Diskutera judefrågan i vardagen - Berätta om era erfarenheter

Judefrågan är som bekant överkurs för de flesta svenskar. Mycket beroende på att vi i den svenska skolan inte ens lär oss om varför judar är så hatade i länder världen över och varför Hitler resonerade och handlade som han gjorde. Folk har i största allmänhet helt enkelt ingen aning om varför juden är så historiskt avskydd världen över.

Berätta gärna om era erfarenheter av hur diskussionerna har utvecklat sig när ni halkat in på ämnet i vardagen, typ i fikarummet eller på parmiddagen. Såvida jag inte identifierat någon som medlem i den "hemliga klubben" så har jag själv helt enkelt inte sett poängen då mina debattmotståndare helt enkelt aldrig ens försökt sätta sig in i eller förstå judefrågan.

Jag har upplevt att folk blir väldigt tillbakadragna och försynta när ämnet kommer upp. Jag förstår inte hur man kan dra alla över en kant och säga "judeproblemet" eller dylikt dock. Det som möjligen är problemet är sionismen som jag anser vara åt helvete. Men "judar" som grupp kan man inte generalisera så som allt för många gör.

Sverige är inte särskilt unikt i det avseendet att orsakerna bakom anti-semitiska strömningar i historien inte utreds. Jag tror att det ser likadant ut i hela västvärlden; att judar förföljdes och landsförvisades under flera århundraden från flera länder framställs systematiskt inom skolväsendet som irrationellt hat och rädsla från majoritetsbefolkningens sida.

Vid något enstaka tillfälle har bekanta som vet ungefärligt var jag står politiskt, men som inte alls håller med mig, frågat mig vad jag har för problem med judar. Det är en svår fråga, och jag vill minnas att jag har börjat med att påpeka hur stort inflytande judar faktiskt har över exempelvis massmedia i västvärlden. Vidare kan jag påpeka att det handlar om en starkt etnocentrisk grupp, som allt som oftast sätter sina egna intressen i första hand. Det hör däremot till ovanligheten att man tillåts vara så frispråkig, och diskussionerna om judar brukar snarare handla om huruvida de är en folkgrupp överhuvudtaget, eller bara en religiös grupp bland många andra.

Jag tror att jag först fick upp ögonen för judefrågan genom simpla sammanställningar på nätet, som visade hur kraftigt överrepresenterade judar är inom maktpositioner, och hur denna bild skiljer sig så starkt från den förhärskande uppfattningen av judar som värnlösa offer. Detta tror jag kan vara en bra inkörsport för den oinsatte.

I ärlighetens namn ska dock sägas att jag allt som oftast undviker frågan, och väljer istället att fokusera på samtalsämnen som gemene man lättare kan relatera till; exempelvis invandringspolitik.

Man måste och skall generalisera. Det är judendomen som ideologi och judarna som folk, som etniskt, socialt och kulturellt kollektiv som är problemet. Att bara tjata om "sionism" är felaktigt, oärligt och svagsint när det är judarna och det judiska i sig som är problemet.

Det är t.o.m. så att det finns en del positiva inslag i sionismen, vilket inte verkar finnas i samma utsträckning inom judendomen som ideologi (det är en slags ideologi snarare än en religion) eller inom judenheten som folk och kulturtradition. Det är judarna, judiskheten och judendomen som är problemet.

För övrigt så heter det "dra alla över en KAM".

Jag höll på att få kicken från jobbet på grund av att någon skvallerkärring tyckte att jag var lite väl frispråkig när jag satt och pratade lite om judar med en arbetskamrat på en fikarast. Chefen kallade in mig på sitt kontor och jag fick göra avbön, försäkra henne om att jag visst gillade olika, och sedan blev jag tillsagd att inte ta upp dessa saker på jobbet något mer. Sedan dess väljer jag mina ord med lite mer omsorg, och jag kan inte minnas att jag har diskuterat just judefrågan på jobbet sedan dess. Men däremot på annat håll, ibland förstår folk vad man säger, och ibland så säger de upp kontakten. Lika bra det, i mina ögon!

Jag har flera gånger diskuterat judiska pseudovetenskaper med icke-nationella, och när frågan kommit om varför de ändå fått så stor spridning påpekat judiska intressens roll i det hela.

Det handlar mycket om tonfall och ordval. Man måste vara lyhörd på sig själv och släppa ämnet när man märker att varningslampan börjar lysa. Folk är pavlovskt programmerade att sparka bakut på vissa antisemitiska signaler, men så länge man kan navigera genom minfältet är de rationella, och man kan säga rätt mycket rakt ut och få det att gå in hos folk.

Judefrågan är en big no no i sociala sammanhang, tyvärr. Rasism fliker jag in titt som tätt i de flesta samtal jag är involverad i såväl privat som på jobbet när tillfället dyker upp. Det man får göra är att linda in det lite snyggt och bygga upp ledtrådar som de själva får utforska. Rapar du bara upp påståenden som "judarna äger all media" kommer du stämplas som en knäppgök, oavsett om påståendet stämmer eller ej.



De flesta svennebanans man snackar med har inte ens en aning om att Bonniers, Aschberg, Silbersky, Wolodarski mfl är judar.

Det är en icke-fråga i den verkliga världen. Jag har aldrig under hela min livstid hört någon ta upp "judefrågan", vare sig i positiv eller negativ bemärkelse. Förutom här på Flashback, där det finns något tiotal skribenter som tjatar om detta i tid & otid.

Det är en "icke-fråga" eftersom du själv kanske är en jude eller en obildad, okunnig och inte särskilt klarsynt svenne.

Judefrågan är tyvärr inte bara en realitet i den verkliga världen utan den mest problematiska och ödesdigra frågan av alla.

jag nämnde judarnas ägande av media när jag satt och söp med några vänster och de kände redan till det. Däremot höll de inte med om att judemedia är fiender till svenska folket men det var bättre än inget och de kanske kan gå från judefrågan till nationalismen istället för att först bli nationalister och sen lära sig om juden.

Nu läste du nog inte mitt inlägg, det är inte mig själv, eller mina egna åsikter, jag refererar till, utan samtliga människor jag har träffat under hela min livstid. Det är samtliga dessa människor som inte vid ett enda tillfälle har tagit upp "judefrågan" till diskussion.

Topic gällde ju att berätta om sina erfarenheter, vilket jag gjorde.

Att du sedan försöker få det till att det beror på att jag är "en jude eller en obildad, okunnig och inte särskilt klarsynt svenne" andas bara desperation. Det är ju snarare samtliga människor jag har träffat under hela min livstid som skulle behöva knökas in i denna mall, vilket kanske inte känns speciellt realistiskt.

Jag brukar glida in på samma sak. Den judiska maktfullkomligheten inom svensk media brukar faktiskt de flesta känna till. När jag sedan förklarar att det ser ut så i media i hela västvärlden brukar folk bli lite förvånade. Nästa steg är att diskutera vad en liten grupp människor gör med en oproportionellt stor makt... Har de en bakomliggande agenda månntro? Vid detta lag har jag tappat de flesta, men ett litet frö har såtts i alla fall. Folk i gemen är livrädda att diskutera politik och speciellt när de inte känner igen alla ord som markerar att området är godkänt. Diskuterar man något som verkar som politik utan att säga jämlikhet, utanförskap, det är synd om barnen och strukturell rasism så måste personen vara fienden.