Finns det något stöd jag kan få från samhället alls?

Till att börja med, det här är ingen "tyck synd om mig"-tråd men däremot behöver jag verkligen er input.

Jag är 21 år gammal och läser just nu en utbildning jag inte längre vill gå. Jag trivs verkligen inte med ämnena och vill inte belåna mig för det här längre. Om ett år kan jag söka till läkarlinjen, vilket jag också planerar att göra.

Nu har jag dock fått ett gapp från och med juli. Jag söker jobb för glatta livet, oftast två-tre om dagen men då det har gått för kort tid (cirka två veckor) sedan jag började söka är det för tidigt att utvärdera om det fungerar. Jag har cirka 30 000 på banken, vilket är tillräckligt för att hålla mig flytande i några månader men nu till problemet:

Min sambo står även hon utan inkomst under sommaren. Det största problemet är dock att vi bor i en bostadsrätt som hennes föräldrar gett henne. Denna är värderad till 2,1 mkr och är ej belånad. Eftersom att den dock är under förvaltning tills hon är 25 står under förvaltare och går ej att belåna eller sälja utan hennes föräldrars medgivande, vilket de såklart inte kommer att ge. Dessutom sätter hennes föräldrar press på mig att jag ska betala mer i förhållandet, eftersom att jag bor i deras bostadsrätt ska jag tydligen betala marknadsmässig hyra...

Som jag förstår det är min sambo försörsjningspliktig och eftersom att bostadsrätten är en tillgång kan vi inte få socialbidrag. Jag har jobbat under hela studietiden (två år) som timanställd lärarvikarie, försökt att spara så mycket som möjligt för just denna situation men jag har inte rätt till alfakassa heller. Alltså är socialbidrag det enda som återstår om jag förstått det hela rätt.

Många av er tänker säkert att jag kan flytta hem till mina föräldrar, detta är dock inte möjligt. Pappa lämnade min mamma när jag var tretton och sedan dess har jag ingen kontakt med honom alls, dessutom bor han i London. Min mamma har efter flera år som ensamstående förälder äntligen börjat doktorera, vilket inte kommer vara möjligt om jag flyttar hem till henne igen då hon bara har tjänsten finansierade delvis. Jag har en bror som bor i Stockholm, som dock är pankare än mig och de flesta av mina vänner är fattiga studenter.

Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte får jobb. Finns det något alls jag kan göra för att få bidrag? Annars kommer det att vara helt tomt på kontot i september-oktober.

Först kommer lite allmänna råd och sedan lite frågor för att kunna gå in mer i detalj.


Du kan börja med att sälja av alla saker som är överflödiga och saker som du bara använder då och då. Sedan kan du även börja leta efter jobb i Norge där det är lättare att få jobb om man har några bra referenser eller kontakter. Sök minst tio jobb per dag då du måste marknadsföra dig själv och visa vem du är. Var inte kräsen med vilka jobb du söker då det bara är ett år du ska arbeta.

Kan du inte jobba mer som lärarvikarie? Är du beredd på att flytta för att få ett jobb under det här året? Vad för typer av jobb söker du? Vad har du för erfarenheter?

Att få jobb i Norge är inte direkt lätt. Sedan så är det svårt men inte omöjligt att emigrera dit upp, jag har hela mitt liv här och dessutom måste jag läsa upp ett ämne på komvux.

Jag kan jobba mer som lärarvikarie men eftersom att skolan jag jobbar på ligger cirka fem mil från mig är det svårt att få det lönsamt. Jag får bara betalt för timmarna jag undervisar och har jag otur blir det bara två timmar på en dag, vilket gör att bussbiljetten kostar mer än jag tjänar. Därför är ett jobb att föredra.

Att söka tio jobb per dag tror jag inte riktigt på, är svårt att söka jobb kvalitativt då. Den typ av jobb jag söker är alltifrån cafébiträde, städare, domstolssekreterare, vaktmästare, butiksbiträde, fabrik och logistik. Det är inga fancy jobb jag söker, utan helt vanliga knegarjobb. Blir jag riktigt desperat kommer jag att söka inom vården men jag tror inte jag har psyket för personlig assistent.

De kvalifikationer jag har är att jag är flytande i svenska, engelska och franska. Sedan tidigare har jag jobbat som lokalvårdare under tre sommrar när jag gick på gymnasiet och har jobbat som lärarvik två år. När jag pluggade anordnade jag dessutom cafékvällar där mitt studentförbund sålde mat, olika sorters kaffe och kakor. Tror det kan kvalificera som caféerfarenhet. Jag har färdig gymnasieutbildning och 130 högskolepoäng.

Ska säga att 2-3 jobb om dagen är inte mycket alls tyvärr. Idag är det hårt klimat och du måste i princip sänka din standard samt söka mer per dag, ifall du vill "överleva".
Längsta jag var arbetslös var ca. 4 månader, och jag sökte mellan 10-15 jobb per dag.

Ditt primära mål borde just nu att acceptera att valen du gjort hittills ej fungerar för dig, och försöka ha så mycket stolthet du kan i varje beslut och inte att leta bidrag fram och tillbaka

Hur ska jag kunna sänka min standard? Söker alla jobb jag kan utom i vården och då är det av ren respekt mot de framtida brukarna. Jag sitter inte och letar bidrag fram och tillbaka, men att däremot inte ha någon försörjning eller möjlighet att få mat på bordet är jävligt stressande.

Ursäkta att jag ilsknar till men att söka tio till femton jobb om dagen är inte realistiskt. Låt oss säga att du söker jobb nio timmar om dagen. Sitter du då koncentrerat och skriver personligt brev så motsvarar det ett jobb på 45 minuter. Då snackar vi dessutom att du söker tolv jobb om dagen, inte femton. Inte vidare kvalitativa ansökningar då.

Ok, det är bra att du söker så gott du kan. Ber om ursäkt ifall du tog illa upp då detta absolut ej var min mening.

Frågan där är ju då ifall du skriver nytt cv/personligt brev för varenda jobb du söker? Då kan jag förstå lite bättre. Jag skrev ju ett (enligt mig tip-top perfekt) Cv+personligt brev som jag skickade till allt som verka funka för mig..
Var de något jag var extra sugen på broderade jag ut lite, annars körde jag ba på!

Anledningen till att jag tog illa upp var mest att du utgick från att jag enbart är intresserad av bidraget, eller det var så jag tolkade ditt inlägg. Det är jag inte, jag vill ha ett jobb och jag lägger ner mellan 3-7 timmar om dagen på det. Jag har jobbat så mycket jag kan sedan jag var femton år gammal och har aldrig tackat nej till jobb när det erbjudits. Däremot så är jag i den situationen nu att jag inte kommer att ha råd med mat eller tak över huvudet om några månader. Det är ett problem som jag anser att ingen människa borde ha.

Att söka på det sättet tror jag fungerar lika bra som att söka två-tre jobb om dagen. Jag söker extremt kvalitativt och försöker att utmärka mig i mina personliga brev så mycket som möjligt. De flesta rekryterare slänger brev som de märker att någon har återanvänt. Hade jag använt din metod hade jag inte haft något problem med att komma upp i tjugo jobb om dagen bara i Skåne.

Som jag har förstått det hela så är du bara sambo och är din sambo inte gift med dig så är hon inte skyldig att försörja dig eller du henne. Ett tips är att du kan gå till socialen sålänge du inte är skriven som 50% ägare över bostadsrätten för då kan soc vägra att ge dig pengar likaså om du har besparingar så måste du använda upp de först innan soc hjälper dig. Sen vad hennes föräldrar gör där med att de sätter press på dig anser jag dock vara ett hån mot dig eftersom om du inte äger någon % av bostadsrätten så har du ju i praktiken ingen skyldighet att betala hyra eller någon föreningsavgift. Ett andra tips är att du kan söka aktivitetsersättning från f-kassan och hoppas på att du inte får avslag men en sak ska du nog vara beredd på och det är att det har blivit svårare att få sådana ansökningar att bli godkända. Känner många som har fått avslag. Jag vet hur man kringgår de systemet socialen har så vill du ha råd kring de så kan jag ge dig några smarta tips

Sambo är försörjningsskyldig enligt Soc. Enda chansen för dig att få försörjningsstöd är att flytta till en hyresrätt och sen ansöka.

Så du ska bli läkare men du söker inte jobb inom vården... verkligen?

Ursäkta jag måste missa någonting vadå hänsyn till framtida brukare?

Oj tänkte inte på de trodde det va som förr men kom ju på att de har blivit ändrat. Jo de skulle kunna gå men då gäller det också att ansökan om försörjningsstöd går igenom så att han inte blir nekad