Citat:
Ursprungligen postat av
Hamnboll
Dagens män bara osar östrogen. De har börjat klä sig extremt feminint, klagar nåt så fruktansvärt på allting, pratar känslor och börjat allmänt att bete sig mer som kvinnor än som män (och detsamma gäller kvinnorna förresten).
Jag personligen vägrar att följa med i denna skeva utveckling, och finner den rent utav skadlig mot vårat samhälle och vår biologi. Det känns som att hen-påhitteriet faktiskt är påväg mot verklighet - kvinnorna och männen är påväg att mötas i mitten där de grundläggande skillnaderna i våra kön suddas ut. Skrämmande.
Vad anser ni om detta? Varför är dagens män så kvinnliga, och följer ni med i trenden? Är det ett hot?
Jag tror att man är fel ute om man tror att det först uppstår en hen-ideologi och sen anpassas samhället efter denna ideologi. Det stämmer i viss mån att idéer omvandlar samhället men det omvända förhållandet gäller i mycket höge grad. Att först förändras samhället och sen uppstår en ideologi som avspeglar och rättfärdigar detta.
Jag är övertygad om att idéer om könens likhet är tämligen ofrånkomliga i ett samhälle där könen lever tämligen lika liv. Där män och kvinnor båda arbetar och är delaktiga i samhället på i stort lika villkor.
Förr, när män och kvinnor hade helt olika roller i samhället så betonade genusideologin (en sådan fanns ju även då) könens essentiella olikhet, på de sätt som passade samhället ifråga. Nu när marknadsekonomin gjort alla till individer så blir genusideologin också individualistisk.
Att vara emot "hen-ideologin" och samtidigt vara för ett juridiskt jämställt marknadssamhälle tror jag är omöjligt i praktiken.
Sen exakt vilka värden som betonas i ett samhälle beror också på hur människornas liv faktiskt ser ut, och hur samhället som sådant fungerar. Helst då sådana som kan tilltala människorna både i sina individuella liv som samhället i stort (i marknadssamhällets fall sådant som främjar lönsamhet och tillväxt).
Personligen så är jag överlag positiv till utvecklingen. Jag skulle inte vilja leva i ett samhälle där det betraktas som omanligt att gråta, vara empatisk, vara hemma med barnen osv. Och jag skulle heller inte önska att mina systrar, vänninnor, älskare, partner och mor ska behöva kvävas i en snäv, syrefattig kvinnoroll. Jag är glad ju mer livsutrymme de har att vara fulla människor.
Jag säger inte att män och kvinnor biologiskt är identiska. Finns uppenbarligen i.a.f. en viss biologisk skillnad. Men inga könsroller kan rymma en hel individ. Det blir alltid en begränsning som jag tror är dåligt för vårt psykiska välmående. Alla personer oavsett kön bör känna sig bekväma med att uttrycka alla typer av känslor och utveckla olikartade sidor av sig själva.
Sen förstår jag också att det uppstår problem, kulturkrockar, identitetskriser osv. som med all förändring. Men jag tror som sagt att utvecklingen i stort är både bra och nödvändig.