2013-05-17, 05:38
#1
Hejsan, ber om råd och rekommendationer hur jag ska gå vidare i mitt liv. Om 10 dagar går jag ur skolan med en kandidat i företagsekonomi från ett amerikanskt universitet. Alla mina försök att finna internships eller arbeten har misslyckats här i USA så jag har inget val än att återvända till Sverige, väl i Sverige har jag en möjlighet, att bli praktikant på företaget där min pappa arbetar på ett mellanstort företag. Den möjligheten är inte något jag vill, men det är mitt enda val eftersom jag inte har hittat något annat. Jag ser egentligen inte syftet att göra något utan att få betalt då jag redan upplevt obetald praktik och det var inget för mig. Något positivt så har jag gått vidare i en annan ansökning för ett riktigt stort företag där jag vill jobba, men jag har inte kommit till intervju så jag vet inte om det kommer bli någpt.
Problemet i Sverige är att jag kommer vara bostadslös. Min utbildning har varit helt internationell, jag har studerat i Asien, andra länder i Europa, samt USA, så jag har inte varit så mycket med min familj under studietiden. Mina föräldrar sålde huset jag växte upp i när jag började studera och flyttade till en 3a i centrala stan. Där bor nu min lillasyster, mina föräldrar och deras hund. Min storasyster på 28 år bor också i lägenheten (eftersom hon inte kan tjäna tillräckligt för att leva ensam) och hon har satt upp en säng i en korridor vilket var sista möjliga ytan som kunde nyttjas för en säng. Det kommer verkligen inte finnas något ställe för mig att bo på när jag kommer hem och det är ännu värre för jag har inte många kronor. Jag har i princip 2500 kr kvar att leva på sen är det noll på kontot, jag har inga tillgångar, ingen relevant arbetserfarenhet, och en skuld på nära 400 000 kr. Desto mer jag funderar över min framtid desto mörkare verkar det.
Jag har till och med funderat på att lämna Sverige och dra söderut (detta eftersom jag förstår spanska) och försöka försvinna från radarn i 5 - 10 år.
En av mina släktingar dog förra året och den släktingens hus finns kvar. Huset ligger ute på landet och jag känner inte någon som bor där. Jag är också inte särskilt villig att bo i ett dödsbo alldeles ensam och jag är rädd att denna döda släktingen kommer spöka eftersom jag inte kom till släktingens begravning. När jag tänker på det har jag tappat kontakten med alla jag hade bekantskap med i Sverige. De flesta har jag vuxit från, men några har jag enkelt tappat kontakten med. Jag kommer komma tillbaka till något jag inte känner igen, och jag känner ångest och oro för vad fan jag ska ta mig till. Att låna ytterligare pengar känns inte som ett alternativ längre, fyller bara framtiden med piss på det sättet.
Vad tycker ni jag ska göra? Har någon befunnit sig i en liknande situation. Tror ni jag kan få hjälp av sociala myndigheter? F.ö fyller jag 23 år i sommaren.
Problemet i Sverige är att jag kommer vara bostadslös. Min utbildning har varit helt internationell, jag har studerat i Asien, andra länder i Europa, samt USA, så jag har inte varit så mycket med min familj under studietiden. Mina föräldrar sålde huset jag växte upp i när jag började studera och flyttade till en 3a i centrala stan. Där bor nu min lillasyster, mina föräldrar och deras hund. Min storasyster på 28 år bor också i lägenheten (eftersom hon inte kan tjäna tillräckligt för att leva ensam) och hon har satt upp en säng i en korridor vilket var sista möjliga ytan som kunde nyttjas för en säng. Det kommer verkligen inte finnas något ställe för mig att bo på när jag kommer hem och det är ännu värre för jag har inte många kronor. Jag har i princip 2500 kr kvar att leva på sen är det noll på kontot, jag har inga tillgångar, ingen relevant arbetserfarenhet, och en skuld på nära 400 000 kr. Desto mer jag funderar över min framtid desto mörkare verkar det.
Jag har till och med funderat på att lämna Sverige och dra söderut (detta eftersom jag förstår spanska) och försöka försvinna från radarn i 5 - 10 år.
En av mina släktingar dog förra året och den släktingens hus finns kvar. Huset ligger ute på landet och jag känner inte någon som bor där. Jag är också inte särskilt villig att bo i ett dödsbo alldeles ensam och jag är rädd att denna döda släktingen kommer spöka eftersom jag inte kom till släktingens begravning. När jag tänker på det har jag tappat kontakten med alla jag hade bekantskap med i Sverige. De flesta har jag vuxit från, men några har jag enkelt tappat kontakten med. Jag kommer komma tillbaka till något jag inte känner igen, och jag känner ångest och oro för vad fan jag ska ta mig till. Att låna ytterligare pengar känns inte som ett alternativ längre, fyller bara framtiden med piss på det sättet.
Vad tycker ni jag ska göra? Har någon befunnit sig i en liknande situation. Tror ni jag kan få hjälp av sociala myndigheter? F.ö fyller jag 23 år i sommaren.
