Frågan om ”likhundar” eller kriminalsökhundar har kommit upp igen, så jag tänkte bumpa ett gammalt inlägg som jag gjorde i en annan tråd, där jag redogör för hur hundarna funkar i allmänhet (se nedan).
Frågan om hundarna
i just detta fall har tagit upp en hel del av min tid.
Här är mina synpunkter:
• Jag har inte hittat något avrapporterings-pm i FUP från ett
kriminalhundsök i lägenheten, det finns inget omnämnande i stämningsansökan om vittnesmål av detta slag, det finns inget i domen och jag har inte sett något i mediarapporteringen. Har jag missat något? Finns det något som säger att ett sök gjordes i lägenheten och var kan jag i så fall hitta den källan i så fall?
• De sök som finns belagda är i de två bilarna: Renaulten undersöktes den 27/10, Volvon den 27/10, d.v.s. 66 respektive 87 dagar efter mordet. Det finns alltså gott om tid för att koncentrationen av doftspåren i luften ska minska och gott om tid att städa ut bilarna och därigenom försvåra för hundarna att träffa på ”liklukt”.
• Det finns ingenting i den rättsmedicinska undersökningen eller i de kriminaltekniska undersökningarna av bilarna och lägenheten som antyder att Linda blödde eller att andra kroppsvätskor (där koncentrationen av ämnet
Cadaverine, som hundarna söker efter är som högst) eller kroppsdelar har kontaminerat utrymmena. Om hon blev strypt innebär detta att hundarna hade
sämst tänkbara förutsättningar – både vad gäller koncentrationen av ämnet och eventuell kontamination – för att få träffar.
• Som framgår av redogörelsen nedan finns det också åtminstone två sätt att
försvåra för hundarna att få träffar på dessa ämnen:
1. Att helt enkelt svepa in kroppen i något föremål som inte släpper igenom ämnet (resväska, sopsäck, mattan med plastunderlag duschdraperi). Tumregeln är:
allt som inte släpper igenom vatten, släpper heller inte igenom dessa ämnen.
2. Att
städa bort eventuella kontaminationer.
Mats hade gott om tid att göra båda dessa saker.
• Hundarnas förmåga att få träff på ämnet är visserligen bra, men
långt ifrån hundraprocentig ens under de kontrollerade experiment som har gjorts (se forskningen nedan).
• Det finns också andra fall där hundar har fallerat helt. Ta
Marinafallet. Där gjordes en sökning i huset mindre än en vecka efter mordet. Hundarna fick ingen träff. Ändå fanns det en blodfläck (hög koncentration av Cadaverine) i en sängbotten där mängden blod uppskattades till 2 liter. I detta fall hade GM täckt över blodet med en arméfilt och sängkläder, och detta var fullt tillräckligt för att förhindra att hundarna fick sniff på ämnena. I andra fall har det motsatta gällt. Under utredningen av ett av
Quickmorden markerade hundarna för avlidna människor på flera platser där ingen kropp sedan återfanns.
Min poäng är alltså att det faktum att hundarna inte fick någon träff i bilarna och specifikt i Volvon (eller i lägenheten, om ett sök verkligen genomfördes där)
inte bevisar något alls. De hade de sämsta tänkbara förutsättningarna vad gäller
kontamination och
koncentrationen av Cadaverine, kroppen kunde ha
förpackats så att en träff antingen omöjliggjordes eller försvårades, i bilen befann sig kroppen endast
en kortare tid och utrymmena kan därefter ha
städats.
/FUP-12
Bumpat inlägg:
Har hållit på och nystat i frågan om kriminalsökhundar i samband med två andra trådar, och då speciellt frågan om den
hitre gränsen i det tidsintervall under vilken hundar kan markera lämningar efter människor.
Medicinskt sett är mekanismerna väl kända och hänger samman med de tidiga post-mortem-processerna i kroppen.
Strax efter dödens inträde – ca 5 minuter - upphör cellmetabolismen successivt. När andningen upphör leder frånvaro av syre till att tillväxten av aneroba bakterier i kroppen ökar exponentiellt. Dessa bakterier livnär sig på proteiner, kolhydrater och fett. Det är proteinerna som är intressanta detta i sammanhang.
Proteinerna byts ner till aminosyror som dekarboxyleras – s.k. bakteriell dekarboxylering – och blir till ”biogeniska aminosyror”.
Två av dessa är
Cadaverine och
Putrescine, som båda är diaminosyror som normalt återfinns i kroppen, men vars koncentration ökar explosionsartat efter döden.
Samtidigt med denna process ökar också gasbildningen i den döda kroppen, vilket betyder att dessa ämnen frigörs utanför kroppen. Koncentrationen av Cadaverine och Purescine är dock som högst i vävnader och kroppsvätskor, exempelvis blod, urin och sperma.
Kriminalsökhundarna är tränade att markera just
Cadaverine, och vid träningen används både ämnet i sig och delar av avlidna.
Problemet är naturligtvis att det är svårt att exakt fastslå hur pass snart efter dödens inträde som en hund kan uppfatta närvaron av Cadaverine, något som förstås hänger samman med man måste uppställa en experimentsituation som involverar nyss avlidna personer.
I samband med rättegångarna i Marina Johansson-fallet, ska visst en hundförare ha vittnat om att hundarna kan markera så pass tidigt som 20 minuter efter dödens inträde. Vad hundföraren bygger detta på vet jag dock inte.
Den mest auktoritativa experimentstudie som har gjorts – och som flitigt refereras i kriminaltekniska och rättsmedicinska sammanhang - genomfördes på uppdrag av polisen i Hamburg (alltid dessa grundliga tyskar!) och resulterade i en artikel i "Forensic Science International", publicerad 2008.
Undersökningen såg ut på följande sätt:
De nakna kropparna efter två män som hade avlidit endast 2 timmar tidigare sveptes in i bomullsfiltar.
De lades sedan på mattor, utan någon direkt kontakt mellan kropp och matta.
Kropparna låg sedan på mattorna i 2 respektive 10 minuter.
(Levande personer lades också på andra mattor under lika lång tid, så att man skulle kunna jämföra.)
Tre godkända kriminalsökhundar fick sedan sniffa på mattorna vid upprepade tillfällen över en tvåmånadersperiod.
Träffsäkerheten varierade en aning mellan hundarna, men i korthet blev resultatet att de tre hundarna sammantagna träffade rätt vid
86 % av tillfällena på 2-minutersmattorna och
97 % av tillfällena på 10-minutersmattorna.
Där har vi en uppskattning av träffsäkerheten i hundarnas markering:
1. på hela kroppar som avlidit 2 timmar tidigare,
2. som inte har haft någon direktkontakt med föremålet (mattan)som hundarna söker på, samt
3. som endast har varit i kontakt med föremålet mer än 2 resp. 10 minuter.
Om man då betänker en situation där blod eller andra kroppsvätskor – med högre koncentration av Cadaverine - har avsatts direkt på ett material är det rimligt att anta att hundarna skulle ha en än högre träffsäkerhet.
Den tidigare uppgiften om att det är möjligt att hundar markerar redan 20 minuter efter dödens inträde är inte alls orimlig.
Samtidigt måste de påpekas att det motsatta gäller.
Det finns omständigheter som kan försvåra och sätt att förhindra att hundar markerar döda kroppar. En del tycks ha uppfattningen att Cadaverine fungerar som någon slag gammastrålning som genomtränger och kontaminerar allt, och att det inte är möjligt att förhindra upptäckten av en död kropp.
I själva verket är Cadaverinet en hyfstat stor kemisk förening: NH2(CH2)5NH2.
Det är alltså möjligt att förpacka en nyss avliden kropp i ett material som förhindrar Cadaverinets kontaminering – plast, presenningar, syntetiskt material som återfinns i en del väskor. För att uttrycka det enkelt: Allt som inte släpper igenom vatten, släpper inte heller igenom Cadaverine.
Den bortre gränsen för när hundar kan markera lämningar efter en död kropp är makalös. Det mest uppseendeväckande som jag har läst om en studie från universitetet i Alabama, där en hund lyckades hitta en enda 25 år gammal skeletterad ryggkota begravd 60 cm under jorden! Men det är en annan femma.
För vidare läsning:
http://en.wikipedia.org/wiki/Cadaverine
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17403590
http://dogsdontlie.com/main/2008/12/cadaver-dogs-how-reliable-are-they-at-detecting-death/
http://www.independent.co.uk/news/science/the-csi-death-dogs-sniffing-out-the-truth-behind-the-crimescene-canines-835047.html
