Varför nöjer sig vuxna med lågavlönade skitjobb?

För att man har barn, lägenhet, bil och lever på marginalen. Vilket gör det svårt att hoppa av det jobb man har. Har väl haft ett tiotal personer som dig på mitt jobb och de flesta är trevliga men gör misstaget att tro att en apa skulle kunna göra det jobb som de gör där. Resultatet blir därefter och det är anledningen till att ni inte blir långvariga. Du förväxlar orsak och verkan.

Ibland får man väl ta det jobb man får... Jag valde att skapa mitt egna jobb, till priset av värdelös lön..

Jag har ett riktigt skitjobb "sopgubbe" men jag tjänar i snitt 28000 i månaden.1-2 timmar rast per dag och inga chefer som frustar en i nacken och jag klagar inte

Fast här kommer problemet med folk som jagar karriären: dom (vi) blir aldrig nöjda. Gräset är alltid grönare på den andra sidan eftersom hela vår existens kretsar kring att bli bättre och nå det vi inte redan har.
Skulle du sitta på den där parkbänken skulle du skratta åt killen som går förbi samtidigt som du gråter inombords och önskar för allt i världen att du var han.


Precis på samma sätt som att vissa akademiker går och blir VD för sitt företag och tjänar hundra gånger så mycket som butiksägaren.


Det är väl självklart, bara för att det är ett lågstatusjobb innebär det inte att alla i världen kan rutinerna. Däremot kan vem som helst lära sig rutinerna där, till skillnad från ett jobb som kräver utbildning, och det är det som är skillnaden.


Absolut, "akademiska yrken" är ett så galet brett begrepp idag. Inom vissa områden utbildar vi ju folk till arbetslöshet, hur galet är inte det?


Hur gammal är du?

Vad är planerna för framtiden?

Vad exakt jobbar du som? Nu vet jag inte titeln, men såndär kommunanställd som håller ordning i parker och dylikt?


Det är inte det tråden handlar om, tråden handlar om varför människor i Sverige som har en av dom bästa chanserna i världen att bli exakt vad vi vill stannar på Ica. Vi är alla medvetna om att det (än så länge) krävs lågstatusjobb för att Sverige ska rulla på som vanligt men vad händer om 40 år? För 40 år sedan fanns inte internet, vi hade datorer som inte ens hade ett grafiskt operativsystem och vars beräkningskraft var helt löjlig i jämförelse med idag.
Om 40 år har vi automtiska tåg, automatiska lastbilar, en ännu mer automatiserad industri, restauranger som knappt kräver anställda, kassapersonal är ett ord som inte längre finns i ordlistan och en väldigt stor del av skitjobben kommer försvinna. Jag tror inte folk inser hur illa ute dom är när dom bestämmer sig för att "min mamma har suttit på Ica hela sitt liv, jag kan göra samma sak". För när den här personens mamma satte sig på Ica levde vi i en helt annan värld, idag går utvecklingen i rasande tempo.



Det är precis det här jag pratar om. Förstår du inte att ditt jobb kommer försvinna? Varför skulle någon betala dig X tusen i månaden för att göra ett sämre jobb 8 timmar per dag än en robot för en tusendel av kostnaden kan göra 24/7?
Har själv jobbat inom både IT-sektorn med ett så kallat "låtsasjobb" och inom industrin och sen har jag även jobbat med IT utomlands och jag kan bara garva åt hur slött det är ställt här i Sverige. Folk jobbar ju inte mer än 40% av tiden på jobbet, resten går åt till att fika, snacka och hålla på. Hur tror någon att det ska hålla om 20 år när tekniker avancerat ännu längre samtidigt som Asien expanderat än mer?
Känner mig själv sjukt osäker om jag kommer ha ett jobb om 20 år trots att jag har ett hyfsat "flashigt" jobb idag, men industriarbetarna verkar vara helt galet naiva när det gäller såna här saker. Tror tyvärr ni kommer få ett ganska jobbigt uppvaknande om några år.


Tjänar 30+/mån för 8 timmars jobb per dag och det finns otroligt många IT-jobb i Sverige idag som betalar samma summa efter bara några års erfarenhet helt utan att man har något ansvar. Dock kommer många av dessa som sagt outsorcas/försvinna om 20-40 år och då står många (50/50 att även jag får det problemet) där med byxorna nere och ångrar sig. Idag gäller det att bygga på sig specialkompetens så att man klarar sig i framtiden.

Brukar inte gilla när folk länkar videosnuttar själv, men den här rör ämnet riktigt bra så om du har en 10 minuter över så rekommenderar jag att du kikar på Hans Roslings snack om befolkningstillväxten dom kommande åren: http://www.ted.com/talks/hans_rosling_on_global_population_growth.html

Förutom att de flesta helt enkelt inte skulle klara av något avancerat arbete, på grund av bristande intelligens, så är högavlönade arbeten också jobbigare. Ansvar och krav är mer ansträngande än att ta lyfta tunga saker, och de flesta vill bara ta sig igenom livet med minsta möjliga ansträngning. I dagens samhälle, där massproduktionen gjort diverse skräp väldigt billigt, kan man leva väldigt bekvämt utan att anstränga sig ett skvatt.

Förvisso är det sant att inte alla kan ha avancerade arbeten i ett samhälle, men det är knappas på grund av några ädla uppoffringar som de trögare elementen "väljer" att jobba i kassan. De klarar helt enkelt inget annat, alternativt orkar inte försöka. Så länge de klarar sig ändå finns inget incitament att anstränga sig, ens för de som har kapaciteten. Det är en klar minoritet som har ambitioner och gör mer än vad som är absolut nödvändigt.

Jag kan ställa liknande fråga till dig, TS. Varför väljer du att plugga, förmodligen flera år, för att sannolikt inte få något bättre avlönat jobb än medelsvensson? Du drar på dig studieskulder och förlorar samtidigt många hundra tusen i potentiella årsinkomster.

Själv pluggade jag inte något efter gymnasiet och valde i stället att starta eget. Jag lyfter 50 000 i månaden, har inga skulder, och är delägare i ett bolag värt 20 miljoner. Med det som grund kan jag inte se ditt val bättre än skiftarbetarna på Volvo. Det kommer ta väldigt många år innan du går om dem vad gäller inkomst, om så någonsin kommer ske.

Du kan ursäkta dig med att du värdesätter annat än bara det monetära, och där har du även svaret på din fråga vad gäller arbetarna på ickekvalificerade yrken. Det är långt ifrån alla som har karriär och lön som högsta mål i livet. Önskar man fokusera på familj, resande eller annat, är högre studier inte alltid det bästa valet.

Förvisso är de flesta inte top notch när det gäller intelligens men när det gäller ansträngning så har du fel. Även som lågavlönad så har man ansvar och det är dessutom mycket allvarligare och lättare att bli av med jobbet som lågavlönad. Ditt inlägg beskriver nog din egen inställning till fysiskt arbete och jag förstår att du som arbetsskygg och inkompetent ryggar tillbaks när det gäller att ta i.

Får man fråga vad du jobbar med?

...för vi som faktiskt har fått en vettig avkastning på vår civ ing utbildning är ju med i Saco
Jag tjänar drygt 50+bil och bonus. Många av mina kursare har liknande löner. Har 6 års erfarenhet.

Jag kan bara svara för mig själv och varför jag gjort de val jag gjort.

När jag var nybakad från gymnasiet var jag ordentligt skoltrött och uteslöt vidare studier, och hamnade därför i sk. "skitjobb". Dessa var helt ok, man kunde göra sitt varje dag utan större ansträngning och gå hem och lägga arbetet bakom sig. Efter ett antal år insåg jag dock att jag inte nöjer mig med okvalificerade arbeten, jag vill få utmaningar och kunna utvecklas på arbetsplatsen. Ca 2 år på varje arbetsplats har varit lagom, sedan har det inte funnits mer att lära sig, och då tröttnar jag automatiskt och vill vidare.
På en tidigare arbetsplats var majoriteten av de anställda den sortens människor som både är för bekväma för att utbilda sig eller säga upp sig, men som samtidigt hatar sitt jobb. När jag började där insåg jag att även jag skulle bli bitter om jag stannade kvar där, vilket jag inte ville bli. Samtidigt ville jag inte hamna i fällan att man sitter där med bolån, familj osv och blir en trygghetsknarkare eller kraftigt försvårar att man kan gå över till att försörja sig på CSN under tre års tid.

Några år senare har jag fått motivation och drivkraft till att skaffa mig en akademisk utbildning för att senare förhoppningsvis kunna få ett jobb som jag både trivs med och som har bättre potentiell löneutveckling. Kommer därför börja studera i höst, något jag verkligen ser fram emot.

Alla människor varken kan eller vill dock utbilda sig, och blir därför kvar i "enklare" yrken. Inget fel med det så länge man trivs med det man gör. Om man som mina tidigare kollegor däremot hatar sitt jobb, då får man skylla sig själv om man inte gör något åt saken. Livet är kort och man spenderar trots allt över 1/3 av dygnet på arbetsplatsen, känns ganska meningslöst att kasta bort tiden på något som får en att må dåligt.

Skulle dem flesta människor ha samma mentalitet som TS så skulle vi inte längre ha ett så kallat land att bo i! Arbetslösheten hade vart till 99%...

Vi hade inte kunnat handla mat ifrån butikerna för det hade inte funnits några butiker för att som TS säger är det ett skitjobb! alla hade strävats till att bli akademiker och dem få som hade lyckats hade ändå inte kunnat leva ett liv för att resterande personer som inte lyckades är hemlösa för att dem vägrar ta ett så kallat skit jobb..

TS din mentalitet på detta ämne är nog den lägsta betänkande om hur det hade fungerat! Tänk om, tänk rätt!

Jag har tidigare jobbat på lager i ett par år när jag var runt 20. Jag var även som du väldigt förvånad över hur folk som var över 40 kunde jobba med de arbetsuppgifterna och ha gjort det i 15-20 år. Det jag kom fram till när jag frågade runt lite var att många stannade kvar just för att det var bekvämt.

De hade börjat jobba i 20årsåldern och en del hade fått fru och barn och fastnade helt enkelt där. De hade sin fasta inkomst och kollegor de trivdes med. Dock tyckte ingen att jobbet var särskilt kul, det blir ju att man gör samma sak om och om igen, har lite svårt att se någon tycka det är roligt. En del fastnade nog av den enkla anledningen att de aldrig hade orkat studera på universitetet, alla är inte läshuvuden... Men de levde för fritiden och jobbet var bara en inkomstkälla.

Depression och missbruk dök upp på arbetsplatsen några gånger.