Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Nu när rättegången snart inleds mot mannen misstänkt för styckmordet i Boden i våras är det god tid att skriva en rapport om min pilgrimsfärd till fyndplatsen och dela med mig av bilder av denna helgade plats för alla dödsdyrkares nöje. Så fort polisspärrarna kring berget och ödehuset på dess topp släppte så begav jag mig ut i hopp om att insupa liklukt och kanske finna resterande kroppsdelar som ännu ej hittats. Då jag skiter i allt vad motorfordon heter så fick jag mig en rejäl promenad upp på det berg där ödehuset som inhyste de "ritualistiskt" placerade likdelarna låg. Platsen ligger väldigt avlägset och det enda ljud som hördes var korpars slentriankraxande. Jag kan förstå att man valde att söka i just detta hus då det är ungefär det mest obehagliga stället i trakten. Alla fönster och dörrar var igenbommade förutom ett på baksidan, vilket mördaren använt för att frakta in liket.

Trots att det var lunchtid och molnfritt kunde man inte se någonting innanför fönstret och jag kan likna känslan när jag stack in huvudet vid en behagelsefull panikattack. Den söta lukten av dött mannakött hängde fortfarande i luften och för första gången på länge drabbades jag av något som kan liknas vid en känsla.