Varför nöjer sig vuxna med lågavlönade skitjobb?

Då måste det vara på ett riktigt låglöneställe i nån liten håla.

I dagens Sverige kan du ha en master utan att ens kvalificera dig till ett skitjobb Utbildning betyder ingenting längre. Erfarenhet är det enda som räknas...

Säga vad man vill om jobb inom industrin men dåligt betalt är det inte. Ofta stor valmöjlighet vilka skift man vill gå osv. Om man vill närma sig 30 tkr brutto kanske nattskiftet hägrar. Det är inte illa pinkat.

Brukar inte hålla med "lord stalin" så ofta men här är vi djupt eniga.

Det är lätt att sitta bakom en skärm på barnrummet och skryta om hur framgångsrik man ska bli, men för de flesta av oss så kommer verkligheten i fatt oss för eller senare.

De som får dessa skitjobb, kan mycket väl ha försökt att klara av en akademisk utbildning och har kanske t o m gjort det men ändå haft svårt att komma vidare.

En sak som jag tror inte har nämnts tidigare är att många som "fastnar" på ett icke fint jobb Är såna som har varit "allmänt intresserade" av lite allt möjligt, men sällan varit sådär enormt intresserad av något speciellt.

Typ man tycker religion är intressant men man vill inte bli präst, man tycker historia är kul men har ingen lust att bli lärare osv.

Man kanske har haft ETT stort intresse men det har inte funkat av någon anledning och ja då är det svårt att bryta upp för att plugga något som man är måttligt intresserad av.

Vissa verkar ha enklare för detta än andra, men för de som stannar kvar inom "skitjobben" har nog haft svårare för just detta.

Folk kanske helt enkelt TRIVS med sitt jobb? De kanske INTE lever för att göra karriär utan prioriterar andra delar av livet? Det kanske rentav finns personer som är TACKSAMMA att de överhuvudtaget har ett arbete i dessa tider av arbetslöshet? Behövs inte direkt någon raketforskning för att inse att folk är olika och har olika värderingar och prioriteringar.

Om man ställer den här frågan till TS: varför pluggar folk till skitjobb som exempelvis sjuksköterska? Flera års studier men relativt dålig lön, dåliga arbetstider, dåliga arbetsförhållanden och annat negativt som du förknippar med "skitjobben" du räknade upp, men som sagt dessutom några års studier för att ens bli behörig. Varför? De kunde väl satsa på något flashigare jobb som advokat istället? Fast sanningen kanske är att de brinner för att göra en insats för människor i nöd, trots de negativa aspekterna?

Men vi ska nog vara tacksamma att det faktiskt finns folk som vill göra "skitjobben" med. Vem skulle annars göra dem om alla var advokater med höga arvoden?

Du har inte en aning om vad du pratar om ..

Farsan är en riktig "invandrarblatte" som ni hade sagt. Han kom hit med en påse, kanske en handuk & ett par byxor i. Gjorde klart SFI och idag är han trafikledare + har ett sidojobb i någon fabrik. Han drar in 30K efter skatt.

Han är fan invandrare. VAD I HELVETE gör vissa svenskar? De pinsamt om
en blatte ska komma hit från ett krigsdrabbat land och dra in 30K genom att jobba såpass mycket att jag knappt hinner se honom medans ni med låga löner antingen;

1) Är så pass dumma så att ni skitigt i skolan
2) .. eller spenderar uppemot 4-5 tusen på alkohol varje månad.

Sen frågar ni hur blatten har råd med den Mercedesen. Sluta fucking spendera tusentals kronor på klubbar varje fredag utan jobba istället, så ska du snart förstå hur, jävla pajas.

Varför pluggade inte din superfarsa också för?

Varför kan inte svenskar som har svårt i skolan få chansen att arbeta upp sin lön utan att personer som du ska kalla dem för dumma latmaskar?

Jag tror det beror främst på följande fenomen:

1. Man kommer in i en rutin och en lunk som man bara inte orkar bryta.
2. Man säger till sig själv "Jag ska söka nytt jobb" man man är så trött efter jobbet så man kommer inte längre än till tankestadiet. Man hamnar i TV-soffan och somnar istället.
3. Man saknar relevant eftergymnasial utbildning och anser sig vara för gammal, för lågt begåvad eller en kombination av de två för att göra något åt saken.
4. Man är rädd för den stora världen och föredrar att leva sitt inrutade liv i samma håla eller stad man bott i hela livet där man har sin bekanskapskrets och kanske till och med kan se mamma och pappas hus hemifrån. Flytta till en annan ort ter sig för sådana människor alltför skrämmande.
5. Man kanske har satt avkomma till världen och då är det ingen lätt sak att vara flexibel och byta jobb bara så där, särskilt inte om man fått dagisplats efter två års väntetid.
6. Man präglas av någon slags "underklasstolthet" där man intalar sig själv att "jag ska fanimej inte bli ingenjör eller läkare eller sån skit. Jag är minst lika bra som jag är med mitt lågavlönade skitjobb"

Det finns säkerligen en uppsjö av andra orsaker men dessa tror jag är vanligast. Säkert finns det också de som uppfyller samtliga ovanstående kriterier samtidigt.

Hatten av för din far. Hårt arbete lönar sig som sagt.

+1 angående det där med alkohol och nattklubbar. Bara en onödig avgift. "men vi ska ju ha kul" ge fan i att komma och gnälla på flashback när du inte har ett öre kvar i kontot för att kunna köpa mat. dumma fanskap

Din farsa låter som en reko kille. Trist att han fick en slyngel som dig till son.

OT: Jag har vad vissa förmodligen skulle klassa som ett skitjobb. Plockar ut 16K netto i månaden, vilket ju knappast är speciellt imponerande för en man i 30-årsåldern. Mig gör det dock ingenting då jag alltid värderat frihet högre än pengar och nu får vara ledig varannan vecka samt har ett så självständigt jobb att jag kan göra i stort sett vad jag vill när jag väl är där.

Har heller inga skulder men strax under hundra lök på banken, och kan dessutom inte minnas sist jag kände stress. Det må som sagt vara ett skitjobb, men jag är å andra sidan skitnöjd, så det går liksom jämnt ut.