Citat:
Ursprungligen postat av Mrpained
har ett jobbigt socialt problem (vet ej vad). ska dra två konkreta exempel.
1. om jag pratar med en vän som jag känner lite ytligt så kan jag endast slappna av rent socialt helt endast när det inte finns några andra (okända)personer i närheten. om det är mycket okända människor runt om och personen börjar konversera så är det knappt att jag svarar mer än något enstaka ord då jag blir stel och obekväm av att andra människor både kan höra och döma mig. (hoppas ni fattar)
2. om jag är ute ensam "vid tillfällen som jag ej borde" tex fredag/lördagkväll eller på ställen långt utanför comfort zone så får jag ångest speciellt över att träffa någon jag känner och bli utfrågad på vad jag gör där osv. om jag är ute så tar jag gärna ödsliga omvägar istället för att gå där "gängen hänger"
Varför? jo, för att känna mig lugn och slippa panikkänslan.
en intressant sak är dock att det just är under helger sånt här händer, på vardagskväller har jag inte samma ångest och det känns inte lika jobbigt. varför vet jag inte riktigt
bör tilläggas att som ni troligtvis förstår tillhör jag inte toppen på sociala hierarkin men är dock inte mobbad därav mindrevärdeskomplexet.
vad tror ni? asperger, social fobi eller vad kan det vara och framförallt hur löser jag mitt problem ska jag utsätta mig tills det inte blir jobbigt längre?
Känner igen mig i dessa situationer du beskrev, Min teori kring varför det är mindre på vardagar än helger är för att på vardagar så har man jobb/skola och tänker inte lika mycket på det, Tar du medicin förövrigt SSRI? Kan hjälpa.
