"Porrimpotens" - finns den eller inte?

Porrimpotens

Verkligheten inte tillräckligt upphetsande

Socionomen Inger Björklund, psykoterapeut på RFSU-kliniken i Stockholm sedan fem år, berättar att allt fler yngre och äldre män tycks få erektionsproblem efter att ha tittat mycket på porr. Hon och kollegerna har hittills inte betraktat svårigheterna som porrimpotens utan försöker se problematiken mer i sitt sammanhang.

– Men det verkar som om verkligheten inte räcker till att skapa en tillräckligt stark upphetsning. Man ”tänder” inte på en verklig partner. Detta är inget nytt fenomen, men i dag finns porren tillgänglig dygnet runt. I-phones, I-pads, datorer, tv – när som helst och var som helst går det att se alltmer avancerade filmer, konstaterar Inger Björklund.

Hon säger att fenomenet ibland delvis kan handla om att det av olika skäl kan upplevas som skrämmande att ha en intim kontakt med en annan människa. Då är det enklare att leva ut sin sexualitet i en virtuell fantasivärld.

– I det ”riktiga” livet är man mer sårbar. Den som tittar på porr behöver inte upprätta någon som helst relation till andra. Därför kan en stor konsumtion av porr göra det svårt att hitta ett vanligt och normalt fungerande sexliv.n (...)

DN:s porrmoralism spär på ovetenskapliga myter

MEDIEPORR Dagens Nyheter påstår i en serie reportage att allt fler unga män drabbas av ”porrimpotens”. Men artiklarna saknar helt vetenskaplig grund. Dessutom genomsyras texterna av gravt moralistiska övertoner, vilket ligger i linje med mediernas långa historia av att demonisera sexualitet. DN:s journalistik sjukförklarar felaktigt en stor grupp ungdomar som njuter av porr, skriver nätverket Queera sexologer.

Artikelserien om den så kallade porrimpotensen nyligen publicerad i Dagens Nyheter är en moralisk backlash. Den handlar om att unga män tittar på för mycket porr och därmed blir skadade.

Konsekvenserna antas bli att männen inte kan ingå i intima kärleksrelationer med kvinnor. Alfred Kinsey, en av förgrundsgestalterna till den moderna sexologin, identifierade däremot den promiskuösa individen som ”someone who’s getting more than you are”.

Hela artikelserien genomsyras sålunda av en heterosexistisk syn på män och kvinnor. Det mest problematiska är ändå dess grava moralistiska övertoner, som även TV4 Nyhetsmorgon hakar på.

I artikelserien använder DN:s journalist formuleringar om ”normalt sexliv” och ”sex på riktigt”. Påståenden som att porrfilmer ofta innehåller en annan typ av sex än vad de flesta förmodas ägna sig åt, exempelvis analsex eller så kallat ”kinky-sex”, reproducerar en uppfattning om att sexuella praktiker utanför det ”normala” heterosexuella vaginala samlaget är förkastliga. (...)

Countless studies connect porn with a new and negative attitude to intimate relationships, and neurological imaging confirms it. Susan Fiske, professor of psychology at Princeton University, used MRI scans in 2010 to analyze men watching porn. Afterward, brain activity revealed, they looked at women more as objects than as people. The new DSM-5 will add the diagnosis "Hypersexual Disorder," which includes compulsive pornography use.

Repetitive viewing of pornography resets neural pathways, creating the need for a type and level of stimulation not satiable in real life. The user is thrilled, then doomed. But the evolutionary plasticity of our mind makes this damage reversible. In "The Brain That Changes Itself," psychiatrist Norman Doidge writes about patients who overused porn and were able to quit, cold turkey, and change their brains back. They just had to stop watching it. Completely.

None of the men were addictive types, or kooks, Dr. Doidge points out. But "because plasticity is competitive, the brain maps for new, exciting images increased at the expense of what had previously attracted them"—including girlfriends and wives. When the doctor explained what was happening to them, they "stopped using their computers for a period to weaken their problematic neuronal networks, and their appetite for porn withered away."