Total frihet kan icke uppnås då du alltid är slav under begären, må de vara mentala eller kroppsliga.
Har själv anammat en ganska eremitisk livsstil, och visst är det avslappnande vara helt fri från krav på prestationer i alla sammanhang. Tänk bara att få uppleva friheten att kunna klia sig på pungen och peta sig i näsan (inte nödvändigtvis i den ordningen) även när man är bland folk, metaforiskt sett alltså.
Men ändå har man den återkommande gnagande känslan av att man flyr från vad livet handlar om. Har ingen aning om människans sociala behov är något inneboende eller något man uppfostras till, och förmodligen leder nog ett ensamt till till större tid/möjligheter att skapa något för eftervärlden, men ändå....
Något en god vän till mig sade en gång som vid den tidpunkten slog igenom mitt hjärta som ett järnspett: Man är som en bitter hockeyåskådare som inte fick vara med och spela och istället ställde sig på sidan om och klagade på hur de de som faktiskt spelade utövade spelet i fråga.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!