• 1
  • 2
2013-04-29, 13:02
  #1
Medlem
Mr.Conservatives avatar
I alla tider har man inom filosofin försökt komma fram till vad det goda samhället egentligen är, hur det är utformat, individens betydelse, statens makt, osv. Den rätta samhällsutformningen kommer i praktiken förhoppningsvis leda till ett harmoniskt samhälle. Vad utmärker det goda samhället?

Är själv av den uppfattningen att samhället och hela nationen bäst kan liknas vid en stor kropp eller organisk enhet, där alla delar (nationen, folket, familjen, statsmakten, språket, kulturen, religionen, historien, ekonomin, arkitekturen, osv) är integrerade delar. Alla dessa behövs och fyller en uppgift för att samhället inte ska komma i obalans och disharmoni. Får statsmakten för stort utrymme så kan det lätt leda till att folket trycks ner och gör revolt. Men å andra sidan behövs statsmaktens lagar för att värna tryggheten och ordningen, vilka också är förutsättningar för harmoni. Viktigt att komma ihåg här är att alla delarna i den organiska enhet som utgör samhället, måste ha fasta rötter i nationens historia och hävdvunna värderingar. Rättssystemet ska bygga på värderingar som stått sig starka under lång tid inom den kulturella sfär där nationen finns. I Sveriges och Europas fall så bör rättssystemets lagar kunna härleds till den kristna traditionen. Lika så är det med bl.a. språket. Vi vet alla att språket ständigt är i utveckling och byggs vidare på utländska influenser, men samtidigt ska det i grund och botten alltid vara just det svenska språket. Detta, liksom en liknande syn på kulturen och religionen, gör att samhällen som bygger på mångkulturalism inte kommer att kunna fungera (eventuellt med undantag för mångkulturella samhällen som har växt fram under lång tid). Däremot bör man alltid bejaka den globala mångfalden, med olika kulturer världen över, vilka alla ska ha rätt att utvecklas i sin egen takt. Detta gör att jag är väldigt negativt inställd till interventionistisk utrikespolitik, globalisering, och kolonialism.



Hur ser ni att det goda samhället bör utformas.
Citera
2013-04-30, 23:07
  #2
Medlem
Traditions avatar
Jag skulle säga att skiljelinjen mellan det goda och det onda samhället utgörs av dygder. När folket lever i enlighet med de tidlösa dygderna, så är samhället gott, och motsatsen: Frångår man dygderna, så leder till till nedbrytning och förfall (något förenklat). Dygderna handlar om eftersträvansvärda karaktärsdrag hos människor. Vi har de fyra klassiska så kallade kardinaldygderna:
- rättrådighet (dikaiosyne)
- tapperhet (andreia)
- vishet (sofia)
- måttfullhet (sofrosyne)

Men givetvis finns det fler, som nog de flesta borde kunna skriva under på: Självdisciplin, ansvar, sparsamhet, flit, bildning, ärlighet, medkänsla, och så vidare. Givetvis också: Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Jag tror inte att dessa dygder kan framtvingas genom staten, eller på politisk väg, utan lever i kraft av att människor i varierande grad bygger sina handlingar på dem, och för dem i arv till sina barn. Skulle säga att en stark stat - som vi har idag - snarare bryter ner dygderna och deras betydelse. Staten och den offentliga sektorn tar ifrån oss vårt mänskliga ansvar genom att ta våra pengar och ge oss en slags illusion om trygghet i form av en offentlig sektor som bygger på skatteslaveri, statskontroll, och lagar. Detta har resulterat i ett samhälle där människor inte vill hjälpa varandra på frivillig väg, för att de har ett moralisk ansvar, utan låter allt falla på "dom" (staten). Familjen har också fråntagits sin betydelse som fostrande hem för barnen, och har ersatts med dagis i bästa öststatsmodell, där barnen tas om hand av "pedagoger", vars utbildning knappast grundas i dessa oumbärliga dygder, utan snarare i postmoderna galenskaper så som genusvetenskap och liknande irrläror. Även jantelagen står i motsats till dygderna: Att vara måttfull betyder inte att den begåvade ska hållas tillbaka och betraktas som nördig, medans man ger fritt spelutrymme åt "coola" ungdomar, vars levnadssätt nu verkar lyftas fram som ledstjärna. Denna moderna norm, att slapphet och "leva för dagen" hyllas, utgör en cancersvulst på samhället och människan.

Så, vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det goda samhället bygger på tidlösa dygder, vilka kan blomma ut när människor får utrymme att leva efter dem. Tyvärr finns inte det utrymmet idag.
__________________
Senast redigerad av Tradition 2013-04-30 kl. 23:11.
Citera
2013-05-01, 20:35
  #3
Medlem
Mr.Conservatives avatar
Citat:
Jag skulle säga att skiljelinjen mellan det goda och det onda samhället utgörs av dygder. När folket lever i enlighet med de tidlösa dygderna, så är samhället gott, och motsatsen: Frångår man dygderna, så leder till till nedbrytning och förfall (något förenklat). Dygderna handlar om eftersträvansvärda karaktärsdrag hos människor. Vi har de fyra klassiska så kallade kardinaldygderna:
- rättrådighet (dikaiosyne)
- tapperhet (andreia)
- vishet (sofia)
- måttfullhet (sofrosyne)

Men givetvis finns det fler, som nog de flesta borde kunna skriva under på: Självdisciplin, ansvar, sparsamhet, flit, bildning, ärlighet, medkänsla, och så vidare. Givetvis också: Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Jag tror inte att dessa dygder kan framtvingas genom staten, eller på politisk väg, utan lever i kraft av att människor i varierande grad bygger sina handlingar på dem, och för dem i arv till sina barn. Skulle säga att en stark stat - som vi har idag - snarare bryter ner dygderna och deras betydelse. Staten och den offentliga sektorn tar ifrån oss vårt mänskliga ansvar genom att ta våra pengar och ge oss en slags illusion om trygghet i form av en offentlig sektor som bygger på skatteslaveri, statskontroll, och lagar. Detta har resulterat i ett samhälle där människor inte vill hjälpa varandra på frivillig väg, för att de har ett moralisk ansvar, utan låter allt falla på "dom" (staten). Familjen har också fråntagits sin betydelse som fostrande hem för barnen, och har ersatts med dagis i bästa öststatsmodell, där barnen tas om hand av "pedagoger", vars utbildning knappast grundas i dessa oumbärliga dygder, utan snarare i postmoderna galenskaper så som genusvetenskap och liknande irrläror. Även jantelagen står i motsats till dygderna: Att vara måttfull betyder inte att den begåvade ska hållas tillbaka och betraktas som nördig, medans man ger fritt spelutrymme åt "coola" ungdomar, vars levnadssätt nu verkar lyftas fram som ledstjärna. Denna moderna norm, att slapphet och "leva för dagen" hyllas, utgör en cancersvulst på samhället och människan.

Så, vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det goda samhället bygger på tidlösa dygder, vilka kan blomma ut när människor får utrymme att leva efter dem. Tyvärr finns inte det utrymmet idag.

Intressant skrivet, men kan inte hålla med helt. Dygder är självklart oumbärliga i det goda samhället, dock finns ett stort problem i det du skriver, nämligen att du verkar förutsätta att människan i grund och botten är dygdig. Jag tror att staten här fyller en viktig funktion att medelst utbildningsväsendet förmedla de goda värderingarna till folket, så att de stärks som personer.
Citera
2013-05-01, 20:43
  #4
Medlem
Det goda samhället är ett där individen är medveten om sitt inre själsliv, sitt predikament. Denna insikt om utsiktens begränsningar (illusionen, om man så vill, om den objektiva verkligheten) kommer sedan - tror jag - ge verkningar på det sociala planet. Ty medvetanden med en ödmjuk grundinställning är - tror jag - mindre benägna att provoceras av kontradiktoriska åsikter än de som "vet" att de har rätt. Den singulära identiteten (detta av vi är något, och därmed inte någonting annat, såsom vi är teister eller ateister) är således av ondo. Denna identitet tror jag kraftigt minskar i min utopi.

Det goda samhället är alltså beroende av den goda individen. Idoldyrkan och styrning von oben kommer aldrig att leda till någonting gott (tror jag).
Citera
2013-05-01, 21:36
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tradition
Jag skulle säga att skiljelinjen mellan det goda och det onda samhället utgörs av dygder. När folket lever i enlighet med de tidlösa dygderna, så är samhället gott, och motsatsen: Frångår man dygderna, så leder till till nedbrytning och förfall (något förenklat). Dygderna handlar om eftersträvansvärda karaktärsdrag hos människor. Vi har de fyra klassiska så kallade kardinaldygderna:
- rättrådighet (dikaiosyne)
- tapperhet (andreia)
- vishet (sofia)
- måttfullhet (sofrosyne)

Men givetvis finns det fler, som nog de flesta borde kunna skriva under på: Självdisciplin, ansvar, sparsamhet, flit, bildning, ärlighet, medkänsla, och så vidare. Givetvis också: Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Jag tror inte att dessa dygder kan framtvingas genom staten, eller på politisk väg, utan lever i kraft av att människor i varierande grad bygger sina handlingar på dem, och för dem i arv till sina barn. Skulle säga att en stark stat - som vi har idag - snarare bryter ner dygderna och deras betydelse. Staten och den offentliga sektorn tar ifrån oss vårt mänskliga ansvar genom att ta våra pengar och ge oss en slags illusion om trygghet i form av en offentlig sektor som bygger på skatteslaveri, statskontroll, och lagar. Detta har resulterat i ett samhälle där människor inte vill hjälpa varandra på frivillig väg, för att de har ett moralisk ansvar, utan låter allt falla på "dom" (staten). Familjen har också fråntagits sin betydelse som fostrande hem för barnen, och har ersatts med dagis i bästa öststatsmodell, där barnen tas om hand av "pedagoger", vars utbildning knappast grundas i dessa oumbärliga dygder, utan snarare i postmoderna galenskaper så som genusvetenskap och liknande irrläror. Även jantelagen står i motsats till dygderna: Att vara måttfull betyder inte att den begåvade ska hållas tillbaka och betraktas som nördig, medans man ger fritt spelutrymme åt "coola" ungdomar, vars levnadssätt nu verkar lyftas fram som ledstjärna. Denna moderna norm, att slapphet och "leva för dagen" hyllas, utgör en cancersvulst på samhället och människan.

Så, vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det goda samhället bygger på tidlösa dygder, vilka kan blomma ut när människor får utrymme att leva efter dem. Tyvärr finns inte det utrymmet idag.

Detta tror jag på. Dagens samhälle är också ett som lever på dygder som det tidigare samhället hållit levande. Det hänger kvar, trots att ingen tror på det. Det nuvarande kapitalistiska skapar inga dygder men förtär dem. När det ätit klart rapar det mätt och går under.

With usura hath no man a house of good stone
Citera
2013-05-01, 22:30
  #6
Medlem
Traditions avatar
Citat:
Intressant skrivet, men kan inte hålla med helt. Dygder är självklart oumbärliga i det goda samhället, dock finns ett stort problem i det du skriver, nämligen att du verkar förutsätta att människan i grund och botten är dygdig. Jag tror att staten här fyller en viktig funktion att medelst utbildningsväsendet förmedla de goda värderingarna till folket, så att de stärks som personer.

Nej, statens uppgift är inte att förmedla värderingar, eftersom dessa värderingar oundvikligen kommer att bli sådana som syftar till att individen ska underkasta sig staten. Det är inga goda värden. Vi ska respektera våra familjer, vänner, och övriga medmänniskor. Ser dock ingen anledning att vi ska hylla staten och politikerna. De har inte gjort något för oss.

Citat:
Detta tror jag på. Dagens samhälle är också ett som lever på dygder som det tidigare samhället hållit levande. Det hänger kvar, trots att ingen tror på det. Det nuvarande kapitalistiska skapar inga dygder men förtär dem. När det ätit klart rapar det mätt och går under.

With usura hath no man a house of good stone


Beror dock på hur vi ser på kapitalismen. Jag vill starkt begränsa statens makt, den ska endast skydda liv, frihet, och egendom. Det innebär att vi genom skatterna ska bekosta försvaret, rättsväsendet, och polisen. Skatten blir således MYCKET lägre. Dagens ekonomiska system lider under ett gissel som svingas av statliga centralbanker och reglerande politiker, och är därmed knappast rent kapitalistiskt. Tror också det är detta som har gett kapitalismen så dåligt rykte. Att staten subventionerar krisande storbanker är inte kapitalism, utan socialism, blandekonomi, eller vad man nu vill kalla det. Fel är det i vilket fall som helst.
Citera
2013-05-01, 22:50
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tradition
Beror dock på hur vi ser på kapitalismen. Jag vill starkt begränsa statens makt, den ska endast skydda liv, frihet, och egendom. Det innebär att vi genom skatterna ska bekosta försvaret, rättsväsendet, och polisen. Skatten blir således MYCKET lägre. Dagens ekonomiska system lider under ett gissel som svingas av statliga centralbanker och reglerande politiker, och är därmed knappast rent kapitalistiskt. Tror också det är detta som har gett kapitalismen så dåligt rykte. Att staten subventionerar krisande storbanker är inte kapitalism, utan socialism, blandekonomi, eller vad man nu vill kalla det. Fel är det i vilket fall som helst.

Fast när du låter ett ekonomiskt tänkande härska över andra sorters tänkande tror jag inte att värderingarna är de rätta. Den mångfald av dygder du drog upp ligger inte i fas med ekonomisk nytta. Den idétradition du då kommer ur använder ofta ekonomiska argument på ett trumfartat sätt. Ekonomiskt tänkande bör ligga under, inte över.

Usura är främst vad Pound såg som modernt bankväsende med fraktionella reserver och centralbankers möjlighet att konjurera pengar ex nihilo. Det är nästan ockult och onaturligt.

I de fickor av bank- och finansväsende där statens arm inte når uppstår fiffel och båg. Se Liborskandalen och nu detta http://www.rollingstone.com/politics...l-yet-20130425 . Det är just insprängda fickor där regleringarna brister.
Citera
2013-05-01, 23:25
  #8
Medlem
Visst kan staten vara till ondo men även av godo. Det beror på hur den är strukturerad.
Lika bra jag försöker slänga in en brandfackla i en ganska stereotyp diskussion:

Inför livslång skolplikt!

Givetvis bör det inte röra sig om så många timmar i veckan för vuxna människor,
det är mest en fråga om att hålla kontakten med samhället och klasskamrater.
Och att bevara respekt för kunnande och forskning...

Men det vore en god ersättning för den roll helgbesöket i kyrkan spelade för den medeltida människan!
Man träffades, fick höra skvaller från när och fjärran och upplevde samhällsgemenskap...
Något som saknas i de helt individualiserade liv många lever.
Dessutom kunde undervisningen bli mer arbetslivsorienterad än i ungdomsåren.
Citera
2013-05-02, 03:35
  #9
Medlem
Det goda samhället består av förlorare.

En människa med goda egenskaper är en människa rejält nertryckt under en stövel.
Framgång, vinnande, gör oss fullständigt odrägliga.
Citera
2013-05-02, 08:29
  #10
Medlem
Traditions avatar
Citat:
Fast när du låter ett ekonomiskt tänkande härska över andra sorters tänkande tror jag inte att värderingarna är de rätta. Den mångfald av dygder du drog upp ligger inte i fas med ekonomisk nytta. Den idétradition du då kommer ur använder ofta ekonomiska argument på ett trumfartat sätt. Ekonomiskt tänkande bör ligga under, inte över.

Fast många verkar ju tro att marknaden är ett otyglat monster som plågar människorna. Fel. Marknaden är summan av vad individer väljer att göra med sina pengar: Spendera dem, spara, investera, osv. Och för att detta ska fungera tillfredsställande, så behöver människan en moralisk grund, och just därför är jag paleolibertarian: Libertarianism med en konservativ grund. Men staten kan aldrig stå för den moraliska grunden, just för att den styrs av maktgiriga politiker. Visst, många bankmän är också giriga och beredda att gå över lik, skillnaden är dock att de till skillnad från staten inte kan luta sig tillbaka på polismakten och våldsmonopolet.
Citera
2013-05-03, 22:22
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Skriver
Det goda samhället består av förlorare.

En människa med goda egenskaper är en människa rejält nertryckt under en stövel.
Framgång, vinnande, gör oss fullständigt odrägliga.
Du gör enbart din version av det goda samhället omöjlig med denna inställning.

Vad anser du vara "goda egenskaper"?
Citera
2013-05-04, 08:25
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av oddman84
Vad anser du vara "goda egenskaper"?
Jag kan inte svara på det.
Men att det är svårigheter och tryck som gör en människa öppen för tanken att samarbeta med andra.
Framgång leder till storhetsvansinne och självförgudning.

Dom tidiga feministernas argument var att kvinnors deltagande i samhället skulle bidraga med dom kvinnliga egenskaperna omsorg, kärlek, empati etc.
Vad kvinnorna inte förstod var att dom hade dom här egenskaperna just därför att dom var förtryckta.

När kvinnorna fick sina rättigheter försvann omsorgen, kärleken, empatin
och ersattes med den helt berusande nya idén att utrota männen.

Detta var inte någon beräknad list av kvinnorna.
Dom överrumplades av en oanad komplexitet.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in