Ingen ork eller entusiasm - depression?

Hej!

Misstänker att jag drabbats av någon slags depression. Jag finner inte ork till nånting längre, varken skolarbete eller nöjen är direkt kul. Att vara med min familj hatar jag, det enda jag orkar göra är att vara med mina kompisar, men helst av allt vill jag vara ensam. När jag är med mina kompisar är jag glad, men så fort jag blir ensam försvinner all glädje, ändå vill jag vara ensam, kanske just för att jag slipper att spela en roll då. Jag känner mig ofta likgiltig inför allt som händer runt omkring mig, varför är det så? Detta har pågått ett tag, men jag har väl inte riktigt erkänt för mig själv att jag mår dåligt. Har hela tiden trott att det var någon slags "tonårsångest", men eftersom det pågått till och från ändå sedan åttonde klass (är nu arton år) så måste det ju vara nånting som inte står rätt till. Det känns konstigt att skriva om det här, just därför att det svårt att förklara hur jag känner mig, mer än likgiltig och viljelös, typ.

Tänkte att det skulle vara bra att skriva här för att få någon sorts respons på vad det här egentligen är för något, eller bara att någon annan delar med sig av sina erfarenheter.

Tack på förhand!

Du är ju fortfarande ung så det kan fortfarande vara hormoner som spökar, absolut.
Tror nog de flesta känner sig sådär. Jag gör det i alla fall. Det går i perioder, ibland mår man prima och ibland mår man skit. Tror det hör till att vara människa.

Ja, men jag är trött att skylla på hormoner.. Givetvis känner sig alla nere ibland, det är bara det att jag typ gör det hela tiden. Jag har väl varit "extra" nere det senaste året.. Vet inte vad det beror på, då jag faktiskt fått väldigt många nya kompisar det senaste året.