Flög via Lima till Iquitos i Peru som ligger mitt i regnskogen och bodde ca 2 timmar utanför. Här var jag:
http://www.bluemorphotours.com/
Jag var så fruktansvärt nervös och rädd för att göra detta men hade bestämt mig så till slut satt jag tillsammans med totalt 30 andra varav 2 shamaner och ganska många apprentice/hjälpredor (som hjälper folk som gör ner sig på olika sätt, väldigt vanligt

i en hydda där var och en hade en madrass eller stol samt spybalja.
Det som händer därnere är oerhört kraftfullt och har förändrat mitt liv. Första kvällen gick jag med skakiga ben fram till shamanen som hällde upp i en kopp som jag svepte i en stor klunk. Sedan tog det bara 15 minuter innan jag var under full attack av svarta slingrande ormar med rött helvetesljus. Shamanen styr intensiteten med fantastiska melodier som han sjunger. Han styr helt vad som händer i rummet, det är helt sjukt vilken respekt jag fick för vad som händer därnere. Shamanerna beundrar jag ödmjukast.
De viktigaste slutsatserna/resultaten för mig:
- Depression som präglat stor del av mitt liv försvann (det var under fjärde kvällen och det var fruktansvärt. Jag var besatt och och i ett tillstånd av total smärta, både fysisk, känslomässig och spirituell. Det var som en exorcism och min kropp behövde ett år för att återhämta sig. Efter 4 timmar då jag även fick ganska mycket hjälp kämpade jag.
- Fantastiska insikter om mig själv, tiden, gud, kärleken och världen.
- Andligt uppvaknande. Jag har pratat med och sett andar, även efter jag kommit hem. Jag vet nu att det finns andra dimensioner och har upplevt dom. Ingen kan någonsin få mig att tro att det jag upplevt inte var på riktigt.
- Lyckats på egen hand driva ut "demoner" (eller negativa energier) som satt fast i mig.
- Insikten att det är våra kroppar som lider, vår själ är alltid ljus. Det är i det fysiska som lidandet sker, även det det som vi uppfattar som själsligt lidande sitter i kroppen.
- Västvärlden är på många sett gravt handikappat och inte alls så rationellt och bra som vi gärna vill tro.
- Det finns absolut ingenting att vara rädd för. Din ångest eller lidande är separat från den du är. Du är ren kärlek. Det är rädslan som är roten. Vad är du egentligen innerst inne mest rädd för?
- Djävulen finns och söker mer än gärna upp dig. Gud finns också men det är vårt ansvar att komma till honom. Gud söker inte upp dig utan han finns hela tiden i oss, i solnedgången, i leendet, i ditt hjärta. (Jag försökte få kontakt och föra en dialog med honom men min upplevelse var att jag bar på för mycket "skit" för att uppleva honom och fyllas av det gudomliga. Men närvaron kände jag, det är mäktigt!
- Politiker och journalister är ynkliga människor som drivs av sina tillkortakommanden.
- Vi dör aldrig, vi lämnar bara våra kroppar.
Jag måste dock påpeka att allas upplevelse är olika, för vi är olika. Men du kan vara säker på att det som händer är viktigt för dig, och att det finns en mening och en intelligens i de processer man är med om. Jag kan inte bevisa någonting och jag tänker inte argumentera för att min upplevelse var objektivt korrekt på något sätt. Men det var vad jag behövde för att komma framåt.
Jag kommer att återvända, antagligen 2014. Jag vet nämligen vad jag ska ta itu med då, och hoppas jag är modig nog att fullfölja.
Mvh//TVZ