Kunskapsteori

Det är ingen exotisk poäng som häkter sig på någon bredare ontologisk bild.

T.ex.: Tänk t.ex. ett barn som kan knyta sina skor. Barnet vet hur man gör detta. Men har barnet någon teoretisk insikt eller liknande? Visst, vissa kanske lär sig via en ramsa. Andra, och jag var själv en sådan, lärde själva tekniken. Men än i dag skulle jag ha problem om jag skulle uttrycka, med en beskrivning, hur man gör det. Det "ligger i händerna". Jag vet att man tar det ena band och böjer det i en båga, och att man sen... well, tar den andra och... ja, nu måste jag typ "kolla" hur jag gör. At man böjer den ena i en båga, sen tar den andra och låter den korsa det första, för att sedan sno det runt bandet som är bågat och in i något hulrum mellan dom, och sedan drar man till, så det andra bandet kommer ut som en båga, som fångas av friktionen som skapas i någon sorts bandstruktur.

Det till och med var en dålig beskrivning, och ingen beskrivning av HUR man generelt binder skor, utan endast ett av många sätt.

Och många barn har inte denna insikt, och har kanske inte kapacitet till den. Men vissa av dessa kan likväl göra det - det har "know-how", inte "know-that".

På samma sätt vet, och denna måste du känna igen, hur man beter sig dygdigt. Men de vet inte vad det, teoretiskt sett, är att vara dygdig, och som sådan saknar de kapacitet att faktiskt själva vara dygdiga. Tänk på någon ureflekterat individ som lärd sig hur man beter sig och av ren tur aldrig tvingas ut i en ovan situation. En sådan persons beteende skulle inte viga från en, som kände dygderna och var dygdig (om man accepterar en lite avslappnad dygdsetik). Hans know-how kan inte utsträcka sig till nya, ovanta fall. Så, även fast han kanske går för att vara en god person, så är det rent tur att han inte avslöjas. Kanske ett halvtaskigt eksempel.

Tänk, mer nere på jorden, på en kinesisk kvinna på en appelfabrik. Hon vet hur man samlar någon liten del i ett eller annat högteknologiskt värk, men hon vet inte att om man sätter den och den komponenten tillsammans, då tillåts den och den funktion via den och den mekanismen. Hun vet HUR man gör. Visst, hon kanske vet att OM man gör si och så, då gör man sitt jobb rätt. Hon har kanske know-how och know-that vad angår sin uppgift. Men hon vet inte VAD hon faktiskt gör, motsat en ingenör, som kanske inte kan sätta ihop delarna direkt, men som vet VARFÔR man gör det.

Tycker att det verkar finnas en intuitiv skillnad, men det kanske är fel om man tänker efter.

Min nuvarande uppfattning ar att kunskap ej ar fornimmelse, ej heller riktig uppfattning ( true belief ), ej heller riktig uppfattning som man kan redogora for ( true belief with an account ). Kunskap ar varseblivning ( eller fornimmelse ) jamte riktig uppfattning ( om denna varseblivning ), och dessutom skall man kunna forklara det. Alltsa: fornimmelse som man har en sann uppfattning om och kan forklara.

Alltsa maste 4 kriterier vara uppfyllda for att kunskap skall vara for handen:

a) Det kravs en varseblivning.
b) Det kravs en uppfattning om denna varseblivning
c) Uppfattningen bor vara riktig ( sann )
d) Du bor kunna forklara fenomenet


Denna definition ar jag beredd att forsvara och mosa alla dom andra. Att kunskap skulle vara enbart fornimmelse, alltsa ra materialism diskuterar jag inte, men om nagon anser att kunskap ar true belief with an account ar jag kanske beredd att grilla honom. Om jag har tid och gudarna vill att jag skall vara sysselsatt med detta nagra dagar for det ar mulet dit jag ar pa vag.


Jag vill inte verka arrogant men jag har overgivit platonismen ( vilket fult ord - tyckte jag i alla fall forr ). Vad jag egentligen forsvarar vet jag inte riktigt.

Du verkar inte ett dugg arrogant, bara dum i huvudet. Sluta larva dig Tinman! Du tror att du kan stiga ur platonismen med detta! Tillat mig smale at din dumhet. Lat oss se har. Har du nagonsin oppnat bok 7? Ja men, sager du Teaitetus. Teaitetus hit och teaitetus dit. Teaitetus var en larobok inom akademin, for smapojkar som skulle lara sig tanka. Det ar staten det ar fraga om.

Din definition ar inget annat an definitionen pa insikt, inte kunskap. En kunskapsdefinition skulle lyda som foljer: Kunskap ar fornimmelse plus sann asikt ( uppfattning ). Insiktsdefinitionen ar det du svamlar om din fane! Fy fan for sana som du. Vaknade du nu? Na, har du fortfarande kommit over platonismen? Ar det inte sa att du ar mitt i den?

Ett exempel.

En pojke kastar en sten pa dig fran en hog mur.

a) Du kanner att ett foremal susar forbi och det forsta villkoret ar tillfredstallt, d v s fornimmelse

b) Du uppfattar vad som har skett, att en sten har susat forbi dig, andra villkoret tillfredstallt, doxa asikt, uppfattning.

c) Det ar sant, riktigt korrekt att det har skett, tredje villkoret tillfredstallt.

Nu vet du att en sten har susat forbi dig, du har kunskap, men annu ej insikt.
For att det skall bli tal om insikt maste du kunna forklara hur det ar mojligt, en forklaring. Tex att man i grekland laser in barnen i skolan, att staten ar svag etc etc etc.

Hej Tinman
Din senaste post verkar bra...
Kommer tebax å kollar lite senare:
https://www.facebook.com/groups/1503645456542627/

Ser man pa fyllesigurd! Ar du full nu och tillbaka? Det senaste jag laste av dig var att du istallet for filosofi vande dig till flaskan, det var visst whiskey: har du blivit nat battre av alkoholen? Har du vunnit kunskap?

Och du kan fortfarande inte skilja på verklighet och metafor

Att analysera små språkliga satser för att se huruvida vi har trovärdig kunskap om något eller ej är helt ointressant och banalt. Detta är skälet till varför ingen bryr sig om analytisk filosofi.

Pragmatism är den mer vettiga skolan vad gäller kunskapsteori, den undersöker ju trots allt kunskap i sin praktiska mening. I empirisk mening så är ju såklart kunskapssociologi helt klart överlägsen.