När upptäcker barn könsskillnader?

Hej alla älskvärda, vetgiriga och självutbildade!

Jag sitter och pluggar. Och klurar på en fråga från Sam 2:

Vilken faktor anser du har störst påverkan när vi skapar vår identitet - kön, klass eller etnicitet? Varför? Är det samma för alla?

Jag vill säga att könet är vad vi först anknyter till vår identitet och är därför största påverkan på vem vi blir. Nu har jag sökt som i timmar på nätet och hittar ej något trovärdigt som kan säga mig NÄR barn först upptäcker könsskillnader. Jag funtar på att nämna den falliska stadiet. Men det är liksom en sexuell perspektiv...eller nått sånt. SÅ frågan är när ser ett barn vem som är kvinna och man? Gärna källhänvisning.


Ge gärna egna argument [med bevis och källa]

Tack på förhand!

jag tror att klass utgör vem vi blir.

Även inom klasser finns könsroller. Det finns flera faktorer som påverkar ens identitet. Men det finns liksom en grund till det - och det är könen. Sen ter sig det olika beroende på miljö.

Mina barn lärde sig att det finns flickor och pojkar mycket tidigt, men det var en ren inlärning, någon förståelse fanns inte i början.

Klass-skillnaderna kommer sedan i skolan, där klasskompisarna redan i trean har en itelefon och pratar om sex veckors utlandsemester.
Den inlärningen är mycket mera smärtsam!

Det är nog en kombination av allting, som avgör vilken identitet vi får.
Syskon i samma familj får olika identitet och de tillhör samma klass.

Barn upptäcker skillnader på sig själva och sitt syskon före två års ålder.
En kille ser ju sin egen snopp, men ser att stora/lillasyrran saknar en och vise versa

Klasskillnader finns redan från början, långt innan man börjar skolan. Man får olika mycket leksaker och föräldrarna har råd att göra mer/mindre utflykter osv. Klart det påverkar uppväxten även för en tvååring.

Etnicitet och kön, dvs genetik. Motivering: din fysiologi förändras inte beroende på sociala strukturer (du har blå ögon även om samhällsidealet är att ha bruna och vice versa), så varför skulle andra genetiskt styrda egenskaper som intellekt förändras (drastiskt) av skild uppväxtmiljö? Sociala konstruktioner som klass kan ha viss inverkan, ex.v kan du löpa högre risk att drabbas av sjukdomar som påverkar din utveckling (som Engelska sjukan som ger upphov till deformerat skelett) men du kommer med största sannolikhet bli den du var skapad genetiskt att bli ändå. Det gäller även det mentala.

Jag tycker vi bombarderar barnen och indoktrinerar in de i könsnormer och könsidentiteter väldigt tidigt. Vi klär nyfödda pojkar i blått och nyfödda flickor i rosa. Jag var på ett barnkalas i helgen där någon utbrast "åh vad bra med en ugn, den kan ju en pojke faktiskt också använda" -- pojken är 1 år gammal, fyfan alltså. Vadå "kan faktiskt också använda" -- vad är det småpojkar inte kan använda?? Det undrar jag ...

Nä, Judith Butler och hennes teorier om könsperformativitet tycker jag bekräftas varje dag. Sorgligt.

Och vad har detta att göra med tråden? Allvarligt talat. Vad har du rökt? Läs ditt inlägg 10 gånger om, och läs rubriken i tråden.

När man träffar sin morsa för första gången upptäcker man det. Om man är kille då. Om man är flicka så upptäcker man det när man träffar sin farsa för första gången. Iomed att alla, generellt sett, har en far och en mor att växa upp med så gäller det generellt sett alla.

Å andra sidan så vet man bara att det andra könet är annorlunda. Retoriskt och verbalt sätt kan du inte säga att kvinnor är blåsta, och att män är starkare, förrän du faktiskt inser att din morsa är ungefär lika vis och stark som en vandrande livmoder, och att din farsa är lika vis och stark som ett träd.

Så tills att du lär dig att prata så är män och kvinnor inte män och kvinnor. Dom är helt enkelt "annorlunda". Tekniskt sett förstår du skillnaden när du möter dina förvaltare. Men essentiellt förstår du skillnaden när du en dag tvingas ta ansvar över andra människor själv. Först då kan du se världen helt och hållet ur deras ögon. Vissa människor tar ansvar över andra på dagis, andra tar aldrig ansvar över någon annan och dom dör isolerade.

Föräldrar arbetar in genus från födseln genom att behandla flickor på visst sätt och pojkar på annat.

Flickor får ha rosa saker. Pojkar Blå.

När flickor börjar uppmärksamma blommor vid ettårsåldern så lägger föräldrarna märke till detta och uppmuntrar det. När pojkar börjar uppmärksamma bilar vid ettårsåldern så lägger föräldrarna märke till detta och uppmuntrar det.

Små flickor får titta på Pippi och krambjörnarna. Pojkar får titta på Byggare Bob och Kalle Anka

Hela samhället dirigerar och sätter normer för flickors och pojkars beteende ända från födseln. Det är det här som kallas "genus".

Sedan skapas delar av beteenden genom att det finns könsskillnader beroende på bl.a. hormoner och att hjärnorna utvecklas annorlunda. Beroende på hur dessa beteenden mottas av samhället påverkas även barnens genusuppfattning och självuppfattning som flicka eller pojke.

Klass och etnicitet skapas mer genom olika former av utanförskap. Jag levde i en väldigt välmående familj och är helt svensk. Det fanns inget utanförskap när jag var liten, så jag lärde mig inte sånt förrän mycket sent. Det är barn som blir utstötta från grupper, eller som förstår att andra har det bättre än dom, som förstår det där med etnicitet och klass.

Tror inte att du har läst henne ordentligt. Judith Butlers performativitet handlar om att vi själva spelar ut och skapar vår genustillhörighet, inte om hur vi indoktrineras. För henne är det snarare tvärtom: Om vi är medvetna kan vi själva styra hur vi uppfattas och hur väl vi vill passa in i ramarna. Själv tycker jag att hon är en av de mest positiva bland teoretiker. Hon anser att människor har makt att själva skapa sin identitet även om de inte alltid inser detta.


Det är du som inte läser TS inlägg. Ts frågade inte om när en pojke upptäcker att flickor inte har snoppar utan om identitet och tillhörighet. Inlägget från NECB var helt adekvat i sammanhanget.

http://www.newscientist.com/article/...l#.Ul5TcRDQtLM

Då är hon en vandrande vanföreställning. En kvinna har inte makten att själv skapa sin identitet. En kvinna är av princip annorlunda från en man, och oavsett om hon råkar ha retoriken att säga "we can ddo it" innebär inte det att det fråntar henne hennes livmoder och gör henne till en Chuck Norris. Man kan inte undkomma principer även om du givetvis, som Judith Butler, kan leka fröken duktig.


¨

Det är utan tvekan en bildning i identitet och tillhörighet när man inser att man som man har någonting som kvinnor inte kan relatera till, och att kvinnor har något som män inte kan relatera till. Kvinnor har en livmoder. Jag kan inte relatera till det t.om om du ens målade upp den allra vackraste av metaforer. Jag undkommer ändå inte principen att kvinnor har en totalt annan funktion än vad män har. Vad en Judith Butler skriver i sin dagbok är total irrelevant.

Så nej, du kan inte "hitta på" din egen princip. Kvinnor har en totalt annan funktion än män, och när du upptäcker detta så upptäcker du könsskillnader.