Varför är feminismen så oerhört provocerande?

Jag har alltid förstått ordet feminism som en ideologi som anser att det existerar strukturer i samhället som gynnar män över kvinnor, som vill arbeta för att undanröja dessa strukturer och som vill arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor. Ända sedan jag hörde ordet första gången har jag hållit om det här och aldrig tvekat att kalla mig feminist.

Därför tycker jag att det är förvånansvärt att ordet verkar så enormt provocerande på många människor, här på Flashback och IRL. Det kan få normalt sansade debattörer att fara ut i besinningslösa hattirader om lesbiska, svettluktande klimakteriekärringar och vansinninga personangrepp på ledande feminister. I det verkliga livet väljer folk självklart sina ord med mer omsorg, men ändå ställer sig en stor del av min bekantskapskrets totalt avvisande till feminismen. Jag tycker det är underligt.

Så i mina försök att komma fram till vad det är som folk anser vara så otroligt provocerande i en ideologi jag ser som rätt självklar tänkte jag att vi kunde köra en liten inofficiell undersökning i den här tråden.

Alltså: Varför provoceras just du av feminismen? Håller du inte med om deras sýn på samhället? Känner du, som man, att dina privilegier hotas? Stör du dig på den feministiska jargongen? Är det det faktum att många ledande feminister är vänstervridna som är jobbigt? Eller något helt annat? Motivera gärna så utförligt som möjligt.

(Observera att jag helst inte ser att detta spårar ur till en diskussion om klimakteriekärringar; diskutera gärna feminismen som sådan men håll det sakligt)

* Håller du inte med om deras sýn på samhället?

Nej, jag anser att de är totalt verklighetsfrånvända. Det existerar inget förtryck i den meningen de talar om. För varje misshandlad kvinna kan jag säkert gräva fram 5 misshandlade män. Lägre kvinnolöner beror på att kvinnor inte är vana att ta för sig alt. jobbar med yrken som tradiotionellt har sämre löner, tough shit liksom.

* Känner du, som man, att dina privilegier hotas?

Vilka privilegier talar vi om?
En vit man, 30-nånting som beskylls för all ondska som nånsin drabbat världen så förutom det, vilka privilegier?

* Stör du dig på den feministiska jargongen?

Ja, det verkar som om målet med feminism är att få uttrycka sig som om man hade Tourettes Syndrom eller nåt. Jag blir fruktansvärt irriterad på feministernas offermentalitet, det finns ingen rim och reson i argumenten utan varje handling ska försöka analyseras ur den förtrycktes perspektiv... Som sagt, om man i deras argument bytte ut ordet "man" mot "jude" eller "neger"....

* Är det det faktum att många ledande feminister är vänstervridna som är jobbigt?

Vänstervridna eller ej spelar knappast nån roll, de kunde lika gärna tillhöra nån jävla sekt.

De är provocerade på samma sätt som religiösa, det är helt enkelt deras idioti man stör sig något fruktansvärt på.

det beror som jag ser det på att det skakar en av de balkar som bär upp den rådande samhällsideologin

historiskt sett så har alla sådana analyser och angrepp väckt samma ologiska och besinningslösa raseri vilket system det än är som står på tur att analyseras och plockas ner, det är helt enkelt en kvittens på att man träffat rätt, ett system reagerar så för att skydda sig själv och aktörerna i systemet är inte ens medvetna om det, de agerar som marionetter

Jag retar mig mer på män, som av PK- samt politiska och andra poängplockningskäl förnedrar sig till den milda grad att dom kallar sig själva för 'feminister'.

Att höra mästerchauvinisten och omvittnat kvinnoföraktande doktor Persson kalla sig för feminist är ju så groteskt att man inte vet om man skall skratta eller gråta åt eländet.

Män som kallar sig för feminister är inga riktiga män. Dom är självförnedrade ynkryggar och kjolbärare, i bildlig bemärkelse.

Jag är emot feminismen på grund av den dualism dess grundtes skapar mellan könen. En feminist ser att kvinnan är systematiskt underordnad mannen, tycker man inte detta är man inte feminist. Att vara för jämställdhet behöver inga feministiska analyser, det klarar demokratin av så duktigt ändå.
De rättigheter kvinnan har idag säger att hon inte är underordnad mannen. Hon har samma privilegier som han har, vad gäller det mänskliga värdet och det arbete hon är kapabel att utföra inom både det offentliga och privata. Hon har rätt att studera och abortera sitt barn.
Att mannen upprätthåller sin makt med våld är bara lögn. Bara det att så många män spottar med avsky på våldsverkare borde visa vilken verklighet vi lever i. Det handlar om personliga kriser i misshandelsfall (och givetvis även psykisk sjukdom), och att ge Mannen skulden för minoritetens handlingar är för mig en barock föreställning. Det är inte bara världsfrånvänt, det är orättvist också.

Jag har svårt att se feminismens lösning på dess egna könsmaktsteori, eftersom vi män tycks vilja bibehålla makten med alla tillgängliga medel. Som det ser ut är den enda lösningen krig. Alla män måste dödas och kvinnor reproduceras i rör. Är jag helt ute och cyklar?

Ord.

Feminismen är till sin natur manshatande, eller åtminstone skuldbeläggning. Inte undra på att man biter tillbaka när man blir felaktigt anklagad.

Jag räknar mig definitivt till en av dom som verkligen stör mig på feminismen. Skälet är flera och jag listar dom nedan:

1. Feminismen gör en lika idiotisk analys av samhället som andra vänsterideologier. De vägrar förstå simpla samband och ägnar sig istället åt att hitta på nya ord som ska förklara varför saker och ting är som de är. Exempel på ord är t.ex. "glastak", "könsmaktordning" "manliga härskartekniker" osv. Faktumet är att män presterar bättre inom nästan samtliga områden som går att mäta. Det låter mansgrisigt men så är det. T.o.m. matlagning och kläddesign domineras av män. Detta är inget konstigt men idiotfeministerna vägrar köpa dessa skillnader mellan könen och skyller dom på "orättvisor" och annat skit. Jag anser att det finns inga orättvisor. Skillnader finns alltid men om de består över en längre tid så är det inte orättvisor. Då är det istället rättvisor.

2. Feminister gnäller så jävligt. Jämt ska det gnällas över skitsaker. Det räcker tydligen inte att Sverige är världens mest jämställda land. Kvinnornas eget ansvar att påverka sina liv ignoreras och istället måste samhället servera allt på silverfat.

3. Kvinnor i allmänhet är en helig ko och de kan kläcka ur sig vilka jävla dumheter som helst utan att nån ställer dom mot väggen och frågar vad faan de menar. Jag menar nu inte senaste ROKS-soppan utan mer vardagliga grejer som kärringar kommer undan med. En man som kommer med idiotiska påståenden får direkt mothugg av andra män men kvinnor ignoreras bara. För att återkoppla till första punkten så kallar feminister denna ignorering för "osynliggörande" och är en av de manliga "härskarteknikerna". Att kvinnan som "osynliggjorts" blivit just "osynliggjord" för att hennes idé var så jävla dum, slår inte feministerna.

Jag menar inte att kvinnor ska veta sin plats eller nått sådant men jag är så jävla trött på människor som tror att deras tillkortakommanden beror på att den andra parten fuskat eller att de själva behandlats orättvist.

Kvinnorörelsen har fått hybris. Självklart ska alla ha rösträtt och samma rättigheter men kvinnorna måste inse att vi inte är lika. Att försöka uppnå total 100%-ig jämlikhet är omöjligt så länge könen inte är jämlika. Om kvinnorna vill ha total jämlikhet så är det upp till dom själva.

4. Att män skulle känna sig hotade av feminismen är ett så jävla fjantigt argument för att vifta bort kritik. Män känner sig inte alls hotade av kvinnor. Vi välkomnar kvinnorna att bli mer jämlika. Äkta jämlikhet skulle vara underbart men feministeran vill plocka russinen ur kakan.

Vilken av feminismerna är det frågorna gäller ? Har tyckt mig uppfatta ett antal olika. Jag ser att trådskaparen har lämnat en definition så får svara i förhållande till den.

1. Provoceras jag ? Nej inte generellt, men det beror lite på vilken feminism det handlar om. Håller med om synen på samhället? Både ja och nej.
2. Känner jag mig hotad som man. Nej , inte till liv och lem, inte heller till obefintliga privilegier, men jag störs av vissa extremfeministiska uttalanden (eller vad man nu ska kalla dem).
3. Viss jargong ja.
4. Nej vänstervridenheten i sig är inget problem för mig.
5. Något annat. Kan inte komma på något så här direkt.

Typisk feministisk analys. Feminister vägrar inse att andra kanske inte tycker att kvinnorörelsen är så jävla smarta som de själva anser. Häri ligger mycket av problemet. Feministerna anser sig vara så duktiga och kan inte förstå varför de inte klarar konkurrensen. Med den utgångspunkten så är det självklart att de målar upp illusioner om förtryck och diskriminering.

För mig är det väldigt enkelt. Ska ett viktigt, svårt och tufft arbete utföras så väljer man en riktig karl! Kvinnor pallar inte konkurrensen och det är det som är kärnan. Det finns inte ett jobb i den här världen som inte ett gäng duktiga killar kan utföra. Däremot har jag jävulskt svårt att se framför mig hur ett gäng kvinnor ska lösa många uppgifter.

Jag gissar att det knappt finns en handfull jobb i den här världen som kvinnor kan göra bättre än män. Resten äger männen. Det är en enorm "ojämlikhet" som ingen lagstiftning i världen kan rå på.

Det gör jag inte.
Jo, i stora drag.
Ja, och det är bra.
Nej.
Nej.

Jag blir provocerad eftersom den inte har något verkligt existensberättigande.

kvinnor har det jävligt bra som det är, de kan gott ha sin lilla pluttiga orättvisa på sidan om så sköter vi grovgörat. Det kommer alltid att petas på oss från sidan av kvinnokrafter men så länge ni inte skapar ert eget öde är ni för evigt dömda till underordning. inte av män, utan av er själva.
Ni ville "in i leken" och när ni inte klarade av dess hårda regler skyller ni det på oss män såklart. sorgligt.

Feminismen säger emot sitt eget syfte då de delar upp världen i två läger
I en mer jämlik värld hade kvinnor fått ännu mer stryk, i en mer jämlik värld hade fler kvinnor tagit livet av sig. i en mer jämlik värld hade kvinnor startat fler egna företag. i en mer jämlik värld hade kvinnor fått ta lika mycket skuld för världens tillstånd som vi män. för, vilka var det som fostrade oss män? var det inte kvinnan som tuktade oss, gav oss smällar och gjorde oss "härdade"? kanske inte så smart i slutändan...

kvinnan ska mejslas in med stämjärn i alla läger och lindas in i fetvadd för att tåla de smällar hon får ta. Skapar hon något av egen kraft eller forslas hon in i de av män etablerade företagen?männen står som dumma fån och har inte ens mage att protestera trots att så många tvivlar på feminismens syfte.
Reinfeldt och Persson, två kastrerade män totalt underordnad kvinnan. patetiskt är bara förnamnet.

Sedan är detta den kanske viktigaste insikten av dem alla: män vill känna sig behövda! vi får aldrig känna oss överflödiga för då raserar vår självbild totalt. Behovet av en man minskar då en kvinna blir mer självständig ekonomiskt. men det fuckar upp hela systemet! klart att vi protesterar, ni tar ju in på alla områden som tidigare varit heliga för oss. Vi vet inte vår plats längre därför är vi rädda och därför ogillar vi feminismen.