När är en människa död?

Trams, hjärnan är människan och kroppen är ett typ av verktyg eller bara ett fysiskt ting som hjärnan styr. Men allt finns i hjärnan och våra kroppsdelar är ej "mänskliga". Vi har inte heller någon själ eller energi som vissa påstår.

Som om att den mänskliga formen bara vore ett kärl för vår energi. Och att vårt ego är personligt. Efter vårt kärls död, den evige processen så söker vår energi sig vidare till ett nytt kärl, eller söker den sig till någonting annat. Vad sker med vår energi? Vi minns inte om vi haft tidigare liv, vår energi har ingen korrelation med de personliga organen vår kärl bär på.

När vårt kärl dör flyter vår energi iväg till en mellanlivstillvaro? ett drömlikt scenario? Vi kan kalla det vår själ "du har en kropp, du är inte en människa, du är en själ"..


Filosofera med oss, bolla med idén att vi är en energi, att bara vårt kärl är dödligt. Släpp barriären bara för en stund sedan kan du återgå till vad du tror är rätt!

Frågan är ju hur stor del, eller vilken del av hjärnan som ska dö för att man ska klassas dom död.
Om man bara har lite elektriska impulser till någon obetydande del av hjärnan så kan man knappast vara vid liv?

Jag har svårt att greppa det där med att "vi är en energi". Vi är ju fysiska ting med fysiska ting inuti så att säga. Vart kommer energin ifrån och hur artar den sig?

Det är energin som rör sig mellan fåra fysiska ting, neuroner, som är oss, typ?

Jaha, nja.. Jag ser oss lite som robotar, fast med känslor. Vi är skapade för att kunna styra vår kropp men samtidigt har vi känslor, lustar och instinkter. Energier tror jag mindre på.

det är nog lite givande och tagande, vår fysiska struktur styr hur energin rör sig så.. ja...

Det "bor" inte energi i kroppen. Den alstras av våra biokemiska processer, så länge som vi LEVER.

Många vill så gärna att vi ska vara så högt stående och vara skilda från kroppen. Så är det sannolikt inte. När hjärtat slutar slå (eller någon stänger av livsuppehållande utrustning), så är vi borta. Gone. Finito.

Det enda sätt vi lever kvar på är i minnena på de som älskat oss.

Jag anser att en person är död då dess medvetande är bortom räddning, m.a.o. i princip hjärndöd. Samtliga hjärnans neurologiska funktioner behöver därför inte vara helt borta, vilket jag antar att den korrekta betydelsen är av just 'hjärndöd'. Jag anser att en person definieras av ens tankar, känslor och beteende, vilket är borta om nu personen är hjärndöd.

Dock är ju inte kroppen i sig död, men jag brukar inte syfta på en persons kropp då jag talar om en människa, utan personens särdrag som definierar honom/henne.

Även om detta på ett sätt är det enda vi faktiskt har belägg för så känns det på tok för enkelt. Vad är det som gör att just jag kontrollerar min egen kropp? visst, det finns kemiska processer som påverkar hur vi beter oss och så vidare men det känns otillräckligt för att beskriva varför just jag är i denna kroppen.

om du inte är riktigt säker det du vill göra då är att ta en pinne o peta på personen det är efter att du checkat andning o puls