Varför blir människor chockade när någon dör?

Döden är det enda som är garanterat i detta liv, och inom 100 år är i princip alla människor som lever på jorden just nu döda. Borde inte människan vara mer förberedd på att människor dör?

Döden kan komma hastigt och att förlora en nära vän eller en familjemedlem kommer alltid som en chock om döden inte redan är inbjuden.

Om telefonen ringer och jag får höra att en nära vän eller en kär släkting har dött i en bilolycka, hur ska jag resonera enligt dig? Ska jag rycka på axlarna och säga att döden tar oss alla?

Jag tror att man blir chockad för att man själv inser att man kommer dö. Döden känns inte verklig förräns någon nära dör.

Vi är förberedda på att människor dör (undantaget barn, omogna och/eller förståndshandikappade)
Chocken när någon närstående dör är ju inte för att man trodde att någon skulle vara odödlig, chocken är en blandning av insikt att man aldrig mer får se denne människa, omedelbar saknad, ledsenhet över att någon kanske dött ung, påminnelse om alltings förgänglighet osv.

Vi går ju inte omkring och blir chockade för att det dagligen dör miljontals människor runt omkring oss. Däremot kan vi alla bli chockade om vi ser en fullständig främling dö framför våra ögon, vi kan också bli aningen chockade när en välkänd person dör då vi skapat oss en sorts ensidig relation till denne.

Varför blir människan chockad när den svälter?
Varför får människan ont när den slår sig?
Varför simmar människan när man kastar den i vattnet?

Ingen slutsats, men en slutkläm - vi är programmerade så.

Om du har levt större delen av ditt liv med en människa, så är tanken fruktansvärd och olidlig att denna livskamrat inte längre ska finnas vid din sida. Bara ett uppbrott i en relation, skilsmässa eller separation, kan vara chockartad. Känslor är komplexa. Det är omöjligt att ge en enda anledning.

Vi människor har stor inlevelseförmåga, och vi internaliserar ständigt hur andra upplever, tänker och känner.

Något som dock är omöjligt att leva sig in i är döden; det går inte att föreställa sig hur det är att vara död. Så när någon dör, och vi försöker förstå, ställs vi även inför mysteriet med vår egen framtida död.

Sedan är det såklart även själva förlusten av någon som betytt mycket för oss som gör att vi reagerar starkt. Vi är sociala djur vars överlevnadsstrategi alltid varit att samarbeta i grupper.