Vad är ensamhet? Och hur viktig är social bekräftelse?

jag tror att social media har gjort oss ensamma, här är två videoklipp som ena är psykolog vid mit university och en annan som har tagit lite av henne och annat.

The Innovation of Loneliness

http://www.youtube.com/watch?v=c6Bkr_udado

Sherry Turkle: Connected, but alone?

http://www.youtube.com/watch?v=t7Xr3AsBEK4

Är du villig att betala för att inte vara en effektiv homo economicus, det kostar att träffa folk, lokaler, resor, obekvämt, tar tid.

Jag studerar mycket psykologi och kan väl hålla med om att ens identitet eller personlighet formas under barndomen men det ligger också i generna. Som du säkert redan vet så finns det två personlighetssidor, introvert och extrovert och skillnaden mellan dessa två visas i hjärnan (sök om ämnet om det intresserar dig). Ju mer introvert, desto mer innåtvänd och inte lika stort behov av social bekräftelse som extroverta. Är man 70-80% extrovert eller mer så mår man nästan dåligt av att inte ha människor kring sig. Själv är jag över 70% introvert (finns test på nätet, går annars att göra "riktiga" test hos bla. psykologer om man vill veta exakt) och trivs ensam eller med en likasinnad vän.

Jag är tex en lugn empatisk människa som egentligen inte har något riktigt problem med att socialisera men som lätt störs av extroverta människor som hela tiden måste babbla. Jag kan vara med sådana men jag måste ta en paus ifrån dom ibland och bara vara helt själv, låter tråkigt för extroverta men för oss introverta är dett sätt att "ladda" om batterierna. Alltså behöver man inte vara blyg för att man är introvert.

Min personlighet ligger i generna från min pappa men självklart formas stora delar av den under den tidiga barndomen också. Jag har haft det svårt i skolan under tidiga år med ensamhet och ett tvivlande på mig själv där jag frågar mig själv om jag är sjuk i huvudet som inte gillar att synas för mycket och som inte orkar med alla uppmärksamhetskåta människor.

Inget ont sagt om dessa uppmärksamhetskåta människor eftersom det är ett naturligt djuriskt beteende men jag tycker det ofta är överdrivet. Sociala medier som Facebook kretsar kring extroverta, introverta som växer upp i en extrovert värld med dessa sidor idag mår extremt dåligt för att dom tror att dom är dumma i huvudet.

Tror det beror på hur långt man kommit i sin utveckling.

Människan kan ju bara bli människa genom att ingå i mänskliga sammanhang. Det är bara i mötet med andra vi kan utveckla en självkänsla, självförståelse, identitet osv. Om vi inte har andra människor som speglar oss på ett bra sätt så hittar vi helt enkelt inte oss själva.

Så ett gott socialt sammanhang är oerhört viktigt för vår utvecklingsprocess. Men när man väl mognat som människa så kan det hända att man kan leva helt okej som eremit, även om jag har svårt att tro att det är idealiskt.

Har examen inom båda ämnen. Lägg märke till att jag i mitt inlägg skriver "enligt" eftersom jag inte vill ta ställning i debatten om genetik kontra miljö då de flesta diskussioner om personlighet slutar med kommentaren "det är ett samspel mellan arv och miljö". Sedan låter det som att du beskriver personlighet utifrån Myers-Briggs typteori och den teorin är till största delen humbug. Femfaktormodellen och den egenskapsbaserade mätningen är mer ödmjuk i sina anspråk. Såvitt jag vet är personlighetstesternas prediktiva validitet begränsad - då totalpoängen på instrumentens fasetter sällan lyckas förutsäga mänskliga beteenden. Däremot kan det naturligtvis finnas olika aktivitetsmönster som visar sig i fMRI-studier av individer med olika grad av extraversion - om dessa skilda aktivitetsmönster verkligen är betydelsefulla är en annan fråga. Och korrelationsanalys som metod är inte problemfri och mycket av personlighetsforskningen är tyvärr korrelationell i form av att forskarna söker efter biologiska korrelat.

Jag delar dina åsikter om Facebook men det är irrelevant, likaså anekdoter om ens liv då det är en subjektiv tolkning av hur väl en personlighetsteori stämmer överens med ens beteenden och preferenser.