sådan konstig känsla i kroppen...

vet inte hur ja ska beskriva det, en olustig pirrande (på ett dåligt sätt) kryper i kroppen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

käkar venlafaxin, buspiron, stesolid vid behov och imovan vid behov.

går till psykolog, sjukgymnast och träffar läkare.

de har stadigt gått nedåt sen första gången ja va hos psykologen och vi har daglig tele kontakt mellan ggrna ja är där för hon är orolig för mig.

har från att "skulle aldrig i mitt liv ta mitt liv, så patetiskt och egoistiskt" kommit till spontana självmordstankar (kan ex inte titta ned från en balkong då ja får känslan att ja vill hoppa m.m)
självskadetankar men inte i de sätt att skära mig själv utan mer att ja försöker dämpa ångest igenom att svälta eller äta som en idiot..

ensamstående med ett barn med handikapp ingen fast inkomst jobbar på timme inom vården, är sjukskriven sen månad 04 och kommer nog så förbli,

så mycket oro och ångest i min kropp för sonens framtid, och ekonomin sen har ja mycket i bagaget som ja inte tagit itu med heller som ligger och moler...

vet itne riktigt vad jag vill med denna tråd... kanske bara skriva av mig lite till er som kanske förstår... vill inte "belasta" mina vänner med hur ja tänker och mår....


de vill att ja lägger in mig frivilligt för att få komma bort från vardagens måsten och allt "vardagligt"

hur långt ska de gå för att de gör en LPT på en ?

ja har ju bara impulsiva självmordstankar inget som ja planerar.....

1. Låter väldigt jobbigt och jag hoppas du kan släppa en del av ångesten snart. Det som du kan testa är meditation, ladda ned en guidad mp3 av jon kabat zinn från piratebay t.ex.

2. Det är i regel väldigt väldigt långt från de tankar du beskriver till att göra ett allvarligt självmordsförsök. Enligt mig är det på sätt och vis kroppens sätt att släppa ut lite av den friktion som uppstår när man befinner sig "between a rock and a hard place".

3. Vet inget om inläggning tyvärr.

Hoppas du mår iaf lite bättre snart.

Ångest.
Har samma känsla,som att det kryper i hela kroppen. typ restless legs i hela kroppen
Måste fråga om du även upplever att de känns som det vibrerar i benen ibland?

Hur ofta tar du Stesolid och imovane? hur länge har du ätit de?

vibrerar i benen, hmm... ja när ja ligger ned och har ångest, kan lixom inte ligga still med benen de rör sig eller vibrerar ..

stesoliden är lite olika, ska max ta 3tabletter i veckan men de har blivit fler då det är totalt kaos speciellt ekonomiskt, och med höga krav och oförstående föräldrar.

imovane tar jag nästan varje kväll, i snitt varannan iaf för att kunna somna hjälper iofs inte så mycket men ja somnar o sover ca 45-2 timmar per natt men vill inte ha något som jag sover på då ja vill kunna vakna ifall sonen vaknar så lär ja kunna vara alert.

har hört att meditation är farligt från en som säger sig fått en utomkroppslig upplevelse och sett saker hon inte vela se....
men de kan ju vara för hon inte mår så bra heller eller nå.

2. vad skönt, oroar mig konstant för "nästa" steg ...

hoppas jag med, har mått såhär ett år nu och de går stadigt ned för stupet även med medicin,

från att ligga på en skala (som psykologen gör) då ja mår lite sämre än medel svensson till att hon e så pass orolig att hon ringer nästan varje dag... :/

Det vet jag inget om men den sortens meditation jag talar om innebär att man följer andningen in och ut ur kroppen. Så kallad mindfulness. Det går alldeles utmärkt att göra detta med öppna ögon om du är rädd för konstiga upplevelser.

Jaa,det stämmer på mig med, de där vibrerandet i benen kommer när man ligger ned,o har ångest.
Funderar lite på om det kan vara samma som för dig som med mig, och det var just bensodiazepinerna (i ditt fall stesolid, imovane är släkt med benso,också beroendeframmkallande)
Alltså toleransabstinens. Hur länge har du fått dem utskrivna?
kolla denna och se om det är mer som stämmer på dig: http://www.oberoende.info/rfhlups/abst.htm

Eller så är det endast "vanlig" ångest och oro,och stress du har.
Har du overklighetskänslor också, känner dig tom i huvudet?

Tom i huvudet till ifrån. Overklighetskänslor... Hur menar du då?

Låter som det kan vara en biverkan av medicineringen. Jag själv får den där krypande känslan, som att man är en stängd behållare som håller på att explodera, när jag äter SSRI preparat. Likadant självmordstankarna är en biverkan av SSRI.

Ok.... Jo jag har känslan att jag kommer explodera när som.. Något gror inom mig som inom snar framtid kommer att explodera... Vad gör jag då.. Vad kommer hända får panik bara av att tänka på nästa"steg" tut jag är barnledig fr.o.m. I morgon så jag kan våga "lätta på trycket"

Har exakt samma sak. Det känns som att om jag varvar ner så kommer något hemskt att hända