Ångest efter gjort slut med tjejen

Tjena flashback, jag tänker inte skriva om att jag mår dåligt över att jag och min flickvän gjort slut och att jag vill ha tillbaka henne. Utan att jag har lämnat en tjej efter ett 4 årigt förhållande - då hon för ett år sedan fått veta att hon har cancer.

Jag satt på jordens fetaste dilemma. Min tjej hade cancer, livmoderhals cancer för att vara med precis, och jag mådde inte bra i vårat förhållande. Vi tjafsade, vi grät, och vi var glada tillsammans, fast ungefär 1% glada. Jag kände att jag inte ville vara i förhållandet längre eftersom jag missade så mycket jag ville göra i mitt liv. Jag är 19 år för övrigt och nästan hela min gymnasietid gick åt att vara tillsammans med henne och missa verkligen ALLT som hände under gymnasiet, alltså nytt folk, fester osv.
För ungefär 1 år sedan fick hon veta att hon hade fått cancer. Hon berättade aldrig för mig för hon var rädd, jag fick veta ett halvår efter. Klandrar henne inte. Men trots att det var HON som skulle bli stöttat så började jag tänka på mig själv om vårat förhållande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag stanna bara för att hon har cancer, eller ska jag göra det som är bäst för mig och göra slut eftersom jag helt enkelt inte ville vara tillsammans med henne längre?

Sagt och gjort så la jag fram alla korten på bordet för drygt en månad sedan och sa som det var till henne. Hon gick i 1000 bitar. Hon bröt ihop av gråt och bokstavligt talat höll sig fast mot mina ben för att jag skulle stanna. Vi hade bråkat så mycket innan och 'gjort slut'' sen blivit tillsammans igen och jag var bara så himla trött. Jag gick ut ur hennes hus med jordens klump i magen. Lämnat en tjej helt ensam med cancer och ett krossat hjärta..


Nu idag har jag ångest. Jag vill inte tillbaka och bli tillsammans eller så, utan jag vill göra något. Jag vill agera så hon ska förstå mig. Vi har brutit kontakten helt. Vi är som okända människor som inte vet varandras namn. Jag har funderat på att skriva brev och skicka till henne men kanske känns dumt då hon verkar ha kommit över det här lite.. Jag är otroligt ledsen och ångestfull, snälla kan någon ge mig ett tips på vad jag ska göra?

(Ni behöver inte säga vilken svin jag är om ni tycker det..)

Jag tycker att du ska låta henne vara. Ur din egoistiska gärning tycker jag inte att ännu en ska behöva komma fram, och särskilt inte på hennes eventuella bekostnad.

Bra att du har ångest dock, det skall du ha.
Ångest kan även vara bra för själen, förhoppningsvis lär du dig någonting.

edit: Jag bör dock tillägga, innan alla idioter träder fram, att du självklart främst bör agera efter din egen person, i förhållande till din partner. Jag förstod det som så att cancern var en bidragande faktor till varför du ville göra slut, vilket inte behöver vara ett problem i sig, men det gör dig bara till en lite vidrigare människa ur ett objektivt moraliskt perspektiv.
Var det fel så kan jag ta tillbaks en del av kritiken.

Men du förstår nog hur jag menar. Har du t.ex. gått och funderat på att göra slut under en längre tid så är det minst sagt tråkigt (för att inte säga otillbörligt) att det ska behöva hända när hon får cancer, men ohjälpligt är det knappast.
Att upprätthålla en dialog er emellan kan vara positivt.

Varit i samma situation som dig....skriv ett brev och förklara...det kommer att hjälpa både dig och henne...

Att hon hade cancer var inte någon faktor som gjorde att jag gjorde slut. Det var vårat förhållande som var felet, mig kan det också vara men det var jag som inte ville vara i det förhållandet vi var i. Jag hinner inte förklara våran historia just nu, men alla förhålöanden har sina upp och ned gångar, och vårat handlade varje dag om nedgångar..

Jag vill bara att hon ska förstå hur jag aldrig ville såra henne men som är oundviklig. Jag vill ju inte förstöra något hon har byggt upp heller utan mig nu genom ett brev... Vi har försökt prara på en promenad för 2 veckor sedan men det slutade bara i gråt för henne och jag ville mest fly där ifrån.. Varför vet jag inte.. Vill bara se till att hon mår bra utan att vi ska behöva vara tillsammans.. Jag bryr mig bara så jävla mycket om henne

Låt henne vara, du kommer bara göra det värre.

Med tanke på att ni måste ha träffats i 15-årsåldern(?) så slog mig tanken att det mycket väl kan vara du som gav henne viruset.

Vem fan dumpar någon med canser....

Det finns bara 2 saker att göra i en sådan sittuation.

Vänta på at hon ska dö och "sörja" få livsförsäkring etc lämna en blomma på graven och må gåligt.

Eller 2, var tls med henne tills hon tillfrisknar....och sen dumpa Hon kommer vara glad att hon lever det väger upp att blir dumpad av en "loser"

Utveckla gärna?

Du dumpade henne pga ert förhållnade var dåligt och du var trött på henne, det är helt normalt. Du kan inte offra ditt liv för en tjej som du inte vill vara med bara för att hon har en sjukdom. Förstår att du har ångest, men du har all rätt att vara egoistisk i detta fallet. Det enda du kan göra nu är att stötta henne och visa att du finns där, för det är en förjävlig sits hon sitter i. Jag tycker att du ska skicka ett brev och förklara för henne hur du känner och varför du gjort slut.

källa

Jäklar, tufft för er båda..
Skrev du brevet?
Hur mår hon idag?