faktumet för att skydda mot att hela teorin förkastas.

Men en del tar falsifierbarhet av påståenden som tecken på att de är vetenskapliga intressanta. Popper med andra har riktat kritik mot bl a marxism och psyko-analys för denna brist.

Om du säger vissa "dagar regnar det, andra dagar regnar det inte" påstår du något som inte kan falsifieras. Frågan är om du sagt något med innehåll om världen alls. Om det är sant i alla möjliga variationer kan du ju aldrig få in den där logiska möjligheten att motbevisa.

Nu vet jag inte hur man skulle kunna rikta denna sort av kritik mot komparativa fördelar, å andra sidan är det ju at face value något intressant som sägs genom komparativa fördelar även om det inte skulle gå att falsifiera. Då måste vi ta påståendets förmåga till innehåll på allvar ändå. Popper och de som forskat på vetenskap har historiskt varit intresserade av hårda vetenskaper. Allt Popper säger är inte nödvändigtvis applicerbart på humanvetenskaperna och ekonomi är ju en tvärvetenskap. Det är värt att fundera på och ta ställning till på egen hand.

Får man fråga om falsifikationismen är falsifierbar i sig?

Det får man men bara om du lovar att städa upp efter alla exploderade huvuden...

Det beror på om man tror att vår standard för resonerande kan och bör korrigeras av empiri. Det vanliga tänket är att det inte gör det. Vad som är ett bra resonerande, alltså mekanismen för att sortera ut sant och falskt, tillhör inte den typen av utsagor som är möjliga att korrigeras av empiri. Falsifiering som möjlighet bygger på enkel logik men som norm är det inte lika självklart. Så vad är det som gör det till norm i detta fallet? Då får man börja undersöka historiskt med logisk empirism som bakgrund och Poppers tanke om god vetenskap som ständigt härjad av revolutioner. Vad är det som gör att vi faktiskt inte längre finner Popper förskrivningar som goda? Well, Kuhn och Lakatos. Kuhn betonade den sociala aspekten och betraktade hur vetenskapsmän faktiskt arbetar. Så Poppers version blev inte särskilt trolig längre, för vi sitter med ganska goda teorier men de kom inte till på Poppers förskrivning av ständiga revolutioner. Så normen hos "falsifikationism" justerades efter hur man faktiskt arbetat. Jag skulle inte säga att det justerats av empiri, men teorins förmåga till givande arbete. Även om en liten del i teorin falsifieras kan det finnas god anledning att behålla teorin då den har exempelvis bra förklaringvärde. Och den justeringen kom till både av hur man arbetat och värderingar i hur vetenskapliga teorier bör ses. Vetenskapsfilosofer har arbetat efter hur våra bästa teorier och vetenskapsfält ser ut (främst fysik) och hela filosofin sedan mycket länge har påverkats av det. Om fysikerna arbetar på ett visst sätt och vi finner deras teorier så goda måste det ju säga något om deras metoder. Men jag tror återigen inte Poppers tankar justerats av empiri av den sort man vanligen talar om. Men det finns en återkoppling av faktiskt arbete och vår standard för arbetets resonemang.

Sorry för textsjok men jag vet inte var radbrytningen skulle vara.

Vetenskapsfilosofi är verkligen inte mitt starkaste ämne men oftast brukar just falsifierbarheten hos en teori vara det som - särskilt på internet - avgör om något är vetenskap eller ej. Ofta ser jag att folk använder falsifikationismen i rent politiska syften - ett exempel är mot just feminister och genusvetenskapen (ofta är det rent slentrianmässigt, jag vet inte ens vad i genusvetenskapen det är som de menar är icke-falsifierbara) för att då också nämna hur många feminister försöker angripa konservativa med att evolutionspsykologi inte heller skulle vara falsifierbart och till sist nämna vänsterfolk som angriper liberaler och marknadsfrälsta att nationalekonomi är ovetenskapligt p g a att det är icke-falsifierbart det också. I tanken tycker jag falsifierbarheten är ytterst vettig men jag stöter som oftast på den när den används som politiskt vapen vilket gör mig skeptisk till hur stor auktoritet den bör ha när det kommer till kunskapens sanna/falska sida.

Som sagt så är jag inte så kunnig inom vetenskapsfilosofi. Tycket Feyerabend och hans anarkistiska epistemologi låter väldigt intressant där anything goes vad gäller vetenskaplig metodik.

Hmm... falsifikationismen tycks betrakta vetenskapliga teorier som logiska konstruktioner som förvisso prövas deduktivt men som själva är induktiva till sin natur så att de faller i händelse att motexempel.

Det tycks bygga på en gammaldags, deistisk syn på verkligheten som styrd av Guds järnhårda "naturlagar". Men så ser det inte ut. "Lagarna", som vi fortfarande benämner dem, är bara uttryck för tingen; deras interna sammansättning och externa relationer. De har ingen existens bortom tingen.

Finns ju inte många förhållande i världen som faktiskt ser ut såhär: "Om A så B". Endast väldigt enkla, isolerade samband. Få bestämningar. Inga störande element.

Om vi ser på vädret, det organiska livet eller på samhället så finns det ju otaliga bestämningar som interagerar med varandra på en rad olika nivåer. Vissa bestämningar är mer grundläggande och av större vikt än andra, men det finns inga enkla samband av stilen "Om A så B". Så bara för att en teori antar att händelse "B" kommer inträffa och den inte gör det så behöver det inte betyda att teorin är dålig och borde skrotas, blott att den är ofullständigt som alla teorier.

Det rimliga är därför att teorier bör bedömas efter sitt förklaringsvärde inte efter sin förmåga till förutsägelser. Evolutionsteorin är en skitbra vetenskaplig teori, men det kan ju inte förutsäga vilken art som kommer uppstå var vid vilken tidpunkt. I den mån den kan göra "förutsägelser" så är det bara allmänna sådana och oftare av negativ karaktär (vad som inte är möjligt) än om vad som faktiskt kommer att ske. Den marxistiska historiematerialismen är av samma slag.

Läser lite vetenskapsteori och litteraturen är lite vag och har svårt att förklara just den här delen; falsifikationismens begränsningar

Vad har falsifikationismens för begränsningar?

Det är ibland svårt att avgöra om något är falsifierbart eller inte. Strängteori är ett exempel. Den är falsifierbar i bemärkelsen att den falsifieras av allt som falsifierar kvantmekanik eller relativitet, men den måste göra unika falsifierbara påståenden för att den ska kunna göra något utöver kvantmekanik/relativitet. Än så länge har man inte hittat något vettigt falsifierbart, inte något som är inom rimliga gränser åtminstone.

Så en begränsning är alltså att falsifierbarhet inte är något självklart. I mindre precisa forskningsgrenar än teoretisk fysik så kan det vara svårt att veta om man håller på med något falsifierbart eller inte, även om det är det man försöker åstadkomma.

En intressant detalj. Jag tror det är väldigt få som känner till Münchhausens trilemma och att falsifierbarhet är vetenskapens sätt att slippa svara på problemet.

Paul Feyerabend hade en omfattande kritik av gränserna för falsifikation.
No theory ever agrees with all the facts
http://thehangedman.com/teaching-fil...rabend-am1.pdf

Skulle du kunna ta ett mer konkret samhällsvetenskaplig exempel? Det blir så abstrakt med naturvetenskapen.


Vad säger du om Lakatos forskningsprogram? Skulle den kunna ersätta Poppers teori om falsifikation? Eller anses den som en kompletterande del av Poppers teori?

Jag vet inte alls, men det jag läser om honom gillar jag inte. Vetenskapsteori måste vara strikt och normativ. Man kan inte lära studenter att det är ok att använda sig av ad hoc. Popper är i alla fall vettiga tumregler: om man säger något, ska det kunna vara felaktigt.

Jag tror inte Feyerabend har så mycket att komma med heller.