Man är inte så trevlig som man tror själv, alla gånger. Hade en chef som var adlig och hade gått på Lundsberg. Det var ett himla liv på honom jämt när det var firmafest ute, han härjade och var otrevlig mot servitriserna när detaljerna inte passade honom.
Man springer in med skorna på hos andra och skitar ner golven (det är ju polska städerskan som städar, så ingen som "räknas" lider av det...)
Man gör stor affär av att man äter alla efterrätter utom "soppa på röda bär" med gaffel.
Man låter löjlig när man försöker svära, använder uttryck som "förbaskat trevlig" och "jäkligt berusad", gärna när man pratar med sina underlydande, då man tror underklassen svär hela tiden.
Man super och knaprar piller mer än andra, men det få inte märkas. Alla problem ska sopas under mattan.
Kärringarna har anorexi och skodille.
Man kör omkring i stadsjeep fast man bor på Östermalm, och klagar över "såssarnas" biltullar, och på alla skatter öht, även om man själv med hjälp av smarta revisorer betalar ingen eller minimal skatt.
Man vet precis hur det går till hemma i kommunistnästet Sverige fast man varit stationerad utomlands i 20 år och bara kommer hem till höstjakten.
Gaaah..måste tänka på blodtrycket...återkommer...