2013-05-18, 13:51
#1
Det har kommit till min kännedom att det fortfarande finns häxförnekare. Det är ju helt absurt. Man dumforklarar sig själv om man förnekar häxor, med alla de bevis som finns tillgängliga. Förnekarna brukar oftast rikta in sig på enskildheter, som till exempel att någon vittnesutsaga går emot en annan eller att det saknas teknisk bevisning för Blåkullafesterna. Men avsaknaden av sådana bevis beror endast på att häxorna förstört dessa. Det vet vi, eftersom häxorna själva har erkänt detta i förhör. Trots detta har vi bevis så det räcker och blir över. Vi har tusentals fotografier av sopkvastar, svarta katter och gamla tanter. Skulle alla dessa foton vara fejk? Och de tusentals vittnessuppgifterna, de är väl också bara påhitt forstås? Man tar sig för pannan.
Det finns ju riktigt ruskiga inslag också, till exempel häx-Greta som slog ihjäl sina barn med ett kvastskaft. “Det är inte bevisat”, grymtar förnekarna. Vadå, “inte bevisat”? Varför skulle det inte vara möjligt att hon gjort det? Det är så vitt jag vet ingen fysisk omöjlighet att slå ihjäl barn med kvastskaft. Således är hon skyldig. Förnekarna har dessutom för vana att stirra sig blinda på detaljer som att kvastar inte går att flyga med och så vidare, och sedan försöker de med stöd av detta misskreditera hela häxfenomenet. Om en sak inte stämmer, då är allt en stor lögn, tycks de tro. Och det spelar ingen roll hur många bevis man framlägger, förnekarna viftar alltid bort dem. Det är ju meningslöst att lägga fram tung bevisning som katter, sopkvastar och gamla tanter för dessa människor, när de ändå vägrar acceptera bevisningen. “Sopkvastar är inte bevis för Blåkullafester utan för att någon vill hålla rent”, kan de till exempel häva ur sig.
Vad de inte tycks fatta är ju att det gäller att se helheten: sopkvastar+svarta katter+vittnesmål+gamla tanter = häxfester vid Blåkulla. Att förneka detta är ju rent vansinne, och ett hån mot alla de som blivit bortförda av häxor. Förnekarna svamlar bara en massa om att vittnesmål skulle vara falska eller att erkännanden skulle tvingats fram med tortyr, men de har inga bevis för detta över huvud taget. Kort sagt: de kan inte bevisa att det inte finns häxor. Än sen då, om någon enstaka person ljugit, om någon blivit torterad, om man aldrig funnit rester av någon fest vid Blåkulla, eller om det visar sig att de undersökta sopkvastarna inte använts av häxor? Det bevisar ju ändå inte att häxfesterna är en bluff. Detta är förnekarna fullt medvetna om såklart, men de vill inte se hela bilden utan fokuserar på felaktigheterna så att de kan sprida sin hatpropaganda, speciellt nu när många av de bortförda blir gamla och dör bort. Förnekarna har nämligen en gemensam nämnare, om man skrapar lite på ytan: satanism. De har en dold agenda bakom sitt förnekande, och det handlar om hat mot de bortförda. “Det hände aldrig”, säger förnekarna, “ingen har förts bort av häxor”. Nähä, var finns i så fall alla som försvunnit? Har de gått upp i rök, kanske? Idioter. Förnekarna påstår alltså att ingen rövats bort av häxor, men de kan inte förklara vart personerna annars skulle tagit vägen. Därmed är det bevisat att de rövats bort av häxor, men det fattar inte förnekarna. Alla förnekare borde tvingas att årligen besöka Blåkullamuseet där de kan beskåda katterna, sopkvastarna och de gamla tanterna. Det skulle nog göra dem lite mer ödmjuka och mindre hatiska. De lever på hat och hets mot bortförda som redan lidit nog, och de önskar nog innerst inne att häxorna för bort ännu fler till Blåkulla. Något annat skäl kan ju inte finnas till deras ständiga blasfemiska hädelser.
Eller…?
Det finns ju riktigt ruskiga inslag också, till exempel häx-Greta som slog ihjäl sina barn med ett kvastskaft. “Det är inte bevisat”, grymtar förnekarna. Vadå, “inte bevisat”? Varför skulle det inte vara möjligt att hon gjort det? Det är så vitt jag vet ingen fysisk omöjlighet att slå ihjäl barn med kvastskaft. Således är hon skyldig. Förnekarna har dessutom för vana att stirra sig blinda på detaljer som att kvastar inte går att flyga med och så vidare, och sedan försöker de med stöd av detta misskreditera hela häxfenomenet. Om en sak inte stämmer, då är allt en stor lögn, tycks de tro. Och det spelar ingen roll hur många bevis man framlägger, förnekarna viftar alltid bort dem. Det är ju meningslöst att lägga fram tung bevisning som katter, sopkvastar och gamla tanter för dessa människor, när de ändå vägrar acceptera bevisningen. “Sopkvastar är inte bevis för Blåkullafester utan för att någon vill hålla rent”, kan de till exempel häva ur sig.
Vad de inte tycks fatta är ju att det gäller att se helheten: sopkvastar+svarta katter+vittnesmål+gamla tanter = häxfester vid Blåkulla. Att förneka detta är ju rent vansinne, och ett hån mot alla de som blivit bortförda av häxor. Förnekarna svamlar bara en massa om att vittnesmål skulle vara falska eller att erkännanden skulle tvingats fram med tortyr, men de har inga bevis för detta över huvud taget. Kort sagt: de kan inte bevisa att det inte finns häxor. Än sen då, om någon enstaka person ljugit, om någon blivit torterad, om man aldrig funnit rester av någon fest vid Blåkulla, eller om det visar sig att de undersökta sopkvastarna inte använts av häxor? Det bevisar ju ändå inte att häxfesterna är en bluff. Detta är förnekarna fullt medvetna om såklart, men de vill inte se hela bilden utan fokuserar på felaktigheterna så att de kan sprida sin hatpropaganda, speciellt nu när många av de bortförda blir gamla och dör bort. Förnekarna har nämligen en gemensam nämnare, om man skrapar lite på ytan: satanism. De har en dold agenda bakom sitt förnekande, och det handlar om hat mot de bortförda. “Det hände aldrig”, säger förnekarna, “ingen har förts bort av häxor”. Nähä, var finns i så fall alla som försvunnit? Har de gått upp i rök, kanske? Idioter. Förnekarna påstår alltså att ingen rövats bort av häxor, men de kan inte förklara vart personerna annars skulle tagit vägen. Därmed är det bevisat att de rövats bort av häxor, men det fattar inte förnekarna. Alla förnekare borde tvingas att årligen besöka Blåkullamuseet där de kan beskåda katterna, sopkvastarna och de gamla tanterna. Det skulle nog göra dem lite mer ödmjuka och mindre hatiska. De lever på hat och hets mot bortförda som redan lidit nog, och de önskar nog innerst inne att häxorna för bort ännu fler till Blåkulla. Något annat skäl kan ju inte finnas till deras ständiga blasfemiska hädelser.
Eller…?
