Varför nöjer sig vuxna med lågavlönade skitjobb?

Tänk dig då dom som har varit på samma arbetsplats i 20-25 år. Jag har 3 personer på min avdelning som har varit där i 12 år, 20 år och 25 år - på samma avdelning. För min egen del skulle jag absolut kunna stanna på en och samma arbetsplats till att jag går i pension (om cirka 40 år) men då vill jag ha en bra ingångslön och meningsfyllda arbetsuppgifter. Alla vill ha en trygghet kring sig speciellt när man har familj och barn.

Klart det är, men tills insikten om att ju högre upp i näringskedjan du kommer, ju mindre rör det sig spetskompetens du studerat dig till. Står ingenjörer och trycker bakom var och varannan cnc-svarv i dagsläget, var så säker.

Tempot lägre än för de som jobbar på "ICA/fabrik/produktion-av-något-slag/skitjobb"? Jag är inte helt övertygad. Inte alls övertygad faktiskt. Snarare övertygad om att du tror att man chillar som fan för att man jobbar på kontor och inte bär 700 kilo köttfärs till köttdisken på ICA Maxi dagarna i ända.

Det andra har du nog en poäng i.

Edit: Fast såna idiotjobb som genusvetare, filosofer och andra miffo-akademiker har det nog rätt chill med 35 timmars arbetsvecka och sånt.

Älskar mitt jobb som jag extrajobbar på och som troligen blir mitt framtidsjobb, timanställd som Vårdbiträde och utbildar mig till USKA (Undersköterska).
Lönen må vara lägre än inom industrijobb och det är svårt att klättra på lönestegen men jobbet är det trevligaste man har haft, att sitta ner och ta en fika och prata med dom gamla är en del av jobbet, inom industrin så fick man vara glad om man ens fick sitta ner och få sin rast, var ju bara en jävla massa stress där.
Sen att jag är väldigt omtyckt där jag jobbar av både personal chefer och de inneboendes gör ju saken inte sämre, aldrig mer att man går tillbaka till industrin, inte efter att ha jobbat som Vårdbiträde.
Nu må jag vara ensam man inom personalen men det är skit samma så länge man trivs med arbetet

Jag har ett "låglönejobb" 17500 före skatt.
Min yrkestitel låter mkt bättre än den är på papper.
Och jag har arbetat på många ställen för att kunna vrida CV't bra.

Jag söker nya jobb 3-4 st i veckan (All jobb på arbetsförmedlingen som passar mig, mina intressen och min utbildning) Och jag har än inte kommit till en enda intervju, började söka nya jobb för ca 3 månader sedan.

Jag har även satt ut riktigt bra annonser i tidningen om att jag söker nytt jobb osv, men ingen har hört av sig på det heller.

Så att tror att det är lättare att byta jobb när man redan har ett, det är iaf inget jag märkt av.
Fast jag riktat Personliga brevet och CV't väldigt bra till dit jag söker. Jag söker med kvalité inte med kvantitet.

Att gå vidare i karriären där jag jobbar går ej (Kan bli chef om 15 år när chefen går i pension, men det är ytterst tveksamt, dom kommer antagligen utlysa tjänsten intärnt i myndigheten då)

Din ansökan kanske inte är så bra som du tror? Ditt nuvarande jobb kanske inte lockar arbetsgivare att anställa dig heller (FAS3, Samhall)?

Jag jobbar inom Polismyndigheten.

Och titeln låter som sagt bättre än vad den är, även arbetsbeskrivningen kan vinklas till att låta riktigt bra. (Iaf till dom jobben jag söker)

Nu vet jag inte om det är så att jag har fel kontakter, men hittills så har mina högutbildade vänner inte lyckats imponera på mig särskilt väl. Ytterst få arbetar på en ort där de verkligen vill bo. Samtliga verkar ha fått slita hårt för att klara utbildningarna, och ungefär ingen lever ett liv i lyx, än så länge i alla fall, och de är mellan 25 och 30 år.

De som jag däremot kan vara avundsjuk på är de få lyckliga som har lyckats starta egen firma baserad på eget driv och uppfinningsrikedom utan nämnvärd studieinsats, gymnasieutbildning eller KY.
De personerna har endast "kunden" som chef.

Lyckas du bli chef eller liknande på ett större företag genom akademisk utbildning så är det väldigt troligt att även du kommer att ha en chef som kommer att sparka dig på bollarna vid minsta misstag.
Ungefär såhär ser jag på arbetslivet.

1. Minsta möjliga möda för största summa pengar. = Bra
2. Arbete där jag trivs och tycker arbetsuppgifterna är roliga. = Bra
3. Arbete som jag ständigt måste ha med mig i skallen. = Dåligt

Jag kan inte påstå att jag har lyckats leva upp till dessa punkter till fullo. Speciellt tvåan, men det beror enbart på att jag inte har en aning om vilket arbete som VERKLIGEN är roligt. Till de som har lyckats på den punkten kan jag bara säga grattis. Jag önskar mig inget vid jul förutom frihet. Pengarna har jag redan.

Hatar verkligen jobba,sova, klippa gräsmattan, dö mentaliteten som verkar finnas hos de flesta i Sverige.

Tack för mig. Puss.

Alla kan inte bli läkare, ingenjörer, poliser, forskare etc. Det är få människor i förhållande till sveriges befolkning som har kapaciteten och drivet att bli det.

Finns även färre människor som verkligen vill bli forskare/poliser (lönen dålig, måste verkligen ha brinnande vilja att jobba med det).

Ingenjör/läkare kräver inte lika mycket driv, du blir dessutom kompenserad mycket bättre för dina arbetsinsatser.

Polis? Ja, det krävs ju verkligen mycket kapacitet och driv för att bli...

Jag är fd gammelmoderat, nuförtiden glatt övertygad SDare. Men marknadsmässigt är man fortfarande en gammelmoderat av Gösta Bohman-snitt. Som sådan reagerar jag illa över ideologiska fränder eller vad man nu ska kalla dessa, som föraktfullt kallar Stefan Löfvén för "svetsaren". Att vara svetsare är för dessa tydligen ett skitjobb, ett jobb att göra sig lustig över dessutom.

Jag undrar lätt, de som föraktfullt kallar Löfvén för "svetsaren", vad är de själva, redovisningsekonomer som anser att deras jobb är fint? Ho ho, säger jag isåfall. Har just den bakgrunden.

Och om vi nu med skitjobb menar städ eller hamburgergrill, så är väl svetsare isåfall ett fint jobb och knappast något att skratta åt.