Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

Du sitter alltså på blodigt allvar och tackar någon som skriver sådana här inlägg:

(FB) Den stora tråden om överklass (sammanslagen tråd /Mod)
(FB) Den stora tråden om överklass (sammanslagen tråd /Mod)

"Endera påbetning eller konträr har i konnässansen sonika icke besjälats för varaktig hårondulering."

Är du så genuint korkad att du verkligen inte kan se att det där bara är rappakalja? Du tror alltså på allvar att det där betyder någonting på riktigt och att det finns en särskild klass ("överklassen") i samhället som talar eller skriver på det där sättet?

Alltså fy fan. Bara fy fan.

Jag blir en aning förvirrad av att läsa här.

Det finns säkert någon slags definition av överklass i denna långa tråd men det blir tokigt om man räknar vilka som helst i begreppet. Särskilt om man tror att det just är personer som beter sig så där som skulle betyda att de är överklass.

Begreppet används förvirrande även av politiker och journalister.

Man borde kunna enas om att de adliga sedan generationer stora jord- och skogsägarna i Sverige tillhör en överklass. De har den i blodet helt enkelt. Både i uppfostran och i monetär rikedom.

Men det kan vara så att en adelssläkt (eller enskilda individer inom en i sig rik släkt) sedan länge förlorat sina tillgångar. Upphör de då att vara överklass?

Eller omvänt - Simpla torghandlare som H&M Persson-familjen. Är de överklass för att de är bland de rikaste, bor i Djursholm och har massor med ingifta adliga i sina led? Ja kanske.

När man har träffat människor från de mest blandade miljöer under hela sitt liv så inser man snabbt dels att jo, det finns en slags överklassuppfostran. Den går utanpå vilka bestick man ska använda. Den siter djupare än så.

Samtidigt är det inget hokus pokus. Utom vissa knepigheter vilka kläder som ska nyttjas i olika situationer t ex jakt eller olika festliga aktiviteter.

Och det finns de i överklassen som medvetet eller omedvetet fullständigt skiter i det där.
Det finns en devis "Det är först när man kan reglerna man kan strunta i dem"

Men visst går det att verka t ex högt upp i Näringslivet utan att det blir särskilt stora problem som "vanlig" att hantera det. Det har nog mer med självkänsla hos individen att göra hur orolig man blir i samband med social samvaro med "överklassen"

De exempel ni tar på vidrigt beteende finns främst bland wannabees men såklart också bland yngre överklasspersoner som har fått dålig uppfostran.

De jag kände i barndomen blev aldrig sådana. Snarare lite mer "outsiders" än "brats"
Och de jag stött på i näringslivet har varit väldigt få (det kanske är så att deras uppfostran faktiskt kan vara en nackdel att driva företag eller så vill de ha andra som jobbar åt dem)

Men det har faktiskt hänt att några har bett sig snobbigt och märkligt i affärsituationer. Fast å andra sidan har det funnits de som betett sig precis som alla andra.

Snobbiga människor är väl inte en "riktig" överklass? Jag själv bar ett efternamn som var taget från plats med kyrklig anknytning då en anhörig var fosterbarn i sådan miljö men namnet blev ändå lika stigmatiserat som det ursprungliga finska. Skälet till namnbytet var att gå under radarn och låta helt som svenskar med sisådär resultat. Släkten har ändå farit väldigt illa och flertalet har försökt fly namnet. De som behållit det gissar jag kommer ha sämre förutsättningar även om "ingen minns varför" mer än att de skuldbelägger individerna med namnet. Mitt byte landade på att det var enkelt och passar mig. Jag har nog gjort det neutralaste namnbytet i släkten men jag har visst intresse av att snobba till mig då jag tycker att det är roligt med att folk för la till eus/us och jag är även jag ättling till sådana individer. Jag har funderat på att ta ett eus namn av det skälet, tycker det låter kul även om jag inte vill släppa mitt enkla namn som jag har nu som dessutom över tusen andra bär vilket gör det mer icke individuellt.

Med det sagt. Jag tror folk glömmer att eus-namn är snobbnamn och inte överklassnamn egentligen. Skillnaden är ganska viktigt. Bildade människor som ville låta mer än vad de var, lite samma vis som människor idag försöker identifiera "underklass" genom samma beteenden.

Är det en kvarlevande adelssläkt med visst förfarande är de väl ändå att räkna som överklass även om de inte är rika? Däremot bör deras ekonomiska villkor sätta dem i andra klasskikt eftersom det finns gränser men utblottade familjer inom överklassen har det alltid funnits. De har brukligen styrt upp de ekonomiska frågorna genom äktenskap, affärer, avtal osv. Ingenting konstigt med att pengarna tagit slut. Sedan blir inte en fattig automatisk överklass utan vidare även om den gör en klassresa den också om den blir förmögen. Gå på socialbidrag och vinna på lotto är inte detsamma som att klassmässigt sedan räknas högst.

Rika som umgås med andra rika och håller sig inom sin sfär är överklass för mig iallafall. Det är knappast Nisse brevbärare som blir bjuden på party. Däremot kanske hans högste chef eller något. De rika frotterar sig inte sällan med kungahuset. Vi har avskaffat adel men se på Prince Charles som hänger i WEF och umgås med industriledare. Inte vår kung som tur är men det är säkert mycket som pågår bakom kulisserna. Mycket rävspel utanför den parlamentariska demokratin. Beslut som fattas på en restaurang i hemlighet. Den som har pengar har makten men det är en annan diskussion.

Det stämmer att den som har gott om pengar också har mer makt.
Men viktigt att komma ihåg är att det är väldigt få människor som bara "har pengar" så där bara, t.ex. lotterivinst. Nästan alltid ligger det hårt arbete och stora uppoffringar bakom.

När jag växte upp hade jag inga pengar direkt. Jag fick det jag behövde och lite fickpengar för bl.a. bio och andra småutgifter. Men mina föräldrar var rätt välbeställda och vi for på olika semestrar och bodde bra samt nyare bilar m.m. De var dock noga med att inte skämma bort barnen och det var viktigt att vi själva lärde oss att extrajobba och spara samt själva bygga upp ett litet kapital.

Mina klasskamrater visste om läget givetvis om min familj och hur vi bodde samt att vi rörde oss i överklassen. Ibland sa de att "du som har pengar" kan väl betala? Eller du som "har pengar" kan ju göra det eller köpa det. Detta var oerhört irriterande för jag hade själv inte så mycket pengar att röra mig med. De trodde att jag var en fontän som det sprutade pengar ur. Det var inte förrän man var i 35 årsåldern som jag direkt fick överta något och det var inte pengar, utan fasta tillgångar. Jag hade lån på huset som alla andra. Men senare har har fått över ta mer och mer.

Ur min synvikel är det mycket vänsterfolk (inte alla givetvis) som lite komiskt sett anser att "Mitt är mitt och ditt är vårt" Deras politik verkas ofta gå ut på det "ta kontroll över kapitalet" Själv tänker jag tvärtom. Om man vill göra sig pengar så bör man fixa det själv och det går med stor vilja. Sedan självklart så behöver samhället stödja de som är sjuka eller har andra problem osv. Men en fullt vital person behöver själv ta tag i saker och ting om det skall bli något av det hela.

Mina föräldrar förklarade för mig att många tror att det bara är så att vissa andra bara har pengar rätt och slätt. Men det är nästan alltid fel.

Nästan vem som helst kan med bara händer jobba hårt och offra sin tid på att bli rik, även du. Men inte så många är beredda på att jobba över, jobba på helgerna, offra semestrar. Jag såg en dokumentär om Antonia Ax:son Johnsson. Hennes föräldrar var ute med henne i baksätet på bilen på lördagarna och kikade på olika industrier. Alla vet resultatet idag. Få skulle vara beredda att göra dessa uppoffringar.

PS.
Vår kung är i högsta grad delaktig i samhällets toppskikt, industrijättar, andra länder osv. Kungen är mycket aktiv i dessa sammanhang och jobbar hårt samt gör stordåd för Sverige. HAn var för inte så länge sedan i Dubai och Italien. I Italien sålde Sverige in trafiklösningar och elektrifieringssystem. I Dubai sålde Sverige in olika teknologier. Sverige är ett av de mest innovativa länder i världen och det trycker kungen hårt på. En handelsdelegation smäller högt om kungen är med, för alla vill träffa kungen, alla dörrar öppnas.
Men jantelagen i Sverige kan ofta vara hård och det gapas om apanaget. Ett apanage på 15 kr/per invånare och år är svårsmält för många, tyvärr. JAg anser att det är en av de bästa investeringarna som svenskarna gör.

En snobb är en person som har fått allt fullständigt åt helsike om bakfoten, för de anser att andra människor helt enkelt är födda eller skapta för att vara underlägsna dem.

De flesta människor är rätt trevliga, bara man lär känna dem, faktiskt! Sedan kan man ha olika åsikter om saker och ting, men det behöver ju inte betyda att de är otrevliga.

Nja, snobbiga människor är mest sådana som tror att de står över andra ja, men inte nödvändigtvis såsom Wikipedia säger.

Att fejka klass är en ganska bra beskrivning på vad snobberi går ut på.

Det finns två sätt att bli rik. Starta ett framgångsrikt företag eller ärv rikedom. Att lönearbeta sig till en förmögenhet går inte. Lönen är för låg och tiden begränsad. Men ett litet sparkapital kan man samla ihop. Det enklaste sättet att bli rik är att födas med rika föräldrar som Bill Gates. Men man kan ha lyckan att vara ett affärssnille precis i rättan tid. Disney under Hollywoods guldålder eller Ingvar Kamprad i efterkrigstiden med enorm efterfrågan på möbler. När en möjlighet dyker upp är det oundvikligt att någon upptäcker den. Sannolikheten dock liten att det blir du eller jag.

Är man så rik att man kan köpa in sig i massmedia och bedriva propaganda så har man möjlighet att skapa affärsmöjligheter snarare än att upptäcka dem. Bill Gates är redan igång och planerar nästa pandemi. Det finns folk som har för mycket pengar. Så mycket att det hotar välstånd och demokrati. Ett femtiotal personer äger lika mycket som resten av jordens befolkning. Det är inte bra. Redan under medeltiden fanns det män som var så rika att de utmanade statsmakten. Hade egna borgar och arméer. Samma fenomen idag men mer diffust. Du behöver ingen armé för att få som du vill. Räcker med en jäkla massa pengar.

Vem som helst kan starta ett företag, även du. Det gäller att våga satsa också.

Ärva rikedomar blir ofta senare i livet.

Det många fler sätt att bli rik än två. Ett annat sätt är att investera och arbeta med sitt lönekapital. Ett annat är att äska och gå vidare därifrån med vad man nu vill syssla med. Få gör det, men det finns många uppslag.
Ännu ett sätt är att privat köpa, förbättra och sedan sälja, tex bilar, hus och annat.
Ett annat sätt är att lägga in pengar i ett bolag som inte är aktienoterat. Tex någon man känner som startat ett företag som behöver startkapital.
Det finns mängder av fler sätt. Tex att bli känd i olika former.


Men manna faller sällan från himlen. Som "Mitt är mitt och ditt är vårt"

Stämmer det där med fejk, bra beskrivning.

Men Wikipedia bör man vara försiktig med. För där skrivs vad som helst av vem som helst.

Jag vet.
En del i del i medelklassen älskar att hata sin överklass och en del i arbetarklassen älskar att hata dess medelklass och överklass, eller de nyrika. Det har i alla tider varit så. Oftast är det pga okunskap eller att man är osäker.
Många tror att de i arbetarklassen eller i medelklassen är osynliga. Men det stämmer inte om överklassen, ut i från min synvinkel. Vi är artiga och trevliga mot alla människor. I alla fall försöker vi så gott det går att vara det. Men bemöts man med knytnäven eller med ett språk liksom ditt så kan motivationen dala.

Men lägg bara av din pinsamma dagisunge. Ingen som läser din rappakalja och som har ett IQ högre än en brödrost går på ditt värdelösa trollande. På usel svenska dessutom...