Citat:
Ursprungligen postat av
stefan555
Vill fylla på din lista.
Thailand har en kvinnlig premiärminister
Filippinerna har haft 2 kvinnliga presidenter
Sri Lanka har haft en kvinnlig president
Indien har haft 2 kvinnliga presidenter
I alla 4 länderna finns det en allmän uppfattning i Sverige om att kvinnor i dessa länder är undergivna och förtryckta av männen. Det finns problem i dessa länder som drabbar kvinnor (t ex våldtäkterna i Indien,) men kvinnorna kan inte vara så förtryckta om de kan bli ledare i respektive land.
Jag tror att den stora skillnaden är att många i Sverige har någon form av komplex (som du också är inne på), medan i dessa länder så tillåts en kvinna vara kvinna och visa sin feminitet. Mannen tillåts också vara man. Det är inget konstigt med det. Olikheterna mellan människor accepteras i högre grad utomlands än det gör i Sverige.
Eftersom olikheter mellan männsikor till stora delar inte accepteras i det politiskt korrekta Sverige så organiseras det festivaler och manifestationer för att sudda ut de skillnader som faktiskt finns mellan olika grupper av människor istället för att acceptera och uppskatta olikheterna.
I Sverige om en grupp känner sig orättvist behandlad så skall det genast till åtgärder för att rätta till "orättvisorna" så att allting blir korrekt. Vi kan inte ta livet för vad det är.
Vi lägger ner för mycket tid på att få till en millimeterrättvisa i stället för att acceptera oss själva (oss själva= att acceptera att vi är olika)
Det är också lättare att visa sin feminitet, att kunna kombinera exempelvis kvinnlig klädsel med att vara en vardaglig människa, om man i grunden ligger NÄRMARE männen vad gäller manlighet. Då säger inte de feminina attributen lika mycket om vem man
egentligen är, det blir inte lika personligt och känsligt, vilket gör att man i högre grad kan "experimentera", "leka", med dem.
Att vi i Sverige vill tala tyst om könsskillnader, och speciellt om vad som egentligen borde kallas för kvinnligt, kan ha att göra med att vi i grunden har större skillnader mellan män och kvinnor - jämfört med till exempel den latinska världen - vilket även går stick i stäv med de jämlikhetsideal som vi först började omhulda när det gäller pengar, och som senare tagit andra uttryck.
Det blir för känsligt. (Vilket dock aldrig är en bra ursäkt för att sprida falska verklighetsbeskrivningar. Det är en svaghet som vi har.)
I den latinska världen kombinerar väderpresentatörerna rollen som bimbo med att vara en vardaglig människa (en vardaglig människa som dessutom är mer burdus och aggressiv än sina svenska motsvarigheter). Det gör också att männens machismo inte påverkar henne på samma sätt. Det kan snarare kallas för könsrolls-"lekar", i en kultur där män i grunden beundrar kvinnor på ett annat sätt (till exempel sina mammor), och framförallt en kultur där det skiljer mindre i manlighet mellan könen. Det sistnämnda går till exempel hand i hand med att det skiljer mindre i längd mellan könen (skulle jag gissa, har ingen källa), och med att båda könen är rätt så generösa med att visa tårar (detta vågar jag dock slå fast - kolla på Argentinas fotbollslandslag).
Att vara så pass orädd och extrem att man vågar spela bimborollen i en nyhetssändning, och att vika ut sig i Playboy, är egentligen en manlig egenskap. Därför är det bara de kvinnor som är så pass hårda att de kan kombinera det, med att vara en vardaglig kvinna, som gör detta. Det är därför som svenska kvinnliga heterosexuella feminister - de kvinnor som generellt är allra mest feminina, vilket de dock inte visar med tydliga attribut, just eftersom det blir för "naket" - protesterar mot Slitz. (Eller var det bara på 90-talet? Saker kanske går framåt ändå.) De får inte bara komplex av utvikningsbrudens faktiska utseende - de stör sig även på det burdusa personlighetsdraget att helt sonika vika ut sig. De skräms av dessa kvinnor. Det sista de bryr sig om, är att det "skadar kvinnornas karriärer", vilket är ett patetiskt falskt standardargument.
Om man vill vara snäll kan man säga att tendensen att beskriva verkligheten på ett skevt sätt egentligen beror på att svenska kvinnor är lite "mystiska". Att det finns ett värde i att bevara den här svenska kvinnligheten, och att det enda sättet att bevara den, är att inte prata om den. (De svenska kvinnliga heterosexuella feminister som på allvar tror att alla världens kvinnor är lika feminina som dem, och upplever sig lika förtryckta, har dock enbart tänkt för lite, och är för groteskt hemmablinda. Borde resa utomlands mer och höras i debatten mindre.)
Jag har verkligen inga problem med svenska kvinnors feminitet (well, oftast inte). Hade inte ens behövt prata om det - om det inte var för att feminismen dragit igång en utveckling av vansinniga politiserade verklighetsbeskrivningar, vilket är något som jag har desto mer problem med, och vill diskutera. Oavsett om det samtidigt innebär att jag bidrar till lite mindre mystisk sexuell laddning i vardagen.
Det här är fucking politik, eller har gjorts till politik, och det ligger i den politiska laddningens natur att synas och höras mest (i alla fall på Flashback).
